Etikettarkiv: smärta

En artikel om Susanne Biers filmer

efter_brollopet.jpgalskar_dig_for_evigt_02.jpg

I november skrev jag en artikel i nr 7/2008 av tidningen PS! (en tidning om populärpsykologi). Där försökte jag psykologisera kring två av regissören Susanne Biers filmer Efter Bröllopet och Älskar dig för evigt. PS! redigerade min text ganska mycket men här nedan följer min ursprungliga text i sin helhet.

***

Det finns en existentiell nerv i Susanne Biers filmer som möter mig. Här kommer verkligen alla känslor på en och samma gång. Estetiken är ibland plågsamt övertydlig men funkar desto bättre andra gånger. Antingen försöker man som tittare att värja sig eller så dras man med i en filmisk resa som passerar himlen och helvetet flera gånger. Men vad är det som händer med mig som betraktare när jag ser hennes filmer? Varför är det så svårt att vara oberörd efter Biers filmer? Läs mer →

Skör gör dig skörare

chatterton.jpg

En studie på KI rapporterar att risken för att ta livet av sig ökar om personen tidigare gjort ett självmordsförsök. Så här skriver KI i sitt pressmeddelande:

En person av tio som gör ett självmordsförsök tar senare sitt liv. Men kunskapen om vilka faktorer som påverkar risken för ett fullbordat självmord är begränsad, något som gör det svårt att identifiera och ge särskild hjälp till personer med den högsta självmordsrisken.

Det här är ju i och för sig inget konstigt. Vi vet att sårbarhet leder till förhöjd risk för mängder av psykiska problem. Det finns även forskning som tycks visa att om vi är med om något obehagligt så trampar vi upp en väg i hjärnan. Det gör att vi får en ökad känslighet inför framtida liknande uppelvelser. KI fortsätter:

En forskargrupp vid Karolinska Institutet presenterar nu långtidsuppföljning av nästan 40 000 personer som har vårdats på sjukhus efter ett självmordsförsök. Resultaten visar att risken för senare fullbordat självmord skiljer sig tydligt mellan olika diagnosgrupper. Risken var särskilt hög för personer som vid det första självmordsförsöket hade diagnostiserad schizofreni, bipolär sjukdom eller svår depressionssjukdom.

Studien, som följde personerna under 21 år eller längre, visar också att en stor del av de fullbordade självmorden skedde inom de första åren efter det första självmordsförsöket. Också korttidsprognosen var särskilt dålig för personer med schizofreni, bipolär sjukdom och allvarlig depression.

Just psykiska sjukdomar leder i sig till svårt lidande för människor. Den ångest och själsliga smärta det innebär att ha schizofreni, bipolär sjukdom eller att vara djupt deprimerad är svårt för en normalfrisk person att förstå. Bra att studien har ett så stort urval som 40 000 personer som gjort ett självmordsförsök. Det ger extra tyngd tycker jag. Studien visar också vikten av att psykiatrin är snabb, flexibel och omhändertagande på ett tidigt stadium. Där finns det väl en del att önska sig. Tidigare fanns det många försök med små mobila psykiatriteam men i rationaliseringarnas tidevarv har de flesta försvunnit. De hade vi behövt idag.

Referens: Dag Tidemalm, Niklas Långström, Paul Lichtenstein, Bo Runeson ”Suicide risk after a suicide attempt by psychiatric disorder: Long-term total population follow-up of 39,685 suicide attempters”, British Medical Journal, online 19 november 2008

 

Iris Johansson hade ”En annorlunda barndom”

9789137130385.jpeg

Iris Johansson har skrivit en bok om sina upplevelser av autism. ”En annorlunda barndom” heter boken som utkom på Forum Förlag, i vintras. Förra veckan besökte jag Fryshuset och deras mässa; Forum för Eldsjälar. Där lyssnade jag på ett fantastiskt föredrag av Iris. Här följer ett längre referat från Iris berättelse. Det är på intet sätt fullständigt men det ger en hygglig bild av Iris Johanssons värld. Jag har inte läst boken ännu men jag vågar påstå att den borde vara obligatorisk för alla psykologer och all behandlingspersonal som jobbar med autistiska personer.

