En av alla livscoacher som florerar dessa dagar är Elizabeth Gummesson. Hon har skrivit en bok som heter Good enough – bli fri från din perfektionism, Bokförlaget Forum 2009). Imorgon (17 juli) är hon sommaradlad av P1 och sommarpratar. I lokaltidningen Mitt i Södermalm är Gummesson nyligen intervjuad och där uppmanar hon folk att ”stänga av kravmaskinen”. Det är en vanlig tes som basuneras ut av coacher att vi ska sluta ställa krav på oss själva. Problemet är att det lätt blir ytterligare ett krav för en stressad mamma som försöker få ihop livspusslet. Om det vore så lätt att må bra bara genom att sluta ställa krav så skulle många människor göra det.

Men så enkelt är det inte. Mitt intryck är att det bland psykologer finns en större ödmjukhet inför svårigheten att sluta ställa krav. Det handlar helt enkelt om att förändra beteenden och tankemönster som vi många gånger har levt efter i hela vårt liv. Dessutom har våra inre krav ofta gjort att vi nått framgångar, varit duktiga och presterat. Att överge det för kravlöshetens förlovade land kan minst sagt vara smärtsamt och ångestväckande. Jag tror faktiskt inte att det är en bra lösning. Prestationsångest botar man inte genom att sluta ställa krav. Snarare handlar det om att skapa realistiska krav och mål som vi kan leva upp till. Om vi uppnår våra mål och då ser till att belöna oss själva med att njuta av för att vi lyckats då tror jag att vi kan slappna av och må bra. Så mitt råd är: sluta inte ställa krav, ställ rimliga krav.