Kverulansparanoia; att vara besatt av upprättelse

Stefan Lisinski berättade i DN för en tid sedan om den märkliga bakgrunden till polismordet i Nyköping. Rättspsykiatern Göran Fransson talar ut om sina erfarenheter av klienten ”Sven”. Fransson begär handräckning av polisen för att ta omhand om ”Sven” som är mycket farlig för allmänheten. Det är då ”Sven” skjuter en polis som dödas. Det är en personlig skildring som bland annat ställer frågan om vissa psykisk sjuka är hopplösa våldsverkare. Det intuitiva svaret för en psykologstudent måste ju vara att ingen är för hopplös för att behandlas. Men kanske måste vi inse att vissa måste spärras främst för att skydda allmänheten och inte för att försöka få dem friska. Göran Fransson lanserar begreppet Kverulansparanoia för att beskriva ”Svens” psykiska problem. En farligare form av Kverulansparanoikern är en farligare form av rättshaverist. En som inte bara skriver insändare utan faktiskt tar till våld, enligt Fransson.

Jag har tidigare kommenterat Göran Franssons debattartikeln om psykiatrin med viss skepsis. Fransson skrev ytterligare en artikeln om straffrabatter i domstolar för psykisk sjuka som jag också kommenterat.