på Röda Torget
Det har blivit sporadiskt bloggat delvis för att jag var fem dagar i Moskva. Ryssland är speciellt delvis på grund av att folk är så buffliga och otrevliga. Vad jag kan dra mig till minnes är det bara franska posttjänstemän och israeler som kan konsten att vara otrevligare än ryssar. Men bakom den här fasaden finns såklart en annan sida som man som utlänning har svårt att nå fram till men vet att den finns.
Sedan Sovjetunionen kollapsade 1991 har Moskva växt från cirka 8 miljoner till 16 miljoner invånare. Nya tunnelbanelinjer byggs hela tiden. Trots att det kommer ett tåg varje minut i tunnelbanan är det alltid fullt. Moskvaborna älskar sina gatuhundar som man tar väl hand om. När de är trötta brukar de sova i tunnelbanan om de inte blir bjudna på en hamburgare.
Skalan på hus och gator är svindlande. Fotgängare går i tunnlar under vägarna medan bilarna dundrar förbi ovanför. Eller snarare sniglar sig fram eftersom det är bilköer hela tiden. Tunnlarna är förresten navet i den dagliga kommersen. Här köper man såväl piroger som underkläder och blommor. Framförallt blommor. Kvinnodagen den 8 mars är helgdag och alla män ger sina kvinnliga bekanta blommor. Den 23 februari var tidigare Röda arméns dag som numera har döpts om till Fosterlandsförsvararnas dag. Det är också en helgdag fast då ska man ge männen presenter. Dock är inte påsken en ledig dag. Jag blev förvånad över att sekulära kommunistiska traditioner tycks leva vidare 2009.
En av höjdpunkterna var att se Sansara, en modern dansföreställning på Russian Youth Theater. Sansara var gjord av en ung rysk koreograf som rest till Tibet och blivit inspirerad. Etnokitsch blandat med Tintin-i-Tibet-kostymer och iscensättande av buddistiska riter på scen var något av innehållet.
på marknaden. Ryska gummor knäcker i mode.
En annan höjpunkt var att se Elsa och Anja shoppa loss på Plattform Mark. Det är en loppmarknad vid ett järnvägsspår i utkanten av stan, där ryska gubbar och gummor säljer sina sista ägodelar. Det blev inga ryska teglas (som verkar vara omöjligt att få tag på). Istället blev det några fantastiskt klädfynd i snöregnet. Där kläderna oftast hade frusit i snögloppet. Russian-Trash-Mode skulle bli en succé i Sverige. Det är bara att åka till loppisar och köpa rubb och stubb.
Autentiskt snöglopp.
Slutintrycket är att Moskva är ändlöst vackert och hopplöst fullt. Lite som Berlin fast ändå inte. Till skillnad från St. Petersburgs europeiska själ finns det en fläkt av fjärran östern och urrysk storslagenhet.
PS: För den som vill följa livet och arkitekturen i två megastäder, rekommenderar jag verkligen Elsas fotoblogg om Moskva samt Linus i Tokyo, som skilldrar förtjänstfullt stadens skyline sedan i höstas. Bägge är utbytestudenter i arkitektur, och bloggarna är en del av arktiekturbloggprojektet parallellt.se.