Det vidsträckta området från Marocko till Japan har ofta kallats för Orienten. Den som studerat området språk, historia och kultur har varit orientalist. Edward Saids banbrytande bok ”Orientalism” handlar främst om Orienten som ett mentalt tillstånd. En inres resa till Annorlundaistan befolkat av brunbrända, svartmuskiga vildar med kroksabel, harem och lynniga temperament. Det geografiska området kommer i skymundan.På kort tid har jag sett ett antal filmer som alla utspelar sig i Orienten. Libanesiska Caramel (Sukkar Banat på arabiska), franskiranska Persepolis och amerikanska Darjeeling Limited, en feelgoodhistoria som utspelar sig i Indien.
Libanesiska långfilmen Caramel är Nadine Labakis första långfilm och handlar om en frisör- och skönhetssalong i det gamla kristna delarna av Beirut. Med egen hemgjord cola behandlar de varenda hårstrå på benen i någon slags hyllning till det vardagliga livet. Tokiga tanter, giftermål och roliga sketcher avlöser varandra i en varm men för lagom film. Labaki har tidigare producerat musikvideor. Att en libanesisk film gjord av en kvinna om kvinnors liv kommer till Europa är ju bara det glädjande. Även om jag skulle önskat att ämnet och tilltalet kunde handla om annat än smink och yta. Labaki undviker skickligt att närma sig de politiska spänningarna som ännu hotar att förgöra landet. Filmen har premiär den 29 februari i Sverige.

Persepolis är animerad och bygger på Marjane Satrapis seriealbum med samma namn. Det är en humoristisk och allvarlig film på samma gång. Filmen drivs framåt av den rörande historien om en frispråkig iransk tjej vars familj överrumplas av Khomeinis revolution. Flickans frispråkighet blir ett allt större problem vilket gör att hon skickas iväg till Wien och lever tonårsliv. Satrapis barndomsskildring blir aldrig sentimental på ett patetiskt sätt utan berättelsen engagerar. Sevärd.

Darjeeling Limited av Wes Anderson är snyggt fotad och en mysig historia om tre bröder från New York som åker runt i Indien för att hitta sig själva (eller iallafall hitta sin mamma som har hittat sig själv). Intellektuella amerikaner i Indien känns som ett lyckat koncept för att få större delen av västvärlden medelklass att bitvis känna igen sig. Filmen är tight och smårolig men är för lagom på något sätt. Lagom bra. Samspelet mellan de tre bröderna är träffsäkert. Se därför filmen med syskon för bättre igenkänningsfaktor.

Förutom att filmerna handlar om det geografiska området där oljan finns, hittar jag inga samband eller likheter mellan de här tre filmerna. Idag är världen snårigare och inte lika enkel att placera i fack. Även för den som har läst ”Orientalism”.