Passande nog kom jag över Tove Janssons novellsamling ”Resa med lätt bagage” när jag vistades i Åbolands skärgård. Det är en novellsamling som gavs ut 1987 och tillhör hennes senare verk. En av novellerna heter ”Sommarbarnet” och handlar om en skärgårdsfamilj som tar emot Elis, ett stadsbarn under sommaren. Elis är 11 år och ett annorlunda barn. Han sprider dålig stämning genom att ständigt kritisera familjemedlemmarna och hur de handskas med olika ting på gården. Han driver den jämnårige sonen Tom till vansinne genom att vara ett plåster som hela tiden kommenterar bristerna hos Tom. Elis är förtjust i döda djur och begravar dem. Med tiden blir det en ganska stor kyrkogård i ena änden av tomten. Läs mer
månadsarkiv: augusti 2007
Kulturfredag om terapi och film
Nu på fredag medverkar jag som gäst i programmet Kulturfredag, P1. Programmet ska handla om kopplingen mellan film/litteratur och terapi? Hur skildras terapeuter på film? Påverkas regissörer och filmare av att gå i terapi?
Uppdaterad: Programmet är framflyttat ett par veckor. Jag återkommer med mer information när det drar ihop sig.
En stilla middag
Just nu pågår ett annorlunda liverollspel kallat ”En stilla middag”. Särskilt stilla lärdet inte bli när sju pjäser från olika tider ska sammanföras på herrgården Follökna i Sörmland. Min klasskompis Joel är en av regissörerna och ska försöka coacha deltagarna igenom tre kaotiska dagar. Karaktärer från Henrik Ibsens Ett dockhem och Gengångare kommer möta Tove Janssons Pappan och havet liksom Lefflers Sanna kvinnor. Övriga dramer är August Strindbergs Fröken Julie och Leka med elden samt Tomas Vinterbergs Festen. En stilla middag spelas i fyra omgångar. Den sista uppsättningen börjar nu på torsdag och är på engelska. Pjäserna har alla trådar mellan varandra. Det finns en blogg som inte uppdateras regelbundet med en del information. Arrangörerna skriver att målet är att sammaföra teater och lajv. Vidare skriver man:
Den här gången lajvar vi om familjen. Om rigida sociala strukturer, om ditlagt beteende, om sociala konstruktioner. Om hur vi beter oss, av vilja eller av tvång, och hur enkelt en roll kan ersätta dig själv med sig.
Det var längesedan jag hörde talas om ett så ambitiöst liverollspel.
Levande bokbuss i Danmark och rondellhund i Sverige
Förra veckan åkte Kul;Tour, en levande bokbuss runt i de största städerna i Danmark. Bokbussen turnerade runt så vem som helst kunde låna en livs levande ung människa för en halvtimmes pratstund. Böckerna var alla unga invandrare med historier från världens alla hörn. Min före detta klasskamrat Kathrine, från Team 12 på Kaospiloterna har varit en av organisatörerna i projektet. Läs kommentarer från boklånare på deras blogg. Idén med levande bibliotek föddes ursprungligen som ett projekt av Unga i Norden, och hade premiär på Roskildefestivalen år 2000. Läs mer om levande bibliotek och beställ handboken här.
Kul;Tour är ett initiativ i efterdyningarna till Muhammedkrisen för snart två år sedan. En kris som gjorde sig påmind ånyo i Sverige när konstnären Lars Vilks gjorde Muhammed som rondellhund. Jag tycker den är söt.
Kverulansparanoia; att vara besatt av upprättelse
Stefan Lisinski berättade i DN för en tid sedan om den märkliga bakgrunden till polismordet i Nyköping. Rättspsykiatern Göran Fransson talar ut om sina erfarenheter av klienten ”Sven”. Fransson begär handräckning av polisen för att ta omhand om ”Sven” som är mycket farlig för allmänheten. Det är då ”Sven” skjuter en polis som dödas. Det är en personlig skildring som bland annat ställer frågan om vissa psykisk sjuka är hopplösa våldsverkare. Det intuitiva svaret för en psykologstudent måste ju vara att ingen är för hopplös för att behandlas. Men kanske måste vi inse att vissa måste spärras främst för att skydda allmänheten och inte för att försöka få dem friska. Göran Fransson lanserar begreppet Kverulansparanoia för att beskriva ”Svens” psykiska problem. En farligare form av Kverulansparanoikern är en farligare form av rättshaverist. En som inte bara skriver insändare utan faktiskt tar till våld, enligt Fransson.
Jag har tidigare kommenterat Göran Franssons debattartikeln om psykiatrin med viss skepsis. Fransson skrev ytterligare en artikeln om straffrabatter i domstolar för psykisk sjuka som jag också kommenterat.
Vilka står bakom bloggen WeMind?
På senare tid har det börjat röra sig en smula i den sovande svenska psykologibloggosfären. Sedan ett par veckor tillbaka finns bloggen WeMind som enligt dem själva är:
”En blogg om mental hälsa. Forskning, psykiatri, psykologi och svensk sjukvård.”
