I elva år har Peter Kihlgård, Johan Pettersson och ett gäng andra författare och ätit lunch på Sturehof. Varje vecka vid samma bord har ensamma kulturarbetare träffat andra i samma situation, skvallrat och snackat skit. En av bord 400:s medlemmar har varit min pappa, så några gånger har jag hängt med. Oftast har det varit när jag inne i en period ”in between things”. Varje vecka brukar man rita en teckning på vad sällskapet ska äta nästa vecka.

Förra helgen bjöd Sturehof och Kihlgård alla som någonsin varit på fredagsluncherna på en eftermiddagsbrunch som flöt vidare in i kvällen. Jag sänkte medelåldern betänkligt men var glad för det. Ett 50-tal kulturcreddiga typer minglade tillsammans. Men om sanningen ska fram så har väl de flesta passerat toppen av sina karriärer. Men de brydde sig ingen om. Stämningen var anspråkslös och en smula bakfull. Sturehof serverade traditionsenligt husmanskost. Krogen hade samma dag en helsidesannons i DN för att fira bord 400. En smula kryptiskt kan jag tycka. Undrar hur många som förstod vad de handlade om. Men det hade säkert Sturehof råd med.