Jag skrev tidigare om kyrkoherde Stig Dellströms besök i vår klass. Då talade han om döden. Jag hakade upp mig på något han sade om ondska. Det kom ett oväntat svar från Stig där han utvecklar sin syn på hur vi människor bör förhålla oss till ondska. Jag kunde inte heller låta bli att svara Stig. För den som är intresserad av ett mer renodlat filosofiskt svar på frågan om ondska, rekommenderar jag Lars Gustavssons essä i nättidskriften Smedjan.

Jonas, Tack för din goda återgivning av min föreläsning och spegling av de tankar och dialog som uppkom. Vill bara lite kommentera dina funderingar om ondska. Du återger i stort sett riktigt vad jag sade, men din återkoppling stämmer inte riktigt med vad jag sade och menade. Instämmer i att det inte går att intellektuellt “kartlägga” vad som är ont resp. gott. Det är närmast en pragmatisk fråga. Men just därför är det vi kallar ondskan samtidigt så oberäknelig. Detta är också poängen med att tala om ondskan som en “makt”. Helt plötsligt finns den bara där. Eller som du säger; “ett vanligt problem är att vilja gott men ändå handla ont”. Här sitter det, det är inte fruktbart att tala om onda människor och goda människor, utan snarare peka på den irrationella faktor, som enligt min hänvisning, Carl Bildt gjorde när han såg ett mer eller mindre obegripligt skeende i krigets Balkan. Bästa hälsningar och med tack för ditt inlägg, Stig Dellström

Tack Stig för ditt svar. Jag delar din uppfattning av ett pragmatiskt förhållningssätt är den bästa garanten för att ta reda på vad som är ont och gott. Men jag vänder mig mot språkbruket. Jag hävdar att det inte finns någon ondska, eller åtminstone inte är fruktbart att använda ett sådant språkbruk. Det hör mer till presidenter som Bush och Ahmadinejad att tala i dessa termer. Kyrkan har genom århundrandena ofta förmedlat en förenklad dualistisk syn på ondska som jag finner farlig. Om vi ska beskriva destruktiva handlinga som krig och lidanden ligger din beskrivning av ondskan som en kraft eller ”makt” som släpps lös nära till hands. Men jag tycker det flyttar fokus från vårt mänskliga ansvar att förändra en destruktiv process eller förlopp. Det finns alltid en möjlighet att börja verka mot destruktivitet. Jag tolkar dig som att du menar att oberäkneligheten är ett uttryck för ondskans nyckfullhet, men jag skulle vilja anföra ett positivistiskt argument mot detta. Är det inte så att vi när vi inte kan förklara ett skeende nöjer vi oss att beskriva det som ”makter” i rörelse. Fråntar vi oss då inte en del av ansvaret för dessa ”makters” resultat?

Carl Bildt har använt begreppet ondska på olika sätt vid olika tillfällen. I en debatt på Palmecentret 2004 ansluter sig både Bildt och Slavenka Drakulic till en syn på ondska som ligger nära min syn. Milosevic och andra krigsförbrytare var inga ondskefulla massmördare utan de var en del av ett större förlopp som slutade i krig och tragik. Slavenka Drakulic, skrev boken ”Balkan Express” under kriget mellan Kroatien och Serbien 1991-1995 där hon talar om serbernas ondsinta bombningar mot Zagreb. Hennes skildring saknade då de nyanser kring konflikten som hon senare ansluter sig till 2004 i sin bok ”Inte en fluga för när”. I och för sig bättre sent än aldrig. Men som sagt. Bildt har talat om ondska i mer svartvita termer i andra sammanhang. Jag tror att det är först när vi lämnar begreppen ont och gott bakom oss som vi kommer bli varse vårt genuint mänskliga ansvar som människor.