Etikettarkiv: rättshaverister

Det är inte lätt att få bygglov

När min flickvän sommarjobbade på Stadsbyggnadskontoret i en välbärgad Stockholmskommun med villaprägel blev det mycket prat om alla bygglov och överklaganden. Större delen av arbetet bestod av att administera alla grannar som överklagade på varandra. Kommunen hade en tillåtande attityd som antingen berodde på arbetsbördan eller en uppgienhet inför hela-havet-stormar-situationen. Grundbulten i den svenska offentlighetsprincipen och demokratin verkar bestå i rätten att få anmäla, och överklaga olika lokalpolitiska beslut. Sedan vidtar oändliga utredningar att bereda alla dessa ärenden. Vi började leka med tanken på att det skulle vara en mindre avgift för att göra överklaga ett beslut. 300 – 500 kr kanske skulle kanske räcka för att minska det rättshaveristiska inslaget i vår demokrati. Och göra det möjligt för kommuner och planerade att faktiskt hinna med att arbeta långsiktigt.

diagrambyggnadslov.png

Om det klagas i Sverige på svårigheterna att få bygglov är det ingenting mot situationen på Västbanken. Johannes Mosskin skriver om exploateringen på Västbanken. Den israeliska organisationen Peace Now har kartlagt hur många israeler och palestinier som får bygglov. Uppgifterna kommer från det israeliska försvarsministeriet:

Antal palestinska ansökningar om bygglov: 1,624

Antal godkända ansökningar av dessa: 91

Detta ger att ca 94% av alla palestinska ansökningar får avslag. Bland dessa inkluderas utbyggnader av hus på egen mark och infrastruktursatsningar såsom upprustning av vägar och anslutning till el- och vattenledningsnät. Intressant i sammanhanget är att israeliska bosättare under samma period byggde inte mindre än 18,472 bo-enheter inom samma område (enligt internationell rätt är all transfer av ockupationsmaktens civilbefolkning till ockuperat område förbjuden).

94 %:s avslag låter värre än genomsnittet i Sverige. Johannes fortsätter:

Svårigheten att få bygglov leder till att många människor bygger utan tillstånd, dock med stor risk för demolering. Den Civila israeliska administrationen utfärdade under samma sju-årsperiod följande rivningsbeslut mot illegala byggnationer:

4,993 rivningsbeslut mot palestinier. Av dessa hade 1,663 dvs. 33% verkställts när undersökningen avslutades. Under samma period utfärdades 2,900 rivningsbeslut mot israeliska bosättare varav 199, dvs. ca 7%, genomfördes. Siffrorna ger att för varje byggnadslov utfärdat till palestinier inom område C får 55 andra byggnader beslut om rivning.

Orättvist, känns som ett för milt omdöme.

Zaremba skriver igen om att känna sig kränkt

Maciej Zarembas tredje och avslutande artikel om kränktheten som fenomen i det svenska samhället tar upp ledningsproblematiken på Lärarhögskolan. Precis som jag skrev i förra inlägget är ledningens- och samhällets sätt att hantera kränkta personer och rättshaverister det verkliga problemet. Zaremba utvecklar det här i den sista artikeln och kommer till den rimliga slusatsen att det är ett pris vi får betala för demokrati och öppenhet när vem som helst kan känna sig kränkt. De knäppa är inte att man känner sig kränkt det märkliga inträffar när myndigheter, organisationer och rättssystem låter en diffus känsla av kränkhet (utan motivering), hos vem som helst blir samhällets måttstock. Den omvända bevisbördan är en god men naiv tanke eftersom vi alla är så olika.

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att tänka på alla de människor som ringer till Ring P1 och beklagar sig och känner sig kränkta. I bästa fall kan Ring P1:s existens motiveras av att det svenska samhället sparar in miljontals pengar på att människor använder det forumet för att uttrycka sin kränkthet istället för att driva kostsamma rättsprocesser.

Jag känner mig kränkt, vart ska jag vända mig?

Maciej Zaremba vänder blickarna mot alla anmälningar om diskriminering som drabbat Lärarhögskolan på senare år. I dagens DN granskar han hur Studentkåren på Lärarhögskolan uppmanar studenter att anmäla lärare om de känner sig kränkta. Att lärarutbildningen är undermålig är inget nytt. Men att studenter som blir kuggade och inte klarar av elementära akademiska studier dessutom anmäler lärarna är ju horribelt.

De sätter återigen fingret på det bisarra med kårobligatoriet. Här om dagen presenterade regeringen ett nytt förslag på att ta bort tvånget att vara medlem i en studentkår. Samtidigt skjuter samma regering till lika mycket pengar till Studentkårerna! Det blir ju ett ännu mer bisarrt system när det inte ens baseras på medlemsantal. Det är alldeles för mycket av kårens verksamhet som handlar om att politiska broilers får pengar för att ge den egna karriären en behövlig skjuts framåt. Det vill varken Kjellberg eller jag bidra med. Fler åsikter om kårobligatoriet, här.

Jag känner mig kränkt av ett korkat regeringsförslag och av Studentkårens uppträdande på Lärarhögskolan. Vart ska jag vända mig?

Uppdaterad: Den andra artikeln av Zaremba handlar om queerfundamentalism bland lärarhögskolans elever. Zaremba tar också upp de tveksamma rättsprocesser som de olika ombudsmännen ägnar sig åt.

I grunden skvallrar Lärarhögskolans hantering om feghet från ledningens sida. Att vika sig för orimliga rättsprocesser för att man är rädd att bli fälld är verkligen dåligt ledarskap. Istället för att ledningen tar ett samlat grepp om det här har man lämnat de enskilda lärarna i sticket. Det behövs en gnutta civilkurage från ledningen. Något man inte har förmått. Ta debatten och ta strid för sans och förnuft. Om man mot förmodan skulle ha förlorat en rättsprocess skulle tydliggöra ett skevt system. Den chansen har skolledningen missat. Rättshaverister får också finnas och utrycka sig, men man bör inte lyssna på dem. Det farligare är när man viker sig.

Kåre Bremer, rektor på Stockholms Universitet uttalar sig om kränkningar och utredningar.