Under några års tid hade jag en rosa favoritskjorta. Det var en äldre Melkaskjorta som jag köpt på Judits Second Hand. Den var proper och cool, snygg och vågad på samma gång. Så sprack den i ryggen i en söm och förpassades till en galge i garderoben. Min intention var att laga den själv eller att lämna in den till en skräddare eftersom sömmen lätt skulle gå att sy ihop. Men skjortan blev hängande. Efter fem år och en flytt köpte jag återigen på Judits, en blå ACNE-kavaj som var för lång i ärmen. Kavajen behövde läggas upp. Efter ett halvvår på samma galge lämnade jag till slut in båda plaggen till skräddaren. Kavajen blev bra men gladast är jag över skjortan. Det kostade bara 70 kr att laga och är åter perfekt.

Den här historien illustrerar på ett tydligt sätt hur svårt det är att ändra beteende och genomföra små förändringar. Det är svårt att förstå hur jag i fem år låtit bli att laga favoritskjortan när det kostade så lite att fixa till. I mitt fall tror jag än av orsakerna går att spåra till ovanan att lämna in kläder till skräddaren. Det är ett beteende och en vana som jag inte haft, utan sakta håller på att lära mig. Det finns mängder av situationer, beteenden och vanor som vi människor fortsätter med eller inte börjar med. Vi människor strukturerar vårt liv i vanor och ritualer för att psykologiskt kunna hantera vardagen. Men just oförmågan att ändra oss och pröva nya saker är ofta anledningen till att vi gör psykologiska kullerbyttor. Inlärningspsykologin har gett oss många viktiga redskap för att förstå det här samspelet.

PS: För att ytterligare understryka detta köpte jag igår min första löpartröja. Efter att ha sprungit regelbundet i 10 år i bomullströjor som blir svettiga, tunga och osköna tog jag steget. Egentligen är jag emot alla specialprylar som folk köper. Just fotboll och löpning har charmen att inte kräva så mycket utrustning. Men vissa prylar är för bra för att strunta i. Som löpartröjan.