För en tid sedan såg jag Shakespeares Rikard III på Stadsteatern. En uppsättning med endast kvinnor. Gunilla Röör har huvudrollen som den lismande och intrigerande Rikard. En väsande gestalt med ett märkligt tal och en uppsyn som närmast får mig att tänka på någon obehaglig person som till exempel Expressens Otto Sjöberg. Trots
Gunilla Röörs skådespeleri är det något i föreställningen som inte stämmer. Intrigerna på 1400-talet pågår därframme på scenen i fantastiska dekorer och kostymer men det blir mest ett spel. Ingen riktig nerv. Kvinnogestalterna förbryllar. Det är som om de själva är osäkra på sin maskulina identitet. En naturlig reaktion i och för sig, men det måste ju regissören jobba med. Det sägs att Gunilla Röör velat göra den här pjäsen sedan scenskoletiden. Frågan är om någon annan i ensemblen velat det? Hjälp mig, jag är konfunderad. Varför var det inte genialt? Tidigare recensioner i DN och SvD.