I slutet av dagen när luften tagit slut och jag hamnat på fel seminarium, började jag bläddra i programmet. Jag var trött på alla karriärister som höll låda utan att flirta med publiken. Jag smög ut och gick till det seminarium där det fanns en panel av personer som skulle tala, vilket alltid brukar öppna upp för diskussioner och möten. Jag knackade på hos Seniorföreningen som hade ett seminarium som hette ”Psykologer går också i pension”.

Det visade sig vara ett lyckat drag. Ett femtontal personer alla med bred marginal över 50-strecket pratade om sina tankar kring pensionen. Det var ett befriande chosefritt samtal där vi i publiken var lika mycket deltagare som panelen. Från Seniorföreningen medverkade psykologerna Ulla-Britt Selander, Gerty Fredriksson, Brita Tiberg, Agneta Zotterman-Molin och Gunvor Ängsfors.

Seniorföreningen hade gjort en undersökning bland 150 psykologer som gått i pension. Det var en positiv bild. 90 % trivdes bra med sin nya roll i livet. Alla i panelen var överens om att allt tar längre tid när man blir gammal, samtidigt som man också tar sig längre tid. En del tyckte att deras fokus var mera splittrat nuförtiden. Man jobbar lite grann, går på kurs, passar barnbarn och ägnar sig åt fritidsintressen.

I Göteborg har Seniorföreningen ett mentorsprojekt med psykologstudenter under utbildningen. I Stockholm har det varit svårt att engagera psykologer men nu verkar det eventuellt vara på gång ett liknande projekt. Seniorföreningen har haft ett möte med Maria Lindhe, ordförande i Studeranderådet. Jag tror att det finns ett intresse hos många psykologstudenter att få träffa äldre och erfarna psykologer som pensionerat sig nyligen. Bortsett från lärare och den egna terapeuten har vi studenter få förebilder att jämföra oss med. Att ha en personlig mentor att diskutera frågor, tvivel och förhoppningar tror jag skulle vara utvecklande. Ett mentorsprojekt är ju också en form av kunskapsöverföring som är av största vikt.

Seniorföreningen presenterade även forskning om åldrandets psykologiska mekanismer som Professor Lars Tornstam i Uppsala gjort. Tornstams bok ”Gerontranscendence” bygger i stora drag på Erik Homburger Eriksons tanke om åtta livsfaser som han utvecklade i sin bok ”Den fullbrodade livscykeln”. Hustrun Jane Eriksson lade till en nionde fas som är en utveckling av Eriksons tankar. När Erikson lade fram sin teori var han ännu medelålders vilket Jane menar gjorde att han inte såg alla dimensioner av livets slutskede. I den nya upplagan av Erikssons klassiker finns Janes nionde fas med som ett nytt kapitel.

Stort tack för en intressant diskussion. Det var en upplyftande stämning av hopp, framtidstro och befrielse. Det kändes som ett privilegium att få diskutera och lyssna till det äldre gardet. Jag utnämner det till det bästa seminariet under Psykologidagarna 2007. Läs även mina andra rapporter här, här och här.