Etikettarkiv: JohanCullberg

Johan Cullberg om psykiateryrkets förändringar

2006KU641_3

Författaren, psykiatern och psykoanalytikern Johan Cullberg fortsätter DN:s serie arma själar. Cullbergs artikel (tisdag 20 okt) är den andra och tar upp en annan aspekt av psykiatrins kris, nämligen den avskalade psykiatriutbildningen. Han skriver om det paradoxala att kunskaperna inom psykiatrin har ökat men utbildningens innehåll har kortats.

Parallellt med den här utvecklingen av psykiatrins innehåll under 1900-talet har grundutbildningen i psykiatri paradoxalt förkortats. De fyra månader som kursen varade då jag läste psykiatri för femtio år sedan är i dag reducerade till en eller två månader! Bara detta faktum skulle kunna förklara varför studenterna drar sig för att ägna sig åt psykiatri. Tyvärr har nytillkomna synsätt medfört att mycket av den tidigare kunskapen fått försvinna som genom ett alexanderhugg. Under 1970-talet blev mediciner och biologiska modeller närmast töntförklarade av många psykoterapeutiska och sociologiska företrädare. I dag, en generation senare, råder en motsatt fundamentalism – men nu med förankring inom den akademiska psykiatrin. Eftersom det inte är möjligt att få plats med psykiatrins väldiga kunskapsfält på den avsatta tiden – ens om man bara vill ge en orientering – tenderar dagens läkarutbildning att mest handla om hjärnans biologiska funktioner vid psykisk sjukdom. Det centrala är att lära sig räkna upp diagnoskriterierna för de psykiska sjukdomarna liksom deras hypotetiska fysiologiska orsaker och medicinska behandling. Då dagens unga svenska psykiat­rer kommer ut på fältet saknar de ofta förmågan och kunskapen att arbeta i grupp med psykologer och socionomer. Att förhålla sig till komplexiteten i den psykiska ohälsan har inte ingått i deras utbildning. De hamnar därför lätt i ledarskapskonflikter och tappar lusten.

Det är minst sagt frapperande. Bristen på psykiatriker och den låga statusen fick bland annat Läkarförbundet att göra föreläsningsturnén och Psykiatrins ansikte under förra året, där Cullberg och flera andra psykiatriker försökte ge en positivare bild av psykiatriyrket. Cullberg avslutar artikeln:

Boten för psykiatrin är en för­nyad syn på utbildningens mål och innehåll. Vi måste ta steget från en antingen-eller-psykiatri till en akademisk psykiatri som bygger på helhetssynen. Hur den ska se ut är inte bara en medicinsk och facklig fråga utan också en politisk – det handlar ju om vilka psykiatrer vi vill ha. Grundutbildningen måste då få ta betydligt längre tid än i dag för att rymma vidgade teoretiska och praktiska modeller. Specialistutbildningen ska förstärkas med intensiv klinisk och psykoterapeutisk handledning för att ge en reell kompetens att samarbeta i grupp. Först då kommer våra framtida psykiatrer att kunna räkna med allmänhetens förtroende.

Kan så vara att det är boten. Eller så är det dags för andra yrkesgrupper att ta över psykiatrin och kalla in psykiatriker och läkare som specialister när detta behövs?

Mitt psykiatriska liv av Johan Cullberg

02553-01.JPG

”Mitt psykiatriska liv” heter Johan Cullbergs memoarer, utgiven på Natur & Kultur. PC Jersild uppmärksammade boken igår och idag kan man läse en intervju med Cullberg själv i DN. Så vad passar bättre än min egen recension av samma bok. SvD recenserar här.

Att läsa om Cullbergs borgerliga uppväxt som biskopsson på 30 och 40-talet är att få Sveriges moderna historia återberättad. Cullbergs bok är en del barndom, en del studietid och en del psykiatri. Alla intressanta delar. Boken får ibland en lite gubbig ton av återblickande men det har kanske med formatet att göra. Men mestadels är det en fascinerande läsning. Läs mer

Författarlunch på Natur & Kultur

nok_logo.gif

Jag hade äran att bli inbjuden till bokförlaget Natur & Kulturs författarlunch. En tillställning som gick i minglets tecken och som jag blev positivt överraskad av. Mestadels var det journalister från tidningar jag hållit i min hand liksom sådana jag aldrig hört talas om. Författarna Åsa Moberg, Anna Kåver & Åsa Nilsonne samt Johan Cullberg presenterade sina böcker som alla handlade om medmänsklighet om än i olika skepnader. Jag hamnade bredvid Sara och Ingemar från tidningen Vi. Ingemar undrade buttert hur många som kommit om förlaget inte bjudit på lunch. Vi enades om att hälften uteblivit. Här kommer en liten resumé om böckerna. Läs mer

Undviker psykologin kulturella förklaringar?

Efter Psykfilm fick jag mail av dramatikern Lisa Langseth. Det handlade om psykologin duckar för kulturella och sociala förklaringar till psykiska problem. Läs hennes brev. Vad tycker ni läsare?

