Hur ska man bemöta människor inom psykiatrin?

På psykologstudent kom det ett långt anonymt inlägg från en person som jobbat inom psyikatrin och dessutom varit inlagd för depression. Han ger sex konkreta exempel på svåra situationer inom psykiatrin och undrar hur man ska hantera dem. Anonyma bloggar och inlägg är problematiska, men jag tycker ändå att det här var ett konkret sätt att skapa en diskussion kring bemötande. Tore försöker sig på att svara. Någon annan som vågar?

”a. Du har samtal en patient som vill prata om att han/hon blivit illa behandlad av en av dina kollegor. Patienten vill veta ”varför”? Hur hanterar du det?

b. Du närvarar vid ett akutbesök där en patient är arg och har ångest, skäller och gnäller. Din kollega, en läkare, blir arg tillbaks, skäller tillbaks och häver ur sig saker som bara gör patienten ännu mer ångestfylld och aggressiv. Hur hanterar du denna situation?

c. En psykotisk patient har lagts ner på golvet av tre vårdare och du ser hur en av vårdarna nitar till patienten med en armbåge rakt i magen. Hur reagerar och agerar du?

d. Du befinner dig inne på en sluten psykiatrisk av delning och plötsligt känner du hur någon kastar sig över dig bakifrån, hänger sig fast i ditt hår och dina öron. När du kommer loss kan du se patienten: en person du vet är psykotisk. Efteråt har du ett svullet öra och sträckningar i några ryggmuskler. Hur agerar du vid den akuta händelsen? Hur tror du att du reagerar efteråt? Vilka förväntningar har du på din chef och dina kollegor i samband med händelsen, och efteråt?

e. Du är kontaktperson för en patient inom öppna psykiatrin som är sjukskriven för bl.a. panikångest. Du har tagit över patienten efter en kollega som sagt upp sig. Vid samtal visar patienten upp ett brev hon fått från sin chef där det står att hon blivit uppsagd på grund av att sjukintygen (från psykiatrin) varit försenade så många gånger. Patienten har tidigare berättat hur chefen ringer och skäller varje gång ett intyg gått ut och chefen inte genast får ett nytt intyg i sin hand. Chefen har också tidigare skickat brev om detta, som patienten tagit med och visat upp för din tidigare kollega. Varje gång chefen hör av sig eller skickar brev får patienten ångest. Patienten berättar att din tidigare kollega bara ryckt på axlarna när patienten pratat med henne om detta. Patienten har kontaktat facket, som bestrider uppsägningen. Kan du göra något för att hjälpa patienten?

f. Du arbetar på en psykiatrisk jour dit patienter ringer när det krisar. En av dina kolleger har tendens att börja tjafsa med patienterna han pratar med. Några exempel: En patient ringer mycket tidigt på morgonen och säger att han har svår ångest och kan inte sova. Din kollega svarar: ”Jaha, vad ska jag göra åt det då?”. En kvinna ringer och gråter och berättar att hon blivit misshandlad av sin man. Din kollega svarar ”Vad hade du gjort då?”. En patient ringer och är arg för att hon kommit i hop sig med sin psykolog, som patienten tycker gjort fel. ”Vad är rätt och vad är fel?” frågar din kollega. ”Vet du inte det?” frågar patienten ”Har du svårt att skilja mellan rätt och fel?”. ”Öhum, näe” säger din kollega ”men man vet oftast inte vad som är rätt och vad som är fel. Det som en tycker är rätt tycker en annan är fel och tvärt om.” säger din kollega. ”Är det här någon slags filosofisk diskussion?” frågar patienten. Vid några tillfällen hör du också hur han säger till patienter att de ringt fel nummer, fastän de inte har det. Vad kan man göra?

Jag som frågar har jobbat inom psykiatrin, inom omsorgen, samt varit sjukskriven genom den öppna psykiatrin för depression och ångest. Har en beteendevetenskaplig utbildning, men är inte psykolog.”