Etikettarkiv: politik

Röd t-shirt för Burma och bakgrunden till dagens konflikt

bma51.jpg

Jonas Morian fick precis som jag ett sms idag om att bära röd t-shirt för att visa vårt stöd till munkarna och folket i Burma. Protesterna mot militärregimen fortsätter trots att landet är isolerat och slutet sedan årtionden.

Militärregimen i Burma har alltid haft ett oförståeligt och mystiskt skimmer kring sig. I en essä i London Review of Books, med titeln ”What to do about Burma?” beskriver Thant Myint-U bakgrunden till dagens situation. På ett brilliant sätt skildrar han Burmas 1900-tals historia. En historia om konflikter, kolonialmakter, världskrig, etnisk splittring, kommunister, militärer och förhistorien till frihetskämpen Aung San Suu Kyi. Hur det kommer sig att alla avgudar henne och mycket mer får man klart för sig i denna text. Essän bygger delvis på Thant Myint-Us bok The River of Lost Footsteps: Histories of Burma. Författaren kommer själv från den politiska eliten, hans farfar var bland annat Burma FN-sändebud på 1960-talet.

Som man frågar får man svar

ettapuff.jpg

DN och Synnovate gör stor sak av att 48 % vill bevara Slussen och bara 44 % vill riva och bygga nytt. I undersökningen ställdes frågan:

”Sedan en lång tid tillbaka har Slussens framtid diskuterats. Nu har det presenterats två huvudförslag för Slussens framtid. Förslagen är Nya Slussen som innebär rivning och nybyggnad och Nybyggt bevarande som innebär bevarande och restaurering. Vad föredrar du att man gör med Slussen?”

Men vad det egentligen handlar om är att Slussen rostar och sjunker ihop. Att allt måste rivas och byggas upp från grunden igen. Det blir åtminstone lika kostsamt som att förändra Slussen mer genomgripande. Så frågeställningen borde istället lyda:

”Tycker du att Slussen som är anpassat för 1930-talets trafikflöde ska restaurerars till samma kostnad som att skapa en modern trafiklösning som passar Stockholms nutida behov?”

För det är vad det handlar om. Jag är övertygad om att folk inte förstått vidden av Slussens problem. Politiker, arkitekter och ekonomer har misslyckats med att förmedla en korrekt bild. Olyckligtvis har inget av de nya förslagen på Slussen varit riktigt lyckade, varför vi hamnat i en moment 22-situation. Men sjunker gör Slussen och vi borde samla oss i den här staden och göra något konstruktivt av det. DN borde ägna sig åt att berätta för stockholmarna om för- och nackdelar med olika alternativ istället för oseriösa opinionsundersökningar.

Kommando Holger Meins

9170372349.jpg

Kommando Holger Meins var kodnamnet för gruppen som ockuperade den västtyska ambassaden i Stockholm 1975.  Lördag 21 juli sändes en dokumentären ”Att tala med terrorister” i P1. Programmet finns ännu att höra på internet. Där intervjuas Folkmar Stoecker, sonen till ambassadören om sina samtal med kidnapparna. Dessutom medverkar Karl-Heinz Dellwo som var en av kidnapparna.

Historien om den 1970-talets vänsterextrema terrorister i RAF har skildrats i en spännande bok. Författarna Dan Hansén & Jens Nordquist beskriver ingående hur RAF växer fram och radikaliseras. RAF:s ledare Ulrike Meinhof och Andreas Baader startade en våldsam rörelse sominte väjde för att döda. Sprängningen av ambassaden i Stockholm blev en Grand Finale för den andra generationen RAF-medlemmare. Men då satt Meinhof och Baader redan bakomi häktet sedan tre tillbaka. Boken är nästan lika spännande som Lasermannen och ger en oslagbar bild av vänsterterrrorismens historia.

Som av en tillfällighet skriver Notiser från en ö om att två journalister har hittat inspelningar från den hemliga RAF-rättegången i Stammheimfängelset. Rättegången mot Andreas Baader, Gudrun Ensslin, Jan-Carl Raspe och Ulrike Meinhof var aldrig offentliga vilket gör den här nyheten sensationell.

