Det börjar bli en trevlig tradition att lyssna på Natur & Kulturs författarluncher. Kul att få lite ansikten på människor som annars bara är e-postadresser. Den här gången presenterades fyra böcker som alla utkommer under våren.

Åsa Nilsonne berättade om ”Mindfullness – en väg ur nedstämdhet) (ännu ej i tryck). Det är en bok där bland andra Jon Kabat-Zinn medverkat. Nilsonne gjorde den obligatoriska övningen med oss gäster. Vi fick i uppgift att känna efter om vi hade ont någonstans. Efter 60 sekunders koncentration på om och var vi hade ont så var vi flera som plötsligt hittade lite smärta. Själv upptäckte jag lite bukkänningar säkert på grund av för stort kaffeintag. Nilsonne sade en bra sak om depression. Det är sannolikt inte ett enhetligt tillstånd utan det finns många vägar dit. Har man erfarit depression tycks det också vara lättare att trilla dit igen.

”Sluta jämföra dig med andra”, heter Jana Söderbergs nya bok som utkommer i maj. Än så länge finns boken bara som ljudbok. Hennes budskap var en aning fluffigt för min smak. Hon fick till en skön oneliner om att självkänsla blivit ett för flummigt och diffust begrepp. ”Självkänsla är viagra för lyckan”, enligt Söderberg.

Efter två karismatiska presentationer var det så dags för den något torrare Dan Stiwne. Han presenterade ”Bara detta liv”, en antologi om existentiell psykologi där Stiwne varit huvudredaktör. Det är den första riktiga läroboken på svenska om den existentiella inriktningen inom psykologin. Det är ett negligerat perspektiv i Sverige och den kommer säkert bli flitigt läst på universitet och högskolor. Ska bli kul att läsa när den väl finns i tryck. Stiwne drog flera skämt och passade på att tackla till de ytligare psykologiska perpektiven som ju har medvind idag. Första kapitlet i boken heter förresten ”Om livet och döden – och dödläget däremellan”. Obetalbart. På Sällskapet för Existentiell Psykoterapi finns mer att läsa för den som är nyfiken.

Sist talade Marta Cullberg Weston om sin nya bok ”Från skam till självrespekt”. Det är den tredje och avslutande boken om självkänsla. Hon talade om olika typer av skam som hon kategoriserade i rött, vitt och rosa. Dessutom tog hon upp den stigmatiserande och skyddande skammen. Frågan är om jag borde känna skuld eller skam om jag inte hinner läsa boken?