Etikettarkiv: möten

Kitsch, hjortar och tolkningar

09-0095Lena Nordlunds radioprogram i Vetandets Värld (11/5) speglade på ett bra sätt stämningen och inramningen på Psykologer tittar på film. En reflektion jag fick är att en av poängerna med det levande samtalet är att det böljar fram och tillbaka. Scenen i filmen The Queen där Drottning Elizabeth möter en ståtlig kronhjort väckte mycket diskussion efter visningen. Jag tror vi kom upp i åtta olika tolkningar tillsammans med publiken. Och det finns många fler. Det är spännande att en scen som jag själv avfärdade som kitschig smörja väcker så många tankar. Det många tolkningarna visar på kraften och associationsrikedomen som finns om många människor kommer samman och delar en upplevelse. Trots att jag själv tror på värdet i mötet och samtalet glömmer jag själv bort det. Det säger något om kraften i det elitistiska kultursystem som de flesta av oss ingår i där vi orienterar oss mot monolitiska sanningar och personligheter.

Samtal och verkliga möten; två medietrender

Olle Lidbom (Vassa Eggen) rapporterar om 7 medietrender enligt mediebyrån Carat. Det är ju alltid kul att känna att man hänger med för de flesta trenderna har jag själv konkreta erfarenheter av. Några av de här sakerna talade jag om igår på ett lunchföredrag som jag höll för en klass på IHR (Institutet för marknad och kommunikation) på Stockholms Universitet. Carats trender är:

1) Distributionskaos – både i butik och på nätet är det svårt att hitta och sortera bland alla medievarumärken

2) Virtuella världen fortsatt viktig. Kul bild: ”Reality. Worst game ever”. Och ”först när teknik blir tråkig blir den användbar”

3) Otålighet. Multitaskande och medie-överkonsumerande ställer nya krav på kommunikatörer. Råd: Satsa mer på live. Våga sammanfatta.

4). Verkligheten viktigare. Råd: jobba mer in-store. Ta till vara t ex era skyltfönster

5) Sinnesmarknadsföring allt viktigare. Hög musik och parfym en del av upplevelse, se t ex Abercrombie & Fitch.

6) Håven: gratis lockar.

7) Samtalet viktigt. Trevlig personal i butikerna och bra kundservice allt nödvändigare.

Särskilt intressant tycker jag det är med punkt 4 och 7. Att verkligheten är viktigt känns ju som självklarhet men det glöms lätt bort när alla tänker web. För mig går det hand i hand att vara närvarande och synas IRL samtidigt som man är närvarande på nätet. Det finns inget motsatsförhållande i det, men många ser det som antingen eller.

Samtal är också centralt. Det är själva fundamentet och det viktigaste verktyget för oss psykologer. Men samtalet och dialogen går att applicera på de flesta sammanhang. Ofta är det underskott av samtal, dialog och möten. Jag brinner för att få till stånd ökat utbyte och skapande av nya sociala mötesplatser. Vad jag menar med nya sociala mötesplatser hoppas jag kunna utveckla här framöver.

Du sköna ljuva mingel

målning av Pernilla Strappe

Är sjuk och tycker synd om mig själv. Tänker på de tre mingel som jag missar ikväll. Natur & Kultur anordnar Pocktail på ett galleri. SFIS har buffé för sina konferensgäster och Filmbolaget Non Stop Entertainment har Wrestlerfest. Minglet är på något sätt vår tids kulturyttring. Det är genom minglet som du bekräftar din plats i den semiofficiella arenan som vi kallar offentlighet. Det handlar om att få tillträde och om en positionering i statuskampen. Att vara en del av ingruppen eller utgruppen.

Jag har en hatkärlek till mingeltillställningar. Det blir ofta kul när jag inte har några förväntningar på minglet som sådant. Om jag bara är avslappnad och spontan så kan ett möte och ett samtal plötsligt visa sig spännande och intressant. Men det kan också vara skräckinjagande att stå med ett glas i ett hörn och inte känna sig på humör för att inleda en konversation. Att gå från mingel till mingel kan bli en bra början på en kväll som sedan visar sig bli bättre, längre och roligare. Det fanns en tid när jag verkligen ville bli bjuden på mingel. Nu är jag mer kräsen. Jag har förstått att det finns bra och dåliga mingel och att det är okej att ha lagom tråkigt när man minglar.