Veckan som förändrade världen

51ewz513rkl_aa240_.jpg

”Nixon and Mao: The week that changed the world”, så heter en ny bok av Margaret MacMillan. Veckan hon syftar på är i februari 1972 när Nixon besöker Mao och USA erkänner det kommunistiska Kina. Taiwan hamnar i kylan och fastlands-Kina tar över Chiang Kai-sheks plats i FN:s säkerhetsråd. Roderick MacFarquhar skriver en lång essä om MacMillans bok i NY Review of Books. Den beskriver spelet bakom kulisserna. Om de topphemliga förberedande mötena mellan utrikesministrarna Kissinger och Zhou Enlai.

Vad händer egentligen i Ryssland?

ryssland.gif

Det blir allt svårare att få en bra bild om vad som sker i Ryssland. Utvecklingen i Putins Ryssland är på många sätt skrämmande men samtidigt är den bild som presenteras i media väl svartvit. Om du kombinerar det med århundranden av rysskräck får man en skev bild av vår granne i öster. Egentligen är hela frågan felställd. Ryssland är världens största land och det är sällan på väg i en riktning. Lika lite som USA eller EU är det.

För att råda bot på den torftiga rapporteringen rekommenderar jag Russiablog. Det är en initierad samling analyser som drivs av Russian Project, en rysk-amerikansk stiftelse baserad i Seattle, som i sin tur är en del av Discovery Institute. Läs deras programförklaring. Yuri Mamchur är redaktör för bloggen som tar upp de flesta aspekter om Ryssland. Läs särskilt om tio steoreotypa bilder av Ryssland som figurerar i Väst. Kände du också igen dig?

Svar från SvD:s politiske chefredaktör

Jag blev arg på SvD:s ledare från den 5 juni och skrev ett öppet brev till Per Gudmundson på ledarredaktionen. Gudmundson hänvisade till den politiske chefredaktören PJ Anders Linder. Så här svarade han:

”Hej!
Tack för mejl. Det stämmer att SvD inte tycker att Sverige ska stödja en
regering där Hamas ingår (vilket inte bör utesluta humnaitär hjälp).
Artikeln till minne av sexdagarskriget syftar bl a till att påminna om den
israeliska demokratins utsatthet. Israel gör åtskilligt som förtjänar
kritik, och sådan kritik har SvD framfört många gånger, men SvD anser också
att kritiken i omvärlden mot Israel ofta är ensidig.
Med vänliga hälsningar
PJAL”

Det var ju vänligt av Linder att svara även om hans svar är lagom vagt och allmänt hållet.

Nya sprängattentat i Beirut

cornichen.jpg

På Beiruts berömda strandpromenad Cornichen dödades en antisyrisk politiker, några livvakter och civila. Sammanlagt tio döda och ytterligare elva personer skadades. Den annars så fridfulla Cornichen, full med Medelhavsbris blev skådeplats för den nionde explosionen i Beirut på fyra veckor. Från Daily Star. Betäckningen antisyrisk är märklig, men förståelig i ett libanesiskt kontext där Syrien anklagas för att ligga bakom de mesta oroligheterna. Striderna i det palestinska flyktinglägret Nahr al-Bared fortsätter. Det ser mörkt ut i Libanon liksom på Gazaremsan. Och i Israel och i Bagdad. Var ser det ljust ut?

Det är något ruttet i Kosovo

Iallafall om man får tro Maciej Zarembas artikelserie om Kosovo. FN:s massiva insats har förvandlat området till en korruptionsekonomi utan dess like. Läs Del 1, Del 2, Del 3 och Del 4. den nuvarande FN-chefen Joakim Rücker bemöter Zarembas kritiska artiklar här. Som vanligt är Zaremba lysande i sin grävjournalistik. Samtidigt är det svårt att veta vad man ska tro om Kosovo. Zaremba struntar i att beskriva Kosovo på ett mer övergripande plan vilket gör att han fastnar för mycket i detaljer. Balkanpress tycker Zaremba är onyanserad och Carl Bildt tycker att Zaremba glömmer att ta upp det som faktiskt fungerar och har varit bra.

För min egen del jämför jag med Bosnien som också invaderades av FN-trupper (cirka 60 000) när det var som mest 1995-1997. FN-tjänstemännens närvaro gjorde att den Bosniska ekonomin fick andra incitatment och institutioner än andra länder. Efter kriget poppade det upp bensinstationer överallt men det var också det enda som var nytt och helt i landet. Sarajevo var åtminstone för ett par år sedan transitland för trafficking till Västeuropa mycket tack vare att det gick att muta sig fram överallt. Zarembas skildring av FN-korruptionen är upprörande men tyvärr förståelig.