Men vilka är WeMind egentligen? Det finns inga namn eller hänvisningar till något institut, universitet, organisation eller arbetsplats eller. Inläggen undertecknas ibland med ”redaktionen” vilket är väl vagt när man inte läsaren vilka som står bakom ”redaktionen”. Det verkar vara en dragning till psykiatri på bloggen men det är inte uttalat någon stans. Ambitionen på WeMind verkar hög och bloggen uppdateras flitigt. Det återstår att se om tempot kan hålla men det ser lovande ut. Men läsarna kräva ett slut för anonymiteten.
Begås det flest självmord i Finland?
”Färre självmord begås i Finland”, förkunnade en artikel i SvD 6 augusti. 1990 tog 1520 personer sitt liv i Finland. 2005 hade siffran sjunkit till 994 personer. På femton år hade antalet självmord minskat med 35 %. Det är en dramatisk förändring som jag började fundera på. Är det unikt för Finland eller passar det in i en global trend? Och hur är det med självmord? Är Finland och Sverige deppigaste i världen? Läs mer
Kommando Holger Meins
Kommando Holger Meins var kodnamnet för gruppen som ockuperade den västtyska ambassaden i Stockholm 1975. Lördag 21 juli sändes en dokumentären ”Att tala med terrorister” i P1. Programmet finns ännu att höra på internet. Där intervjuas Folkmar Stoecker, sonen till ambassadören om sina samtal med kidnapparna. Dessutom medverkar Karl-Heinz Dellwo som var en av kidnapparna.
Historien om den 1970-talets vänsterextrema terrorister i RAF har skildrats i en spännande bok. Författarna Dan Hansén & Jens Nordquist beskriver ingående hur RAF växer fram och radikaliseras. RAF:s ledare Ulrike Meinhof och Andreas Baader startade en våldsam rörelse sominte väjde för att döda. Sprängningen av ambassaden i Stockholm blev en Grand Finale för den andra generationen RAF-medlemmare. Men då satt Meinhof och Baader redan bakomi häktet sedan tre tillbaka. Boken är nästan lika spännande som Lasermannen och ger en oslagbar bild av vänsterterrrorismens historia.
Som av en tillfällighet skriver Notiser från en ö om att två journalister har hittat inspelningar från den hemliga RAF-rättegången i Stammheimfängelset. Rättegången mot Andreas Baader, Gudrun Ensslin, Jan-Carl Raspe och Ulrike Meinhof var aldrig offentliga vilket gör den här nyheten sensationell.
Saxat ur tidningshögen
Efter en vecka på Öland ägnade jag en stund åt att gå igenom tidningshögen.
Peder Alton berättar om en utställning på Design Museum i London. Stjärnarkitekten Zaha Hadid från med rötter i Irak gör märkliga skapelser i betong.
SvD om hur turisterna sviker USA. Trots att valutan sjunkit mot omvärlden har besöken minskat med 17% sedan 2000. Resandet globalt har gått upp med 20%. Det är på många sätt en häpnadsväckande utveckling. Jag har länge gått och tänkt i det här banorna, men de här är tydliga siffror. 9/11 har gjort att många utländska besökare inte får visum eller förnedras i tullen. Den minskade turismen motsvarar ungefär 200 000 arbetstillfällen. USA ska nu dra igång en marknadsföringskampanj för att vända siffrorna. Jag har svårt att tro att den ska lyckas. Bättre vore att lätta lite på viseringsrestriktionerna, skrota Patriot Act och bli mer ödmjuk i utrikespolitiken.
DN skriver om Ekolådan. På fyra år gått från 20 till 2500 prenumeranter i Stockholm. Anette Dieng talar mycket om problemet att få svenska fruktodlare är ekologiska. Det hon inte talar om är alla utsläpp från de egna leveranserna från Järna runt om i Stockholm. Det skulle vara intressant att se hur mycket koldioxid varje ekolåda egentligen ger upphov till när alla ska få sin skräddarsydd hemkörning. Någon sådan uträkning har jag inte sett.
Tilda Maria Forselius skriver en essä i DN om hur hederliga brev inte alls är så sanna och uppriktiga som källor som forskare och litteraturvetare ofta tror.Mycket gör vi i våra brev. Vi ljuger, förvränger och skapar nya konstnärliga verk, men sanna är vi sällan.
Allen Shawn om sitt liv i fobiernas värld
Allen Shawn har skrivit en personlig skildring av sitt liv i Fobiernas värld. ”Wish I could be there – notes from a phobic life” heter boken som Sverker Sörlin recenserade i DN för en tid sedan. Sörlin skriver att Shawn skildrar fobikerns ångest med inlevelse. Läsaren får följa med på en irrationell resa med terapeuter och behandlare som alla försökt hjälpa Shawn utan större resultat.
Sörlin tycker att Shawns bok borde vara obligatorisk läsning för medicin- och psykologstudenter. Boken är en innifrånskildring som inte bara förklarar vad fobier är för något. Det har andra gjort tidigare. Istället för att fokusera på hur man botar fobier som diskussionen i psykologvärlden ofta handlar om, skriver Shawn om hur ett liv med fobier är. För det är först och främst ett liv som alla andra. Ett liv av underbara ögonblick och djupa svackor.
Köp boken här.