PS: Anna Winberg ger sitt recept till ett bra förlagsmingel. För den som är osäker ger mingla.se några vanliga tips på hur man gör.

Att vara effektiv

2549032633_1c49522d6e.jpg

Vi ses på Rival, en kall novemberkväll. Vi är båda försenade, stressade och modstulna. Dagen efter ska vi återigen träffa den grupp av människor vi handleder, och vi vet inte vad vi ska göra med gruppen. Vi har träffats kort två dagar innan och haft en trevande, krampaktig fika med promenad. Vi beställer mat och börjar prata om hur vi har det. Vad som hänt sedan sist. Hur vi känner oss. Vilka utmaningar vi står inför och vilka processer vi genomgår. Tiden går. Vi försöker gå till botten med vår egen motivation och vad som driver oss att göra det vi gör. Efter en och en halv timme av intensivt möte där vi båda är närvarande är det plötsligt så givet vad vi ska göra med gruppen dagen därpå. Den ena idén efter den andra dyker upp. Vi planerar och spånar på kommande möten. Efter två timmar skiljs vi, med ett leende på läpparna och med en märklig känsla av att inte bara ha löst konkreta problem utan också haft ett kreativt möte med massor av idéer.

De här illustrera tycker jag en vanlig situation i många av de sammanhang jag befinner mig i och säkert många med mig. Jag upplever att vi har en underligt förhållande till processer, prestation, effektivitet och kreativt arbete. 2/3 av vårt möte ägnade vi endast åt att mötas, se och bekräfta varandra. Sedan på slutet arbetade vi i ordet egenliga mening. Totalt sätt var vi otroligt produktiva. Trots att vi varit med om det här förfarande så ofta och trots att vår planering inför mötet gången innan gick till på exakt samma sätt (fast då träffades vi under 4 timmar) och trots att vi bägge två värdesätter ett dynamiskt sätt att se på arbete/produktion så glömde vi ändå bort ”hur vi skulle arbeta på ett bra sätt”. Det var först efteråt vi insåg att omvägen att verkligen mötas först, och arbete sedan faktiskt är en metod och ett arbetssätt. Ett arbetssätt som fungerar väl för oss två tillsammans. På Kaospiloterna betonades vikten av att strukturera och planera in tid i en arbetsgrupp att mötas, dela förväntningar och farhågor innan man börjar arbeta med uppgiften. Vikten av de här förarbetet och sättet att tänka kan inte nog betonas. Pröva själva. Jag lovar omedelbar avkastning.

En svår situation, gästblogginlägg av Jonas Pils

Så var det premiär för ett gästblogginlägg. Det är en uppsats som Jonas Pils har skrivit. Han arbetar som mentalvårdare sedan ett par år inom Psykiatrin Södra i Stockholm. Arbetet är skrivet inom ramen för en internutbildning i socialpsykiatri (15hp) i samarbete med KI. Temat är vårdideologi och etik.

Uppsatsen handlar om hur man hanterar en svår situation som har relevans för såväl psykologer som lekmän. Vad ska man göra när ens klient börjar gråta? Hur ska man tänka? Jonas Pils personliga text belyser den här situationen.

En svår situation

Jag ska ha ett klassiskt 45-minuterssamtal med en patient, ”Lisa”, på SPE-mottagningen. Det är en kvinna vars äktenskap nyligen tagit slut. Lisa själv ville inte detta utan det är hennes man som inte vill vara tillsammans längre. Deras gemensamma son mår även han psykiskt dåligt, troligen mycket på grund av separationen. Han har försökt ta sitt liv en gång sedan Lisa och hennes man skilde sig.

