Etikettarkiv: organisationspsykologi

Självmordsvåg på France Telecom

714952_366_271

PI-morgon hade ytterligare ett mycket intressant inslag. Det handlade om en självmordsvåg på France Telecom. Det franska telebolaget skakas av att 23 anställda tagit sitt liv de senaste 18 månaderna och dessutom många fler självmordsförsök . I Alice Petréns inslag framkom att en av förklaringarna verkar vara de ständiga omorganiseringarna på företaget där anställda ideligen får byta arbetsuppgifter. Det har gjorts i ett försök att få ordning på företagets kostnadsproblem men verkar ha lett galet. Ett av de mer makabra självmordsförsöken var en man som stack ner sig själv med kniv mitt på ett möte. Det är känt sedan länge att beteenden ”smittar” och sprider sig från person till person, så också självmord. Men intressant tycker jag är att just organisationsfrågor hamnar i fokus. Många förändringar som genomförs slutar illa på grund av bristande psykologiska kunskaper. Jämför till exempel med alla hockeytränare som blir sparkade varje säsong trots att studier visar att det går sämre för lagen som sparkar tränaren än för de som behållit sin tränare när det är kris.

Fenomenet ”Boreout”

boreout

DN Ekonomi hade nyligen en artikel om boreout, dvs. att de anställda är uttråkade och gör allt för att låtsas arbeta och maska. Två schweiziska forskare Philippe Rothlin och Peter R Werder har lanserat begreppet i sin bok Diagnos Boreout. I artikeln kommenterar sociologen Roland Paulsen på Uppsala Universitet fenomenet. Han säger:

Det finns en föreställning om att organisationer är rationella och att det är den som inte producerar tillräckligt som inte fungerar. Men det finns också irrationella organisationer. Och i många jobb är det närmast omöjligt för chefen att veta hur lång tid en arbetsuppgift tar.

Det här är ett verkligt problem tycker jag. jag skulle  vilja påstå att de flesta organisationer som jag har befunnit mig i har varit irrationella. Det har gjort mig frustrerad och irriterad efter som det ofta sätter käppar i hjulet på de processer som verkligen borde komma till stånd. På många jobb finns inte heller incitament att effektivisera arbetet för då får man bara nya arbetsuppgifter. Jag minns särskilt en kommentar jag fick när jag satt och läste min bok i ett vårdsammanhang. Det upplevdes som icke-arbete till skillnad från att lösa korsord eller läsa skvallerblaskor. Det var med andra ord bättre att läsa fördummande texter än att läsa något intressant när det ändå inte fanns något att göra på jobbet. Många arbeten bygger dessutom på mängden tid du lagt ned inte på vilket kvalité ditt arbete resulterat i. Eftersom arbetslivet stirrat sig blind på timmar är det ett uppenbart problem när vi tagit steget in i ett postmodernt kunskapssamhälle. Jante- och bruksmentaliteten finns kvar i samhället och på många arbetsplatser. Det gör att folk blir passiviserade, understimulerade och desillusionerade.

Systemteori på Sandahl Partners

Igår hade Jocke Norberg fixat en träff med Sandahl och Partners för oss i nätverket för arbetliv- och organisationspsykologi. Sandahl och Partners är ett renodlad psykologföretag som arbetar med rekrytering, urval, grupp- och ledarutveckling samt coaching. Vi fick möjlighet att träffa Sara Henrysson Eidvall och Maria Åkerlund som bägge jobbar på företaget. Det är positivt att företagen öppnar sig och berättar om vad de gör. Det är en spännande mix av matchning, scouting och socialt minglande när studenter möter det verkliga arbetslivet. Särskilt i en så snårig och komplicerad bransch som organisationsvärlden tjänar alla på att göra trösklarna mindre. Generellt tycker jag att det behövs fler sociala mötesplatser och mer transparens i dagens samhälle.

variasl.gif

Något som jag fäste mig vid var att bägge betonade sin teoretiska utgångspunkt. Jag satt och väntade på ett brandtal för någon terapeutisk skola men blev glatt överraskad när de förde fram systemteori som sitt viktigaste redskap för att förstå världen. För Henrysson och Åkerlund var systemteori ett slags kognitiv karta som de använde i alla möjliga sammanhang.

