För en tid sedan medverkade jag i Epstein i P1 tillsammans med psykologen Jenny Jägerfeld. Då talade vi om skvaller med anledning av att påven kritiserat skvallret inom sin egen rörelse. Frågor som kom upp var hur skvaller påverkar anställda och arbetsplatser samt om det är nödvändigt eller något som bara förstör våra psyken och relationer. Min inställning till skvaller har både ett medarbetar- och ledningsperspektiv. För ledningen är det centralt att uppmuntra dialog och samarbete mellan kollegor. Men dialog och högt i takt är inte samma sak som skitsnack och skvaller. Om inte chefer och ledare tar sitt ansvar och föregår med gott exempel eller ser till att ta i tu med skitsnack sänder det ut signaler till medarbetarna att det är okej. Att det är beteende som accepteras och kanske till och med sanktioneras av ledningen. Det är förödande för samarbetsklimatet på sikt och det urholkar chefen eller ledarens auktoritet. De som riskerar att fara mest illa är medarbetare som hamnar i kläm. För en bra arbetsmiljö är det därför med omsorg om medarbetarna som chefer måste agera. Att skapa klarhet och tydlighet såväl om mål och relationer för organisationen, gruppen och individen är helt nödvändigt. Då kan snacket på jobbet bli en tillgång för alla. Här kan du lyssna på hela klippet (cirka 6 minuter långt).