Etikettarkiv: autenticitet

Into the wild, filmrecension

photo_02.jpg

I Psykologtidningen nr 6/2008 har jag med en filmrecension av ”Into the Wild”. Filmen går fortfarande på bio men för dem som inte hinner iväg till biografen kommer den snart på dvd.

När Timothy Treadwell ger sig ut i Alaska för att skydda grizzlybjörnar i Werner Herzogs ”Grizzly Man” är det i kamp mot den civilisation han själv kommer från. Han ser alla andra människor som representanter för en ondskefull mänsklighet. Själv försöker Treadwell finna den sanna autentiska naturligheten i vildmarken. En vildmark som till slut äter upp honom på hans 13:e sommar.

Det finns en parallell mellan ”Grizzly Man” och bioaktuella ”Into the wild” i regi av Sean Penn. Berättelsen bygger på verklig historia som journalisten John Krakauer skrivit en bok om. Den handlar om den lyckade medelklasskillen Chris. Han går mot en ljus framtid på något av USA:s elituniversitet när hans far erbjuder honom en ny bil i Collegepresent. Chris blir förnärmad. Han vill inte ha någon annan bil än sin vita Daihatsu och drar i hemlighet iväg på en roadtrip under sommaren. Han skänker sina pengar till välgörenhet och liftar runt på vägarna i sann beatpoetanda. På färden läser han Jack London, Leo Tolstoj och Henry David Thoreau och inspireras till att söka den sanna äktheten. Det är han inte den förste att göra. Det finns en lång tradition av lycksökare som med förevändningen att fånga det autentiska livet i själva verket flytt från ångesten över den egna existensen. Rousseau, Göthe, Thoreau, Saint-Exupéry och Kerouac har precis som dagens äventyrare stormat ut i vildmarken i hopp om att där finna svaret på livets gåta.

Chris lever ett kringflackande liv, ständigt på väg mot nya möten och platser. Hans bil går snart sönder och han liftar vidare, ibland paddlar han kajak. På Californiens stränder träffar han hippieparet Jan och Rainey som tar honom med till Slab City, en alternativ by i öknen. Jan som själv har en son på drift försöker förgäves övertala Chris att ringa hem. Men ingen stans finnar han ro. Istället fortsätter han norrut och blir vildmarksutrustad av en pensionerad Vietnamveteran.

Genom hela filmen är systern berättarröst. Penn låter förstå att Chris har haft svårt att hantera faderns auktoritära uppfostran som även innefattat misshandel av modern. I längden blir det en aning platt som psykologiskt porträtt men det förtar inte historien där Penn skickligt gestaltar Chris sista två år i livet. Det tycks som om han inte är mottaglig för den mänskliga värme han möter på vägen och som mycket väl hade kunnat hjälpa honom att få distans till sin familjesituation. Istället flyr han envist vidare på sin odyssé mot sitt fjärran mål i Alaska. När han slutligen når sitt mål är det vårvinter och på en hed finner han en övergiven buss som blir hans hem under de sista hundra dagarna i livet. Det enkla livet i ensamhet verkar inbjudande samtidigt som naturens råhet är ständigt närvarande.

”Into the wild” skildrar en estetiserad natur som är tillrättalagd och naturfilmsvacker. Penn skildra noggrant den unge Chris som med en provocerande naivitet jagar vildmarken men fångar sig själv. Idag jagar miljontals unga backpackers paradisstränder i Thailand. De är rotlösa själar i en postmodern tid som inte behöver dem. De söker enkelheten men när de väl finner den som i Alex Garlands kultroman ”Beach” leder det istället till besvikelse och konflikter. Några klättrar i berg, andra blir backpackers och en del skadar sig själva. I grunden är det olika uttryck för samma alienation inför dagens samhälle. Chris är en representant för en generation som förtvivlat söker mening. Filmen ger inga svar men den ger en för psykologer värdefull inblick i en ung människas liv.