Jag ogillar egentligen prat om kända personer som går bort, men tänkte göra ett undantag med anledning av Stig Claesson. När jag gick i gymnasiet tävlade jag och min kompis Krister om vem som hade läst flest böcker av Slas. Vi hade nog en ganska patetisk vurm för författare som skildrade vanliga arbetare, även om Slas mest skriver om sig själv. När Krister organiserade en ungdomsbrigad i Bosnien för Ship to Bosnias räkning och jag inte hade något för mig liftade jag ner till den lilla byn Lipnica. Claesson har ju skildrat järnvägsbyggen och luffiga resor i efterkrigstidens Europa. Vår brigad skulle rensa en åker, vilket var rätt långt ifrån allt våra romantiska drömmar. Efter en dryg vecka fick jag nog och kom med en dålig ursäkt om att jag hade fått ett jobb i Sverige och lämnade brigaden. Istället liftade jag tillbaka till Ljubljana och fortsatte resan med några kompisar i ytterligare sex veckor. Att lifta gjorde ju även Slas. Och han övergav också brigader, som den gången han gick från Kroatien till Italien via Frankrike och hem. Läs mer →