Vad vi från psykiatrin säger att Lisa lider av är depression och/eller en krisreaktion. Behandlingen kan bestå i allt från ”lyckopiller” och starka lugnande tabletter till i princip ingenting, beroende på hur man ser på problematiken. Lisa har i samråd med sin läkare valt att endast använda sig av lugnande tabletter vid behov och skippa lyckopillren tillsvidare. Läs mer

Drömseminarium

Det här är den andra delen som handlar om drömmar. I del 3 ska jag berätta mer om drömseminariets metod. Läs även del 1, som handlar om mitt förhållande till drömmar.

En fredag varje månad samlar Anders Carlberg, grundaren av Fryshuset, en grupp personer som tillsammans analyserar drömmar. Gruppen brukar vara mellan 20-30 personer. Carlberg förklarar att det brukar kallas för seminarium och inte gruppterapi om man är fler än tio deltagare. Drömseminarierna har pågått i över fem år. Så här säger Carlberg själv om hur han började med drömgrupper, i en intervju i TCO-tidningen 2006:

”I ett dussin år har han ägnat sig åt drömmar, bokstavligen om man kan säga så när ordet förs på tal. Tre saker hade inträffat inom en och samma vecka. – Jag var heldeppad. Läste Erich Fromms bok »Det glömda språket«. Jag träffade Rigmor Robèrt, läkare och analytiker.

Därefter berättar Anders Carlberg, satt sju män under nio år varenda vecka och diskuterade vad dom senast drömt. – Till vår förvåning upptäckte vi att alla av oss hade en själ. Det är därför han håller i sitt månatliga drömseminarium på Fryshuset.” Läs mer

Tankar om intervjukursen del 4

En viss säkerhetskänsla infann sig under den andra intervjun med en främmande person. Jag blev för säker på mig själv. En typ av säkerhet som den erfarne inte har men den oerfarne kan få när man tror att man kan. Den andra intervjun var på många sätt en utmaning. När samtalet flyter på och nervositeten i rummet försvinner är det lätt att fångas av den andres berättelse. Jag följer med, tänker på egna erfarenheter, känner och frågar, letar efter saker som jag själv är intresserad av. Istället för att fokusera på ämnet och den andre personens berättelse. Det är först på video efteråt som det kommer fram. I stunden märker jag inget. Jag blir hänförd av samtalets makt. Samtidigt som det inte är en alltigenom önskvärd företeelse när man ska göra en djupintervju så kan jag inte komma ifrån att jag är glad för att jag blev meddragen. För det är ju i möten som jag får kickar. Det är ju just för att jag i stunden blir påverkad, hänförd och förälskad som det är fantastiskt med människor. Det låter som en kliché, men det är sannerligen en viktig insikt.

Tankar om intervjukursen

Förra veckan inledde vi första årets höjdpunkt på psykologilinjen; intervjukursen. Nu börjar det på riktigt. Fem eftermiddagar kommer vi att göra djupintervjuer i 15 minuter med efterföljande feedback i 15 min. Intervjuerna bandas och sedan tittar vi på dem i grupper om 4-6 tillsammans med en handledare. Under en 40 minuter stoppar vi, pausar, spolar tillbaka och ger varandra kommentarer, kritik och försöker se vad som händer i det personliga mötet. De första två gångerna övar vi på varandra i klassen. Därefter kommer vi göra intervjuer med främmande personer, mestadels andra psykologstudenter.

Fokus skiftar från teori till praktik. Vårt praktiska handlag dissikeras. Andra saker dyker upp. Bilden av oss själva och kurskamraterna förändras. Det är en personlig process vi har satt igång. Krävande känslomässigt. Utlämnande. De ställer många frågor om vad en djupintervju är för något? Hur samtalar man? Vad ska man säga, göra, lyssna? Hur ska man tänka?

Igår fick jag min första riktiga psykologkick. Det här vill jag hålla på med. Efter tre timmar igår var jag trött men glad. Pelle hade föreslagit att vi i gruppen skulle gå ut och käka efteråt. Köttbullar och potatismos på Tranan var en perfekt nedvarvning.