Vaknade tidigt i morse och slogs av en nygammal tanke. Varför dyker det ständigt upp nya terapeutiska metoder och behandlingar? Det vimlar av hundratals bokstavskombinationer som alla har sin särskilda förespråkare och där följeslagarna predikar dennes evangelium. En av anledningar tror jag är att det är svårt att jämföra terapeuter. Det finns inget Terapi-VM. Det finns få sätt att faktiskt få åtnjuta den respekt och ärbarhet som en skicklig terapeut gjort sig förtjänt av. Om man inte skriver böcker eller skapar en ny metod eller behandling kan få veta att du är en bra terapeut och psykolog. En del av evidensdiskussionen tror jag bottnar i en avsaknad att få mäta sin terapeutiska skicklighet mot andra. Men i dessa diskussioner saknas det ett sätt att evidensbasera terapeuten själv, trots att det är en vedertagen sanning att terapeutens personliga egenskaper är avgörande för terapin.

Psykologer och terapeuter borde gå samman och tävla i terapi. Det är ju lika omöjligt att tävla i poesi som i terapi och ändå finns Poetry Slam. Jag ser framför mig olika tävlingsklasser som Freudiansk psykoanalys, Beteendemodifiering, Klientcentrerad terapi etc. och med en stor publik på Berns. Det är dags för Terapi-VM.