För fem år sedan körde Cinemateket hela Aki Kaurismäkis filmproduktion i ett svep. Jag var på Sture flera gånger i veckan och hann med ett tiotal filmer den gången. En statistiktenta kom i vägen annars hade jag gått på seminariet om Kaurismäki på Filmhuset i tisdags. Idag skriver Hynek Pallas en Understreckare i SvD om Kaurismäki med anledning av Peter von Baghs intervjubok Aki om Kaurismäki.

Pallas essä är en bra ingång till filmaren och människan Kaurismäki. Några citat:

”Vore Kaurismäkiland en temapark skulle den ligga i ett anonymt industriområde nära en hamn. Handlingen i Kaurismäkis filmer tar plats i industriförorter, kala rum och på tomma bakgator.”…

”De flesta av filmerna saknar också tidsmarkörer som gör att man ”vet” när i tiden man befinner sig. Det kan lika gärna vara 60-tal som 90-tal, vilket ökar känslan av isolering, men också budskapets allmängiltighet.”

Pallas tar även upp hur Kaurismäki skildrat gränslandet och skarven mellan öst och väst och jämför med sina erfarenheter från Tjeckien. Jag brukar ibland säga att Finland och Bosnien är lika varandra och det är utifrån samma känsla av östvästligt krockmöte. Vi svenskar har svårt att förhålla oss till den finska moderna historien eftersom den är så skilld från vår. Det blir jag påmind om varje gång jag besöker Finland.