”Tack för igår, det var kul att se Pianisten i ett sånt sammanhang. Jag är inte psykolog och är mer van att diskutera film med ”film-människor”, där man mer fokuserar på berättartekniker, kamera tekniker, dramaturgi och bildspråk osv. Klart man pratar om karaktärer men det är oftast mer utifrån vad som ”funkar eller inte funkar”. Ofta kan man då sakna den typ av samtal som var i går, en fördjupning av psykologin. Fast det var en sak som jag tänkte på: Den kulturella aspekten på filmen. Jag ville ta upp det igår men det fanns inte tid, men för mig handlar filmen väldigt mycket om kultur. Alltså hur kultur skapar en människa. Johan Cullberg pratade ju mest om barndom och mer traditionella psykologiska förklaringar till Isabell Hupperts roll, men jag tolkar filmen lika mycket ur ett kulturellt perspektiv. Läs mer

Mina intryck från Psykfilm med Johan Cullberg

Det kändes nästan omänskligt att gå upp på scenen när eftertexten till Pianisten rullade. Våldtäktsscenen och knivhugget i bröstet var kvar på näthinnan hos mig, trots att jag sett filmen tidigare. Det enda jag klarade av att säga till Johan Cullberg var ungefär: ”Vad ska man säga om det här då?”

Johan var uppenbarligen inte lika chockad som jag och började tala om filmen och de känslor den väcker hos betraktaren. Han identifierade de fruktansvärda känslor som filmen kan ge upphov till utan att varken överdriva eller negligera dem. Med ens började stämningen lätta, jag återfick färgen i ansiktet och folk lyssnade intensivt. Läs mer

Journalister gör så gott de kan…

Det är inte lätt att få alla rätt för journalister. DN på stan har en liten notis om Psykfilm i deras filmkalendarium. Tyvärr går det inte att länka direkt till notisen. DN skriver att jag är gäst (jag är ju arrangör) men glömde att nämna att den verkliga gästen är Johan Cullberg. Hur grandiost narcissistisk jag än är så måste jag nog erkänna att Cullberg drar mer folk än jag. I senaste Psykologtidningen (nr 7) benämner man evenemanget ”Psykologi och film” i kalendariet på sid. 26. Det är ju i och för sig sant att det är psykologi och film men varför inte kalla evenemanget för dess rätta namn, särskilt när arrangören har två rubriker att välja på, ”Psykfilm” och ”Psykologer tittar på film”? Psykologtidningen är inte heller digitala. De lägger efter ett par månader upp gamla nummer som pdf:er, det är allt.

Skaparkriser av Johan Cullberg

180px-august_strindberg.jpgdagerman1jpeg.jpgskaparkriser.jpg

Författarna August Strindberg och Stig Dagerman man var båda två konstnärsgenier. Bägge gick de igenom en längre tids skaparkris. Dagerman tog livet av sig, Strindberg kom ur skrivkrampen och skrev 20 pjäser på fem år. Johan Cullberg har skrivit ”Skaparkriser”, en fascinerande bok om Strindberg och Dagermans Inferno. Finns det något allmängiltigt i skaparkrisen? Vad i så fall? Boken är intressant både ur ett litteratur- och psykologiperspektiv. Den här korta uppsatsen presenterade jag förra veckan i personlighetsteori. Trevlig läsning. Läs mer

Psykologer tittar på film; på Street

flyerpaweb.jpg

Nästa Psykologer tittar på film blir på Street i Hornstull. 26 april visar jag Min vänstra fot (ENG, 1989). Filmen handlar om cp-skadade Christy Browns liv. Han växer upp i ett fattigt arbetarhem i 30-talets Dublin. Med sin vänstra fot tar han sig fram och blir konstnär och författare. Gäst då blir Jonas Franksson. Jonas var programledare för det uppmärksammade TV-programmet CP-magasinet.

23 maj visar jag Pianisten, (FRA, 2001) som bygger på nobelpristagaren Elfriede Jelineks roman. Pianolärarinnan Erika Kohut, är en hämmad kvinna i 40 års åldern som bor med sin mor. Erika har ett komplicerat förhållande till sin sexualitet, något som blir akut när hon blir uppvaktad av en yngre man på konservatoriet. Gäst då är författaren och psykiatrikern Johan Cullberg. Läs mer om Cullbergs bakgrund som läkare och som författare. De två mest kända böckerna av Cullberg är kanske ”Kris och utveckling”, som handlar om krisens struktur samt ”Skaparkriser”, som behandlar Strindberg och Dagerman. En utförlig bibliografi finns här.

Filmerna börjar 19.30 men baren och restaurangen är öppen från 17-01.

Vi ses!

Johan Cullberg kommer till Psykologer tittar på film

cullberg_close_ute.jpg

Den 24 maj visar jag Pianisten (FRA, 2001) på Psykologer tittar på film. Street i Hornstull är lokalen som gäller. Gäst och bollplank på visningen blir författaren och psykiatrikern Johan Cullberg. Mer om Cullbergs bakgrund som läkare och som författare. De två mest kända böckerna kanske är ”Kris och utveckling”, som handlar om krisens struktur samt ”Skaparkriser”, som behandlar Strindberg och Dagerman. En utförlig bibliografi finns här.