Max Stockman tittade i glaskulan och spådde vad som ska hända i Stockholm under 2009. Tre saker som jag tror inte ligger så långt bort är yoga på dagis, hypen att ligga och cykla samt bloppisar dvs att bostadsrättsföreningarna ordnar loppisar för att tackla den ekonomiska krisen.
I senaste numret av Svensk Bokhandel (papperstidningen nr 21/2008) fick jag chansen att tycka till om bokåret 2009. Frågan var:
Vilka böcker kommer vi att se för många av nästa år?
Och det här svarade jag:
Medelålders män som ger ut sin femtielfte roman om hur det är att vara medelålders. Som vanligt kommer det ut för många dåliga slentriandeckare. Skvallerromanerna som trängs i ICA-stället är sällan behövda liksom GI-böcker och oseriösa självhjälpsböcker. Överhuvudtaget ges det ut för mycket slarviga och obearbetade böcker.
Vad menar jag med det? Jo, det finns en generation svenska författare som verkar tycka att det är en självklarhet att de varje eller vart annat år (i resten av sitt liv) skriver om sitt liv som medelålders man. Det finns mig veterligen ingen annan kategori människor som är mer utförligt beskriven i litteraturen, än just dessa män.
Deckartrenden gör mig också matt. Det känns alltmer som en industri kring deckare där boken i sig är sekundär. Kan inte alla författare i detta ekorrhjul lägga lite tid på kvalité och story och stryka hälften av alla ord. Många av de här författarna bemödar sig också om att vara seriösa och bli behandlade med respekt, vilket känts patetiskt enda sedan Jan Guillou häcklat finlitteraturen.
För övrigt hoppas jag att ICA-boken och GI-boken snart är historia.