Etikettarkiv: Stadsteatern

Vem är publiken? – jag gör gästspel i annorlunda teaterpjäs

Bild

Nästa vecka har en märklig teaterföreställning premiär på Stockholms Stadsteater. Tatu Hämäläinens och Tora von Platen har skapat en föreställningen Vem är publiken? som är interaktiv och ändrar sig efterhand. Till varje föreställning inbjuds en gästexpert. Tisdag 23 april är jag inbjuden som gäst, kommentator och publik. Någonstans mitt i ska jag äntra handlingarna och gissningsvis sker då något i mötet mellan ensemblen, mig och publiken. För oss psykologer som har kontrollbehovet inpräntat i ryggmärgen blir det här en utmaning. Jag tänker mig det hela som en slags antiteater. Lite kul i sammanhanget är att bli inbjuden till Stadsteatern just nu, efter att offentligt kritiserat sammanslagningar och visioner. Eller så är det kanske just därför jag blivit Inbjuden. Hur som helst. Kanske ses vi där?

Så här presenteras föreställningen:

VEM ÄR PUBLIKEN?
– Jag har sett två tre pjäser i mitt liv som berört mig.
– I en teaterföreställning är det så uppenbart att det är fejk.
– Pjäser man inte förstår riktigt tycker jag om.
– Teater ska vara roligt att se på.
– Jag vill känna mig intelligent, att jag förstår vad det handlar om.
– Jag är en del i att teatern existerar.

Vem är publiken? är en halsbrytande blandning av party, föreläsning, dokumentärteater och socialt experiment. Varje besökare ges möjlighet att aktivt delta i kvällens händelser och ingen föreställning blir den andra lik. Förbered dig på en kväll där du som publik står i fokus.  (och ja, det är interaktivt. Men inget farligt eller obehagligt kommer att hända.
Och vi bjuder på fika!).

Sjöstedt glider undan kritiken – svar om Kulturhuset

Idag 4/12 skriver jag en slutreplik på SvD Kultur där jag bemöter Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (Fp) ickesvar om planerna på att slå ihop Kulturhuset och Stockholms Stadsteater. Sjöstedts replik (24/11) innehöll mest en aikidomanöver där hon undvek att säga just något alls om själva sakfrågan och om min kritik mot sammanslagningen. Det är illa att stora organisatoriska beslut som påverkar Kulturhuset och Stockholms kulturliv är så dåligt utredda och förankrade. Debatten fortsätter och jag lär få återkomma i frågan framöver.

 

Rikard III och hans kvinnor

rickardiii.jpg

För en tid sedan såg jag Shakespeares Rikard III på Stadsteatern. En uppsättning med endast kvinnor. Gunilla Röör har huvudrollen som den lismande och intrigerande Rikard. En väsande gestalt med ett märkligt tal och en uppsyn som närmast får mig att tänka på någon obehaglig person som till exempel Expressens Otto Sjöberg. Trots
Gunilla Röörs skådespeleri är det något i föreställningen som inte stämmer. Intrigerna på 1400-talet pågår därframme på scenen i fantastiska dekorer och kostymer men det blir mest ett spel. Ingen riktig nerv. Kvinnogestalterna förbryllar. Det är som om de själva är osäkra på sin maskulina identitet. En naturlig reaktion i och för sig, men det måste ju regissören jobba med. Det sägs att Gunilla Röör velat göra den här pjäsen sedan scenskoletiden. Frågan är om någon annan i ensemblen velat det? Hjälp mig, jag är konfunderad. Varför var det inte genialt? Tidigare recensioner i DN och SvD.