12 år senare i Bulgarien

ivailo3.jpg

Sommaren 1995 åkte jag som 14-åring tåg med min familj från Östersund till Varna i Bulgarien. Därefter fortsatte resan med taxi och buss till Istanbul och Grekland innan vi flög hem. Den gången bodde vi två nätter hos en familj i en hyreskasern i Varna. Jag breväxlade i två år med Ivailo, sonen i familjen som var lika gammal som mig. Vartannat år brukar vi skriva mail till varandra ungefär lika långa som vykort.
En veckas charter till Bulgarien 2007. Jag hade skrivit mail till Ivailo men inte fått svar. I packningsstressen några timmar innan planet skulle lyfta kom plötsligt ett sms och vi gjorde upp träff. Så står jag där framför en katedral och skäms över tonårstonen i vår gamla brevkorrespondens. Läs mer

Öppet brev till Per Gudmunsson på SvD

Hej!

Jag läser din blogg med stort intresse. Särskilt dina kritiska synpunkter om den islamistiska rörelsen som sällan tränger fram i mainstreammedia. Och som ännu inte konverterad frihetlig vänster var det med stor behållning jag läste din text om Göteborgskravallerna. Nåväl. Nu är du en del av SvD-ledarredaktion och som sådan hoppas jag du hjälper till att nyansera diskursen om Mellanöstern. 5 juni skriver SvD en synnerligen illa skriven ledare. Såväl språkligt som innehållsmässigt. Den förvirrade artikeln tycks vara ett inrikespolitiskt inlägg mot att socialdemokraterna ordnar en demonstration med rubriken ”Fred Nu!”, men i sin iver att vara arg på Mona och Socialdemokraterna skriver man en Ledaren full av felaktigheter och utan perspektiv. Perspektivlöshet anklagar Ledaren andra för när man själv beskriver verkligheten på marken lika enögt som Condoleazza Rice skulle ha gjort.

Snälla Per, säg att du inte håller med om beskrivningen i ledaren. Den antipragmatism SvD:s ger uttryck för är på sin höjd ideologisk renlärig men konsekvenserna av denna renlärighet är ju förödande. Några saker artikeln är så perspektivlösa att de bör redogöras för i klartext.

Här är några frågor till dig och SvD-ledarredaktion.

1. Artikeln insinuerar att Carl Bildt vill få till en mer normal biståndshantering. Är det bättre att ge bistånd indirekt via svåröverskådliga organisationer än att ge den direkt till den palestinska myndigheten som är vald i ett demokratiskt val?

2. Är det en bra lösning att inte ha diplomatiska kontakter med den Hamasledda palestinska regeringen, trots att det är den demokratiskt valda representanten för det palestinska folket?

3. Måste man inte förhandla med de som har makten hur obehagliga man än tycker att de är om man vill uppnå fred?

4. SvD skriver: ”Om den arabiska nationen fick bestämma skulle Israel inte finnas.” Vilken är den arabiska nationen? Arabvärlden, Palestina, eller någon annan? Hur kan man uttrycka sig så slarvigt. Den finns som bekant kristna araber. Bara för att göra det hela mer komplicerat. Vad menar SvD egentligen?

5. SvD väljer att kalla muren för skyddsbarriär trots att Haagtribunalen tex. har kommit fram till att den bör kallas just för mur. Varför kallar ledaren muren för skyddsbarriär?

6. Ledaren blandar bort korten med kritiken mot muren. Israel har rätt att försvara sig men man har byggt muren till stor del på ockuperad mark. Tycker inte SvD att det är rätt att kritisera Israel för det?

I samma tidning som denna ledare finns en bra artikel om förhållandena i de av Israel ockuperade Golanhöjderna. En balanserad och läsvärd skildring av cowboys, druser och ambivalensen inför att lämna tillbaka Syrien till Golan. Den pragmatism som israelerna i reportaget uttrycker är fjärran från SvD ledare. Det är en gåta för mig att båda dessa beskrivningar kan stå i samma tidning.

Kan du förklara hur det här hänger ihop Per?

Tacksam för svar

/Jonas Mosskin

PS: Läs även Jinges kommentar på SvD:s Ledare.