Etikettarkiv: Slas

Unga läser Slas

Unga läser Slas är rubriken på ett samtal på lördag den 3 september där jag är en av gästerna. Kulturhuset har under sommaren visat en stor retrospektiv utställning: Slas. Jag minns dig nog, över Stig Claessons konstnärskap. Det är en sevärd utställning som pågår ytterligare två veckor. Vårt samtal äger rum i Klarabiografen kl. 15 och har fritt inträde. Förmodligen kommer jag bli nostalgisk över min egen läsning av Slas, som liftande tonåring, påväg mot Jugoslavien. När Claesson dog 2008 bloggade jag lite och tipsar om lite matnyttiga länkar om synen på denne särling till författare. Och här en bloggtext från 2008 om min egen romantiska relation till Slas.

Saxat ur programmet:

Vad har Stig Claesson för aktualitet hos den yngre generationen idag? Och för framtidens unga?

Som en av våra mest folkkära konstnärer och författare skildrade Stig Claesson staden och landsbygden. För en yngre generation som idag växer upp, ständigt uppkopplade mot webben och med tekniken som en självklar del i sin vardag, kan Stig Claessons författarskap te sig som en långsam om än slagfärdig röst från en svunnen tid.

Vi har samlat några av den yngre generationens skribenter, författare, konstnärer. En del av dem födda i brytpunkten mellan 1970- och 1980-talet, som läser Stig Claesson. Vissa plöjer bok efter bok eller letar förstautgåvor på antikvariat. Andra har ett par böcker de ständigt återkommer till. Vad är det som lockar med Stig Claessons författarskap idag hos denna generation?

Finns det en särskild 80-talsnostalgi (minnet av en värld före Facebook och mobiltelefoner) som denna generation hittar hos Stig Claesson? En generation som var sist med att bli förälskade utan sms och chattforum?

Medverkande är Joanna Ekström, illustratör, Erik Nises, journalist på Aftonbladet och Jonas Mosskin, psykolog initiativtagare till Psykologer läser böcker. Moderator: Daniel Suhonen, chefredaktör för Tvärdrag.

Mer kommentarer om Slas

7 januari repriserade Kulturradion ett program med Slas från 1992. Bengt Packalén dricker kaffe och kurar skymning i dennes ateljé. Det blir ett otvunget samtal där Slas får prata på om varför han var så förbannad när han skrev ”Brev till en hembygsgård”, från 1974. Det var förövrigt den första boken jag läste av Claesson. Boken handlar om en författare som blivit inbjudan att hålla ett föredrag på hembygsgården från den trakt han skildrat och blivit expert på (läs ”Vem älskar Yngvej Frej”). Huvudpersonen försöker skriva ett brev där han tackar nej men brevet vill liksom aldrig ta slut och det blir istället en lång ilsken dialog med småböndernas barn. I slutet av programmet blir Slas ilska alltmer förklarlig.

Andra som kommit med insiktfulla kommentarer är Stationsvakt som träffande skriver att:

”Hans språk var bedrägligt enkelt – men innehöll mycket ändå”.

I SvD skriver Richard Swartz en läsvärd Understreckare. Swartz tar upp Claessons antiintellktuella hållning och den metod som han fulländat genom att skildra verkligheten och människorna rakt upp och ned, utan omskrivningar. Det finns en befriande vardaglig hållning i Slas böcker. Det bedrägliga är just att det ser enkelt ut, men Slas var en mästare på upprepningar och dialoger från vanliga samtal människor emellan. Gärna på ett tåg, en säng eller krog. Swartz tar även upp problematiska sidor hos författaren vilket känns befriande i all nostalgi.

För den som inte fått nog har SR Minnen, en inspelning från 1966. Där intervjuas Claesson av Gabrilla Garland om hur han reste i efterkrigstidens Europa som fattig frilansande skribent och tecknare.

Läs även om min relation till Stig Claesson.

Min relation till Stig Claesson

Jag ogillar egentligen prat om kända personer som går bort, men tänkte göra ett undantag med anledning av Stig Claesson. När jag gick i gymnasiet tävlade jag och min kompis Krister om vem som hade läst flest böcker av Slas. Vi hade nog en ganska patetisk vurm för författare som skildrade vanliga arbetare, även om Slas mest skriver om sig själv. När Krister organiserade en ungdomsbrigad i Bosnien för Ship to Bosnias räkning och jag inte hade något för mig liftade jag ner till den lilla byn Lipnica. Claesson har ju skildrat järnvägsbyggen och luffiga resor i efterkrigstidens Europa. Vår brigad skulle rensa en åker, vilket var rätt långt ifrån allt våra romantiska drömmar. Efter en dryg vecka fick jag nog och kom med en dålig ursäkt om att jag hade fått ett jobb i Sverige och lämnade brigaden. Istället liftade jag tillbaka till Ljubljana och fortsatte resan med några kompisar i ytterligare sex veckor. Att lifta gjorde ju även Slas. Och han övergav också brigader, som den gången han gick från Kroatien till Italien via Frankrike och hem. Läs mer →