Vad vet forskarna om vilka metoder som fungerar i förhörssammanhang? Den frågan ställde sig Kristoffer Gunnartz i Vetandets värld den 27 augusti. I programmet intervjuade han Pär Anders Granhag professor i psykologi vid Göteborgs universitet som forskat kring förhörsmetoder och rättspsykologi. Granhag sade att det generellt är svårt att avslöja en lögnare. Det har visat sig vanskligt att avslöja en lögnare genom att iakta kroppsspråk. Däremot är det lättare om man försöker genomskåda en lögn genom att studera bevisning och förhörsprotokoll. Genom att lägga upp en smart förhörsstrategi kan man lättare avslöja någon och komma fram till motsägelser i den misstänktes redogörelse.
En del personer är klart bättre på att detektera lögn än andra. Jag har läst någonstans att kriminella skulle vara särskilt bra på att svslöja lögner och bluffar. Att kunna göra det är ju livsviktigt i en sådan miljö. Men nu hittar jag ingen referens till det någonstans. Vissa Secret Service agenter och skiljedomare i USA visat sig ha rätt i 80 % av fallen i en del undersökningar. De flesta som arbetar med förhör som till exempel poliser och åklagare lyckas dock inte i mer än hälften av fallen. Vad som var extra intressant i programmet tycker jag var när Granhagen pratade om vilken förhörsstil som är optimal enligt forskningen.
1) Det har visat sig värdefullt om man som förhörare kan förhala sitt beslut och inte göra snabba bedömningar.
2) Det är också bra att inte ha en förhörsmall utan att använda sig av flexibla beslutsregler.
3) Ett öppet sinnelag under förhöret.
4) Det är också fördelaktigt om man kan sätta sig in i den misstänktes situation. Genom tankeläsning och en inkännande stil kan man nå längre.
Det har också visat sig att förhörsledare som har ett etisk och psykologiskt förhållningssätt får fram fler erkännande än den som har en konfrontatorisk och aggressiv stil. Granhag sade även att kvinnor ofta är skickliga på att förhöra. Hans förklaring var att kvinnor ofta har stor erfarenhet av att förhöra barn, vilket är extra svårt. Blir man skicklig på att förhöra barn som ofta kräver en mer psykologisk stil tar man lätt med sig de erfarenheterna när man frågar ut vuxna. Granhag pekade ut särskilt ut förhör med barn och psykisk sjuka som områden där det behöverske förbättringar.
Att ett psykologiskt förhållningssätt är viktigt vid förhör förvånar mig inte. Kanske kunde en lösning vara att låta psykologer och psykoterapeuter fråga ut misstänkta istället?