Det kändes nästan omänskligt att gå upp på scenen när eftertexten till Pianisten rullade. Våldtäktsscenen och knivhugget i bröstet var kvar på näthinnan hos mig, trots att jag sett filmen tidigare. Det enda jag klarade av att säga till Johan Cullberg var ungefär: ”Vad ska man säga om det här då?”

Johan var uppenbarligen inte lika chockad som jag och började tala om filmen och de känslor den väcker hos betraktaren. Han identifierade de fruktansvärda känslor som filmen kan ge upphov till utan att varken överdriva eller negligera dem. Med ens började stämningen lätta, jag återfick färgen i ansiktet och folk lyssnade intensivt. Läs mer →