En film som Den fria viljan väcker många känslor. Samtalet efteråt kom att kretsa kring flera olika aspekter av problematiken kring sexualbrottsdömda och våldtäkter.

Psykolog Hanna Harnesk tyckte att filmen speglade en ganska typisk person som har begått sexualbrott. Det är ofta en person med stora svårigheter i mänskliga relationer i kombination med en känsla av oförmåga att förstå och ta sig fram i samhället. Livet blir till en serie tillkortakommanden där man sällan är herre över situationen.

Regissören Matthias Glasner gjorde efterforskningar och intervjuer under tre år innan han skrev manuset till filmen. Historierna är ett slags bearbetat hopkok av de berättelser som Glasner träffade på. Han pratade med flera olika kategoierer av personer. Såväl förövare, offer, terapeuter, behandlare och anstaltspersonal. Ytterligare en intressant detalj är att slutscenen där Theo tar sitt liv på stranden var skådespelarnas egen improvisation och tolkning. Slutet fanns inte med i manuset från början.

Harnesk talade om att det sällan är just sexualiteten som är det stora problemet för våldtäktsmän. Det är mer ett sätt att kanalisera och få utlopp för den ångest som man bär inom sig. Sexualbrottsdömda lider av en otrolig skam inför sina handlingar men känner också av samhället stereotypa syn på våldtäktsmän. Vi har en ganska tabubelagd syn på våldtäktmän menade i vårt samhälle menade Harnesk. Ofta finns det också erfarenheter av en ”luddigt” sexuellt förhållanden gentemot modern sedan barndomen. Det handlar inte alltid om incest utan även om promiskusitet och att man kanske har tittat på porrfilm tillsammans med någon förälder.

Förnekelse är vanligt i terapeutiska sammanhang när det gäller våldtäktsmän. Den egna skammen är många gånger för tung för att ta tag i. Tids nog kan ändå många komma till en insikt om värdet av att sluta förneka sina tidigare handlingar. Många våldtäktsmän har också en stereotyp bild av vad det innebär att vara man. Man ska både vara snygg, vältränad, duktig, händig, smart och en hingst i sängen. Det blir lätt en omänsklig bild som man försöker leva upp till.

Det här var några fragment av vad diskussionen handlade om. Fyll gärna på med egna tankar och reflektioner.
Slutligen ett stort tack till alla som kom och som orkade vänta ut missödet med den felvända biorullen.