Det lyfte fram några test som de ibland använde sig av vid grupputveckling tex. Susan Wheelans analysverktyg GDQ, Group Development Questionnaire. De använder sig desstuom av utveckling och vidareutbildning inom SCTRI, Systems Centered Training and Research Institute. För övrigt ordnar Lund en tvådagars kurs 15-16 maj kallad GRASP där Wheelan kommer att vara huvudtalare. Det är den sjätte nordiska forskningskonferensen i grupp- och socialpsykologi.

Det är glädjande tycker jag att det systemteoretiska perspektivet används i företagsvärlden. Det finns stort värde i att försöka förstå människor, grupper och organisationer utifrån ett sådant perspektiv.

SCTRI tipsar om läsning för den som är intresserade av systemteori. För mig är det obegripligt att psykologutbildningen inte har mer av de här perspektiven, för att inte tala om universiteten i stort. Det behövs teorier om teorier och perspektiv på perspektiv för att kunna navigera i dagens komplexa värld.

Träff med Johan Grant på Organisationspsykologerna

Johan Grant, är leg. psykolog och har arbetat som konsult på flera olika konsultföretag däribland Provins fem. 2003 blev han egen och startade Organisationspsykologerna. Andreas hade ordnat en workshop där vi var ett dussin psykologstudenter som besökte Johan Grant på hans kontor på Riddargatan i Stockholm. Organisationspsykologerna är en del av det arbetskollektiv som Fluidminds startat och där även Bookhouse Publishing och Kaospiloterna Sthlm håller till.

Johan berättade om sin syn på organisationer och individer. Han har en bakgrund i den psykoanalytiska traditionen och ser på organisationer som dynamiska system. Han har varit aktivt inom AGSLO som arrangerar grupprelationskonferenser efter Tavistockmodellen sedan 1970-talet. Läs mer →

Human Resource Management minskar anställdas välbefinnande

images-5.jpeg

Neil Conway från King´s College har gjort en studie med om hur Human Resource Management (HRM) påverkar anställda och chefer. I studien deltog 21 000 anställda på 2000 arbetsplatser i England. Både chefer och anställda tillfrågades. Studien heter, ”Human Resource Management and Employee Well-Being in British Workplaces: Results from the 2004 British Workplace Employment Relations Survey”. Conway menar att HRM-program i teorin ska bidra till de anställdas välbefinnande såväl som förbättra företagets lönsamhet. Conways studie visade om något en negativ korrelation. De enda som upplevda HRM-programmen som positiva var mellancheferna. För dem bidrog HRM till att de bättre klarade av internutbildning och ledarskap. Tillfälligt anställda mådde bättre ju mindre de kände till HRM-programmen!

Rapporten presenterades med mycket förbehåll. Vi har egentligen inte bevisat något menade Conway. Men faktum är att den här rapporten sätter fingret på arbetslivets många paradoxer och problem. Företagen förändrar i hopp om att åstadkomma förbättringar. Förbättringar som de anställda kanske inte ens efterfrågar. De anställda säger att de vill ha det på ett sätt, men menar egentligen något annat. Human Resource Management är kanske en obsolet föreetelse. eller åtminstone dagens versioner. Det är dags för HRM 2.0.

Rapport från en psykologkongress

Under tre dagar samlades över tusen forskare från Europa och lite till och pratade arbetsliv och organisationspsykologi. Temat för årets Europeiska kongress var ”sustainable work” Kvantitet före kvalitet var ordet när 433 föredrag svischade förbi på 95 sessioner. Att göra en kongress så fragmentarisk känns märkligt. Få får koll på lite . Jag deltog på två seminarier i fredags. Varje forskare fick en kvart på sig att presentera sitt material. De flesta presentationerna prioriterade statistiska data som gjorde varken från eller till. Forskare har en tendens att bekräfta alla mina fördomar. Det finns något världsfrånvänt med en forskarvärld som inte har tid att lyssna på varandra och som än mindre bryr sig om att föra ut sina resultat till offentligheten. Men kanske är det tur, för i allmänhet är resultaten så mediokra att de knappast intresserar någon alls. Och en sådan insikt skulle ju vara förödande för det vetenskapliga samhället.