Den förre demokratiske presidenten Jimmy Carter har skrivit en bok med titeln Palestine Peace Not Apartheid. Där försöker Carter samla ihop vad som hänt sedan Camp David-avtalet 1978. I New York Review of Books skriver Joseph Lelyweld en mycket lång recension och kommentar till Carters bok. Det är kontroversiellt att ta orden Apartheid i sin mun. Det går nog inte att underskatta betydelsen av av att som amerikansk ex-president göra dessa jämförelser. Lelyweld är dock inte nöjd. Han tycker att Carter tonat ned likheterna med raslagarna i Sydafrika. Enligt Lelyweld finns det än fler likheter i politik och ideologi än vad Carter lyfter fram. Det brukar sällan vara fruktbart att jämställa grymheter med tex. nazisternas framfart som politiker och debattörer ofta gör. Men i fallet med Israel och Palestina sätter det fokus på den absurda bosättarpolitiken och de tvåskiktssamhälle som Israel utvecklats sig till. Lelyweld övertygade mig i sin essä att det finns en poäng med Apartheidliknelsen. Att påpeka det orimliga i den israeliska ockupationspolitiken är inte att vara antisemisk. Det är att nyktert konstatera fakta på marken. Och nej jag tycker inte det är okej att spränga sig själv i luften.