Etikettarkiv: EAWOP2007

Human Resource Management minskar anställdas välbefinnande

images-5.jpeg

Neil Conway från King´s College har gjort en studie med om hur Human Resource Management (HRM) påverkar anställda och chefer. I studien deltog 21 000 anställda på 2000 arbetsplatser i England. Både chefer och anställda tillfrågades. Studien heter, ”Human Resource Management and Employee Well-Being in British Workplaces: Results from the 2004 British Workplace Employment Relations Survey”. Conway menar att HRM-program i teorin ska bidra till de anställdas välbefinnande såväl som förbättra företagets lönsamhet. Conways studie visade om något en negativ korrelation. De enda som upplevda HRM-programmen som positiva var mellancheferna. För dem bidrog HRM till att de bättre klarade av internutbildning och ledarskap. Tillfälligt anställda mådde bättre ju mindre de kände till HRM-programmen!

Rapporten presenterades med mycket förbehåll. Vi har egentligen inte bevisat något menade Conway. Men faktum är att den här rapporten sätter fingret på arbetslivets många paradoxer och problem. Företagen förändrar i hopp om att åstadkomma förbättringar. Förbättringar som de anställda kanske inte ens efterfrågar. De anställda säger att de vill ha det på ett sätt, men menar egentligen något annat. Human Resource Management är kanske en obsolet föreetelse. eller åtminstone dagens versioner. Det är dags för HRM 2.0.

Rapport från en psykologkongress

Under tre dagar samlades över tusen forskare från Europa och lite till och pratade arbetsliv och organisationspsykologi. Temat för årets Europeiska kongress var ”sustainable work” Kvantitet före kvalitet var ordet när 433 föredrag svischade förbi på 95 sessioner. Att göra en kongress så fragmentarisk känns märkligt. Få får koll på lite . Jag deltog på två seminarier i fredags. Varje forskare fick en kvart på sig att presentera sitt material. De flesta presentationerna prioriterade statistiska data som gjorde varken från eller till. Forskare har en tendens att bekräfta alla mina fördomar. Det finns något världsfrånvänt med en forskarvärld som inte har tid att lyssna på varandra och som än mindre bryr sig om att föra ut sina resultat till offentligheten. Men kanske är det tur, för i allmänhet är resultaten så mediokra att de knappast intresserar någon alls. Och en sådan insikt skulle ju vara förödande för det vetenskapliga samhället.