Jens Sunström skriver intressant på Forskarbloggen om bloggmediets funktion och relation till det vetenskapliga samtalet. Vad kan bloggen användas till och hur? Bidrar bloggen till det vetenskapliga samtalet? I stora drag håller jag med Sundström om att bloggen är en utmärkt kommunikationskanal för populärvetenskapliga diskssioner. Sundtröm oroar sig för att det vetenskapliga samtalet infantiliseras och inte blir tillräckligt vasst och smalt på bloggen. Jag är inte så säker på att den risken är så stor. Är bloggen tillräckligt svår för vanliga läsare kommer det ske ett naturligt urval som gör att bloggen får en viss läsekrets. Är den mer lättläst blir det ett bra sätt att möta människor där de befinner sig.

Jag skulle gärna se att bloggen användes för forskare och vetenskapsmän som ett sätt att berätta vad man gör och hur man tänker. Vetenskapen och akademierna har en tendens att vända samhället ryggen vilket jag tror bara slår tillbaka på dem själva. Vi behöver fler forskare som deltar i det offentliga samtalet och då tror jag att bloggen är ett bra sätt. Forskarbloggen är ett bra exempel på en blogg som förmedlar en vetenskaplig syn på dagspolitiska frågor. Det finns ett oändligt behov av kunskap i dagens samhällsdebatt som ofta förs av okunniga människor i 7-minuters diskussioner i tv, radio och tidningar. Jag har själv använt mig av Forskarbloggen som ett sätt att balansera den överilade diskussionen om miljö, ekologi och klimat. Jag tror att det finns en stor potential i fler vetenskapliga områden att förmedla en mer eftertänksam och nyanserad bild.

Om jag var forskare skulle jag även använda bloggen som ett sätt att skicka upp försöksballonger om galna teorier, och omöjliga tankar. Ett sätt att pröva tankar som ännu inte har verifierats i långdragna vetenskapliga processen. När man kör fast i det egna arbetet, varför inte be om hjälp från läsarna att hitta nya infallsvinklar?

Jag tror att vi på sikt kommer få vetenskapsmän och forskare som får en status av att uttala sig brett och i många frågor. Varje disciplin kommer ha några bloggstjärnor som påverkar det vetenskapliga samtalet. Sundtröm talar även om kafferasterna och lunchdiskussionerna. Jag tror att bloggen även kommer kunna tjäna som en förlängning av dessa informella samtal. Det måste väl anses som värdefullt?

Läs även kommentarerna till Sundströms inlägg. De speglar ganska väl vetenskapens ambivalens inför bloggfenomenet. Jag skrev nyligen en artikel i Psykologtidningen med titeln: ”Varför bloggar inte psykologer?”. Reaktionerna från folk har delvis varit likartade. De äldre i psykologivärlden förstår sig inte på internet och bloggar. De yngre är mer entusiastiska. Det råder tveksamhet inför att blotta sina tankar som psykolog vilket jag tror har att göra med integritetsaspekten. jag tror att farhågorna överdrivs.