Etikettarkiv: rättspsykiatri

Sture Bergwall (alias Thomas Quick) pratar ut

985787_135_120

Tendens i P1 har gjort ett strålande program där Sture Bergwall berättar om sin pånyttfödelse när han tog tillbaka erkännandet för morden. För reportern Sigrid Flensburg beskriver han vardagen med morgonpromenader runt i åttor, klockan sex på morgonen på rastgården och tillryggalägger 8-11 km varje dag. I 20 år har Bergwall varit inspärrad. Lika länge satt Albert Speer i Spandaufängelset. Om Speer liv och hans tid i fängelset har Gitta Sereny skrivit en mäktig bok ”Albert Speer och sanningen” (Bonniers, 1997) som jag nyligen läst. Speer promenerade mycket och gjorde vandringar i tanken kors och tvärs över jordklotet. Bergwall sitter på Säters rättsanstalt som inte verkar klara av att han har lämnat Thomas Quick-tiden bakom sig. När det blev klart att Bergwall beviljades resning försvann han bibliotek och persienn av anstalten som enligt honom inte vill släppa sin seriemördare. Det är gripande att höra Bergwalls berättelse om hur han efter många år återtagit kontakten med sina syskon. Tillsammans med hans bror har Bergwall skrivit en boken Thomas Quick är död (Blue Publishing, 2009) och flera är på gång. Obligatorisk lyssnning!

Kuriosa: Sture Bergwall finns även på Twitter.

Tre myndigheter samarbetar

runtikrim6_s01.jpg
Kriminalvårdens personaltidning, Runt i Krim (nr 6, nov 2007, finns att ladda ned som pdf) berättar om ett projekt i Göteborg där tre myndigheter samarbetar. På Järntorgsmottagningen i Göteborg arbetar Kriminalvården sedan i våras tillsammans med Socialtjänsten och Sjukvårdens beroendeklinik. Tre socialsekreterare, tre sjuksköterskor, en läkare, psykolog, sekreterare samt projektsamordnare arbetar på mottagningen som har öppen mottagning varje dag.

Det har länge varit ett faktum att många av frivårdens klienter har missbruksproblem och eller psykiska problem. Men ofta har stela byråkratiska strukturer gjort att dessa personer hamnat mitt emellan. Med inspiration från Huddinge Sjukhus och Treklöverprojektet där rättspsykiatrin, beroendevården och kriminalvården har nu samarbeten över blockgränserna spritts sig till Göteborg. Det låter som en självklar intuitiv lösning att samarbeta. Men självklarheter är ibland undantag.

Kverulansparanoia; att vara besatt av upprättelse

Stefan Lisinski berättade i DN för en tid sedan om den märkliga bakgrunden till polismordet i Nyköping. Rättspsykiatern Göran Fransson talar ut om sina erfarenheter av klienten ”Sven”. Fransson begär handräckning av polisen för att ta omhand om ”Sven” som är mycket farlig för allmänheten. Det är då ”Sven” skjuter en polis som dödas. Det är en personlig skildring som bland annat ställer frågan om vissa psykisk sjuka är hopplösa våldsverkare. Det intuitiva svaret för en psykologstudent måste ju vara att ingen är för hopplös för att behandlas. Men kanske måste vi inse att vissa måste spärras främst för att skydda allmänheten och inte för att försöka få dem friska. Göran Fransson lanserar begreppet Kverulansparanoia för att beskriva ”Svens” psykiska problem. En farligare form av Kverulansparanoikern är en farligare form av rättshaverist. En som inte bara skriver insändare utan faktiskt tar till våld, enligt Fransson.

Jag har tidigare kommenterat Göran Franssons debattartikeln om psykiatrin med viss skepsis. Fransson skrev ytterligare en artikeln om straffrabatter i domstolar för psykisk sjuka som jag också kommenterat.

För frisk för rättspsyk, för sjuk för fängelse

Rättsväsendet har svårt att hantera psykisk sjuka som begår brott. Det har varit ett ämne så länge jag kan minnas att jag läste A-delen i DN. Maken till den psykolog som mördades skrev 1 juli på DN debatt om domstolarnas problematiska bedömningar. Idag följer Göran Fransson och Henrik Belfrage upp med en ny debattartikel. Fransson och Belfrage menar att psykiskt sjuka som inte blir dömda till sluten rättspsykiatrisk vård får straffrabatt. Detta med motiveringen att de ju uppenbart påverkats av sin dåliga psykiska status eller störda personlighet.

Att psykiatrin får tre artiklar på DN debatt inom en vecka måste vara något slags rekord. Att två av artiklarna dessutom är skrivna av samma personer likaså.  Läs den första artikeln om hot mot psykologer och vittnen av Fransson & Belfrage, samt min skeptiska kommentar.

Sommartorkan är sannerligen här. Tidningarna känns allt tunnare. Bloggosfären likaså. Det behövs snart ett oväntat krig någonstans eller en flygkapning. Vad spännande det vore om Ariel Sharon plötsligt vaknade upp ur sin koma med nya storstilade planer för Mellanöstern. Det vore en riktig nyhet.