Med sin vän och samtalspartner Göran berättade Iris om sina erfarenheter. Hon retade gallfeber på alla som barn. Hon såg människors känslor som färger och fyrverkeri och tyckte det var fantastiskt. När andra blev arg kände hon de här färgerna extra starkt, vilket fick henne att bli expert på att locka fram ilska hos andra. Iris återkommer ofta till vad hon kallar den imateriella världen. Den som vi andra slutar att fästa så stor vikt vid när vi lär oss att prata och kommunicera med andra människor. Det talade samspelet kommer i förgrunden och vår förmåga att uppmärksamma den imateriella världen, eller den primära världen som Iris också kallar den, avtar. Läs mer →

Vasaloppet 2007

Det blev mildväder och snöfall vid starten. Alla hade vi vallat fel och hade noll fäste. Underlaget var snömos och spåren obefintliga. Det var tur att man var lyckligt ovetande vid starten. Starten var överväldigande så till den grad att jag glömde att sätta på min egen klocka förrän i kön i första backen. Efter en timme var vi uppe på myren och hade saxat som ett lämmeltåg uppför en lång slingrande backe. Drygt 150 höjdmeter. Det snöade och folk ställde sig redan vid sidan av spåret för att valla om. Vi andra åkte och hoppades att spåren skulle dyka upp, att temperaturen skulle falla eller att det skulle sluta snöa. Vid första kontrollen i Smågan efter 11 km var jag törstig och hungrig och åt min ena energybar. Då var klckan nästan tio och det hade gott över fyra timmar sedan jag åt frukost på bussen upp till Sälen.

När inga egentliga spår dykt upp efter två mil började jag ställa in mig på att staka nio mil. Det kändes hyfsat bra. Jag åkte om ganska många och gladde mig åt att mina höfter inte skulle ta slut i alla fall som de gjort i Harsa-loppet. I Mångsbodarna efter 24 km fick man äntligen blåbärssoppa. Jag drack så mycket jag orkade och fick tillbaka lite krafter.

Efter 30 km kom en del backar och allt fler stannade och vallade. Jag kletade på 4+ klister som var det enda jag hade och fick låna sprayvalla. Det hjälpte aningen men frös fast och ibland så tog skidorna tvärstopp. Eftersom det inte fanns några spår uppför var det bara att saxa och försöka spara krafter till slätåkningen.

Halvvägs i loppet var jag i Evertsberg. Trött och slut i armarna, och utan fäste igen. Kön var lång till vallaboden. Jag hade åkt i fem timmar. Efter Evertsberg visste jag att det var 7 km mestadels nedför och jag hade fått rådet av Jannes släktingar att inte valla om förrän efter backarna så att inte glidet försämras. Jag chansade på att få hjälp av någon klubbstation eller åkare. Efter nedförsåkningen och med 35 km kvar till må började backarna igen. Älvdalen IK blev min räddning. Två gubbar vallade om mina skidor. Kallvalle på mitt eget pålagda klister för att försöka få till rätt temperatur allt enligt gubbarna. Det servade några italienare som verkade ha kontrakterat dem. Jag fick buljong och giffel. Det var dessutom nyspårat av en bandvagn som jag tyvärr hann upp efter ett par kilometer.

Oxberg

Oxberg

I Oxberg efter 62 km stod Elsa, Jannes och Pappa och hejade på. Det var en fantastiskt skönt att någon hejade på mig. det var en kick. Jag hade åkt upp 1000 placeringar till 7478 enligt sms:en fick jag höra. Jag kände mig hyfsat fräsch. Det är bara och dra på nu så jag blir färdig, tänkte jag. Nu åker jag sista tre milen på vilja.

Min hejarklack mötte upp i Hökberg en mil senare. Nu var jag bara 19 km från mål. Jag åkte om fler och fler personer och hade en positiv trend. Jag var trött, men de flesta var ännu tröttare än jag. Det sporrade mig att åka på. 15 km från mål kom min andra riktiga dipp. Det var uppför och jag hade svårt att staka. Jag tryckte i mig en geltub energi.

Strax därefter började Anders från Fjärrsätra IK i Göteborgstrakten snacka med mig. Han hade ångest över att han släpat med sina polare på Vasaloppet när förutsättningarna var så dåliga.

16.17 var vi i Eldris, 9 km från mål. Jag föreslog att vi skulle kämpa på och försöka hinna före klockan blev fem och klara 9 timmar. Anders drog upp ett bra tempo. Vi passerade åkare efter åkare. Men efter ett par kilometer drog jag och Anders orkade inte hänga på. Jag frågade åskådare om tiden och tog hela tiden in tid. Sista kilometrarna stakade jag om gubbe efter gubbe.

upploppet

En enda stor Jag gjorde det-känsla på upploppet. 9 mil på skidor. 9 h 1 min 26 sek, blev min tid. Jag missade nio timmar precis. Jag hade åkt upp mig till plats 7054. Vid första kontrollen i Smågan var jag på plats 8540.

Så skönt att vara framme!medalj

Med medalj om halsen efteråt. Oraklet Sven Plex Pettersson har kallat Vasaloppet för nationaldag, äventyr och kulturarv. Stora ord men ändå någon stans sanna.