Etikettarkiv: resor

Privata guider på nätet och The Mosskins på resa österut

8__200x300_themosskins

För en vecka sedan var jag och Elsa på middag hos min kusin Alfred som nyligen gift sig med Karin. Det vara bara några dagar innan deras bröllopsresa med start i Moskva och sedan österut med Transsibiriska Järnvägen mot Irkutsk, Mongoliet och Kina. The Mosskins bloggar från sin resa vilket känns som ett kul sätt att involvera oss här hemma.

Under middagen gjorde Elsa en google maps guide med olika tips för en mångmiljonstad som annars är hopplös för en turist. Googlemaps ledde fram till en del tankar om hur man på bästa sätt kan få relevanta tips från vänner och bekantas bekanta. Alfred och Karin spred det vidare så nu ligger den tillgänglig för alla.

[googlemaps https://maps.google.se/maps/ms?ie=UTF8&hl=sv&t=h&source=embed&msa=0&msid=103225573838498789683.00046ff0f6aa116bf2f3d&ll=55.748565,37.615471&spn=0.084677,0&output=embed&w=425&h=350]

Att följa Lonely Planet har aldrig varit något för mig. Jag känner mig alltid låst av en guidebok. Då går jag hellre på känsla och intuition. Det känns som att det finns ett glapp mellan den helt personliga guiden som Elsa skrev och Lonely Planet. Mikroguider där vänner, bekanta och människor med liknande intressen borde på något sätt kunna aggregeras. Problemet är som jag ser det i första hand att hålla koll på vem som reser och känner till vad samt att få guider som inte är bra och relevanta. Men i och med Twitter och Facebook borde det gå att göra vänreseguider till varandra. Vanliga reseguider är annars en kommersiell storindustri. De flesta guider, tidningar och resebilagor ser likadana ut och tipsar om samma saker.

Ett initiativ som sticker ut en aning är Unlike.net som Eric och Hinke tipsade om när jag var i Berlin senast. Det började som en lokal Berlinguide med en liten och kräsen redaktion som delger personliga tips. Tilltalet är urbant, coolt och anpassat för en mobil generation med Iphonen i högsta hugg som letar ett unikt loppisfynd vid sidan om marknaden på Boxhagener Platz. Unlike har växt och finns nu för ett tiotal städer: Amsterdam, Barcelona, Köpenhamn, Ibiza, London, Miami, Paris, Sao Paolo, Shanghai och Wien. Många av tipsen är betaltjänster där man får exklusiva specialguider. Det sägs ju att det är svårt att ta betalt för saker på nätet. Men Unlike.net kanske kan lyckas om deras tjänst blir tillräckligt unik. för det krävs en vass och udda redaktion.

PS: Kolla även in Elsas fotoblogg (med fokus på arkitektur) från hennes tid i Moskva.

Min relation till Stig Claesson

slasola1153.jpg

Jag ogillar egentligen prat om kända personer som går bort, men tänkte göra ett undantag med anledning av Stig Claesson. När jag gick i gymnasiet tävlade jag och min kompis Krister om vem som hade läst flest böcker av Slas. Vi hade nog en ganska patetisk vurm för författare som skildrade vanliga arbetare, även om Slas mest skriver om sig själv. När Krister organiserade en ungdomsbrigad i Bosnien för Ship to Bosnias räkning och jag inte hade något för mig liftade jag ner till den lilla byn Lipnica. Claesson har ju skildrat järnvägsbyggen och luffiga resor i efterkrigstidens Europa. Vår brigad skulle rensa en åker, vilket var rätt långt ifrån allt våra romantiska drömmar. Efter en dryg vecka fick jag nog och kom med en dålig ursäkt om att jag hade fått ett jobb i Sverige och lämnade brigaden. Istället liftade jag tillbaka till Ljubljana och fortsatte resan med några kompisar i ytterligare sex veckor. Att lifta gjorde ju även Slas. Och han övergav också brigader, som den gången han gick från Kroatien till Italien via Frankrike och hem. Läs mer

Att åka tunnebana i Teheran

Min brorsa Johannes tog med sig sina telemarksskidor på flyget till Teheran för en dryg vecka sedan. Glädjande nog har han återupplivat sin minnesvärda blogg Najahund. Den kom till när han bodde i Beirut och Damaskus i sex månader. Att det är svårt att vara en ny i en främmande stad är ju känt. Att ta seden dit man kommer kan visa sig svårare än man tänkt sig. Läs vad som hände Johannes när han åkte tunnelbana i Teheran.

280.jpg

12 år senare i Bulgarien

ivailo3.jpg

Sommaren 1995 åkte jag som 14-åring tåg med min familj från Östersund till Varna i Bulgarien. Därefter fortsatte resan med taxi och buss till Istanbul och Grekland innan vi flög hem. Den gången bodde vi två nätter hos en familj i en hyreskasern i Varna. Jag breväxlade i två år med Ivailo, sonen i familjen som var lika gammal som mig. Vartannat år brukar vi skriva mail till varandra ungefär lika långa som vykort.
En veckas charter till Bulgarien 2007. Jag hade skrivit mail till Ivailo men inte fått svar. I packningsstressen några timmar innan planet skulle lyfta kom plötsligt ett sms och vi gjorde upp träff. Så står jag där framför en katedral och skäms över tonårstonen i vår gamla brevkorrespondens. Läs mer

Kapuscinski berättar om Herodotos

ryszard1153.jpg

Ryszard Kapuscinski har gjort det igen. Hans sista bok innan han avled i år blev ”På resa med Herodotos”. I den beskriver han sina första reportageresor till Indien, Kina och Afrika. Det är 1950-tal och Kapuscinski tragglar sig igenom Hemmingways ”Klockan klämtar för dig” i försöken att lära sig engelska. Han dimper ned i främmande kulturer och fattar ingenting. Några reportage blir det knappast. De första resorna är han en rörande tönt fjärran från den våghalsade typ han framstår som i andra böcker. Man känner sympati med en illa klädd polack i 50-talets Rom där han köper sin första västliga kostym i det hopplösa företaget att smälta in. Samma sympati kommer över mig när han röker hasch första gången i Sahara med två sudanesiska studenter. Eller när han står på New Delhis flygplats utan att veta nånting om nånting. En känsla jag såväl känner igen. Läs mer