Lagom till 1 maj dök jag ner i arbetarklassen under helgen. Hemskt men bra. Författaren Susanna Alakoski fick Augustpriset för ”Svinalängorna”. Den handlar om   Leenas uppväxt i skarven mellan 60- och 70-tal i arbetarstadsdelen Fridhem i Ystad. Hennes pappa super. Hennes mamma super för att pappa super. Bästisen Riitas pappa super. Bästisen Åses mamma super. Alla super. Perioder går, men spriten består. Ett ändlöst tillstånd av supande och misshandel. Leena håller ut tack vare skolan. Ingen granne anmäler dom. Socialen skickar efter den femtielfte urspårningen, till slut en hemsamarit. Leena och hennes syskon lider sig igenom ett helvete. Karl Marx hade fel. Det är inte religionen som är ett opium för folket, det är alkoholen.