Det här är den andra delen som handlar om drömmar. I del 3 ska jag berätta mer om drömseminariets metod. Läs även del 1, som handlar om mitt förhållande till drömmar.

En fredag varje månad samlar Anders Carlberg, grundaren av Fryshuset, en grupp personer som tillsammans analyserar drömmar. Gruppen brukar vara mellan 20-30 personer. Carlberg förklarar att det brukar kallas för seminarium och inte gruppterapi om man är fler än tio deltagare. Drömseminarierna har pågått i över fem år. Så här säger Carlberg själv om hur han började med drömgrupper, i en intervju i TCO-tidningen 2006:

”I ett dussin år har han ägnat sig åt drömmar, bokstavligen om man kan säga så när ordet förs på tal. Tre saker hade inträffat inom en och samma vecka. – Jag var heldeppad. Läste Erich Fromms bok »Det glömda språket«. Jag träffade Rigmor Robèrt, läkare och analytiker.

Därefter berättar Anders Carlberg, satt sju män under nio år varenda vecka och diskuterade vad dom senast drömt. – Till vår förvåning upptäckte vi att alla av oss hade en själ. Det är därför han håller i sitt månatliga drömseminarium på Fryshuset.”

På varje drömseminarium brukar 3-4 deltagare per gång, berätta en dröm som gruppen hjälps åt att analysera. Carlberg är seminarieledare och håller hårt i taktpinnen. Under två timmar går gruppen på djupet med drömmarnas innehåll. Carlberg följer i stort sätt Ullman Montagues drömmetod som jag kommer beskriva utförligare i nästa inlägg. Kort kan man säga att någon berättar om sin dröm och Carlberg ställer förtydligande frågor. Därefter kommer gruppen med frågor och associationer. Carlberg syntetiserar och tolkar tillsammans med drömmens upphovsman. Gruppen bidrar med kompletterande tolkningar och perspektiv och så småningom skapar träder en huvudtolkning fram.

Eftersom Carlberg är en rättfram typ och dessutom känner många av deltagarna personligen så går han rakt på sak. Ofta kan det låta så här;

”Men nu är det tredje gången du drömmer så här blodigt, du kan väl berätta om din relation till din exman…” eller ”Du har ju berättat tidigare att din pappa aldrig älskade dig”…

Första gången studsade jag till över den burdusa stilen. Det är inte etisk eller psykologiskt okej att tvinga deltagarna att blotta sig själva inför gruppen, ville jag utbrista men bet mig själv i läppen och höll för en gång skull tyst. Vilket var bra. För deltagarna verkade uppskatta att Carlberg snabbade på processen och gick till drömmens kärna utan att linda in sina ord. Efter att ha besökt drömseminariet två gånger har de hittills aldrig känts fel att Carlberg varit så frank i sitt bemötande.

Kärngruppen är sammansvetsad och hjälper gruppen att inte väja för personliga trauman. På många sätt liknar det en gruppterapeutisk situation men formen är mer ostrukturerad och skaran större. Människorna som går på mötena är inte ute efter att småprata, de vill förstå sig själva, det är därför de kommer dit.

Den stora skillnaden med att analysera drömmar i grupp som jag ser det är att gruppen vet mer än varje individ själv. Surowieckis bok ”Wisdom of crowds” handlar om att många personer kan bedöma händelser, människor och fenomen mer korrekt än vad än ensam individ kan göra. Inte ens den mest välinformerade expert slår massans träffsäkerhet. Det här fenomenet utnyttjar drömseminariet som jag ser det. Eftersom våra känslor och existens har påfallande många gemensamheter finns det alltid någon som kan komma med intressanta reflektioner, frågor eller associationer som hjälper den enskilde gruppmedlemmen att förstå mer och fler aspekter av sin dröm. Freud och Jungs tankar om drömmar bygger mycket på århundranden av ihopsamlat berättande. Trots alla motsägelser och märkligheter i de psykoanalytiska teorierna finns det en märkllig träffsäkerhet i drömseminariets tolkningar. Åtta drömmar har analyserats när jag varit närvarande. De har varit såväl morbida som mer lustfyllda. Ingen gång har gruppens förslag på tolkningar känts konstruerade. Ingen gång har de teoretiska idéerna om drömmarna skymt drömmarnas berättelser. Trots att jag bara ytligt är bekant med Jungs arketyper och läst halva Freuds ”Drömtydning” är jag överraskad över hur dessa tankar dykt upp på drömseminarierna om än outtalat. Det jag tidigare förkastat som flummigt mytologiskt fantiserade av gamla män, har i verkligheten känts angeläget. Jag begär inte att någon ska tro mig men för den som antingen är nyfiken eller skeptisk rekommenderar jag att besöka en drömgrupp nära dig.