Onormal dag heter ett evenemang på Psykologiska institutionen på Stockholms Universitetet. Måndag 14 februari anordnas en temadag om normer, makt & förändring inom psykologiskt arbete. Det är hbtq-psykologerna som bjuder in till en onormal dag med workhops, föreläsningar och diskussioner. Målet med dagen är enligt arrangörerna att de som deltar ska få verktyg för att syna vilka normer som styr psykologiskt arbete, forskning och undervisning. Samt perspektiv på hur normer påverkar oss själva och människor omkring oss i våra vardagliga liv. Saxat från programmet:

Program:

10-12 PERSPEKTIVBYRÅN – En interaktiv introduktion till normkritik

13-15 TIINA ROSENBERG – Glödande föreläsning kring normers samverkan.

15-17 SKAPA NYA MÖJLIGHETER TILLSAMMANS – Hur ser det ut på institutionen, i forskningen och i det kliniska arbetet? Hur kan vi förändra?

Temadagen kommer att äga rum på Psykologiska institutionen, Frescati Hagväg 8, i sal U31. Alla på SU som är intresserade av normkritik eller psykologiskt arbete och kunskap är varmt välkomna! Föranmäl dig gärna genom att maila agnes.strander@gmail.com, då det finns ett begränsat antal platser. Dagen anordnas av HBTQ-Psykologerna och Psykologernas Ämnesråd Pär, med stöd av Stockholms Universitets Studentkår och Psykologiska institutionen vid SU. Arrangörerna skriver såhär om varför en onormal dag behövs:

Varför behöver vi prata om det här?
Med ett normkritiskt perspektiv på till exempel etnicitet, funktionalitet, klass, sexuell läggning och kön kan vi ifrågasätta normer och dess konsekvenser. Målet är att lära oss att se hur föreställningen om det normala begränsar, istället för att fokusera på det avvikande. När Unga Synskadade tittade på varför 50 % av alla unga med synnedsättningar är arbetslösa kom de fram till att det handlade om självförtroende hos de synskadade unga vilket kan kopplas till normer och utanförskap.

Folkhälsoinstitutets rapport ”Homosexuella, bisexuella och transpersoners hälsosituation” visar att hbt-personer har sämre psykisk hälsa än genomsnittsbefolkningen och att unga transpersoner mår allra sämst. Psykologer måste kunna bemöta människor med ett perspektiv som inte återupprepar de maktstrukturer som ofta är skälet till den psykiska ohälsan från början.

Vi vill också prata om vilka det är som läser på psykologprogrammet. Hur tillgängligt är psykologprogrammet och yrket psykolog för olika grupper? Hur påverkar det utbildning, forskning och behandling att det i huvudsak är personer från en vit medelklass som utför dessa? Vilka är fördelarna med mer mångfald inom psykologkåren och hur kan vi nå dit?