månadsarkiv: mars 2013

Psykologbesöket är en klassfråga – krönika i Modern Psykologi nr 2/2013

I senaste numret av Modern Psykologi 2/2013 skriver jag en krönika om att psykologbesöket är en klassfråga. I texten berättar jag om varför jag skäms över att vi i dag har en orättvis och ojämlik sjukvård när det handlar om psykiska problem. Här är krönikan i sin helhet.

***

PSYKOLOGBESÖKET ÄR EN KLASSFRÅGA

Godtycke styr vilken hjälp du får

En vanlig fråga vi psykologer får är exakt vart man ska vända sig för att få hjälp när man mår dåligt. Märkligt nog har vi professionella sällan något bra svar på det.
    Jag säger ofta att man ska vända sig till sin vårdcentral. Men samtidigt som var tredje besök handlar om psykologiska problem, får patienten sällan träffa en psykolog eller psykoterapeut där, trots att vårdcentralen sedan 1990-talet kallas för ”första linjens psykiatri”. Tanken är att psykologiska och psykiatriska problem ska fångas upp, bli diagnosticerade, remitterade eller behandlade på ett tidigt stadium.
    Det här systemet fungerar dessvärre inte. Det är helt godtyckligt vilken hjälp och vilket bemötande du får på din vårdcentral. På tio minuter hinner din läkare sällan fånga upp ditt problem. Ibland får du träffa en kurator för några stödsamtal. Du kanske får något antidepressivt läkemedel utskrivet, ofta med dålig eller ingen uppföljning. Har du tur får du träffa en psykolog på vårdcentralen eller får en remiss på fem samtal till en psykolog. Där slutar ofta det offentliga åtagandet.
    Du blir troligen inte upplyst om att många vanliga psykologiska behandlingar som har stöd i forskningen, till exempel KBT, ofta kräver 15 eller 20 sessioner. På många vårdcentraler remitterar man bara till en mottagning, eller ger bara klienter möjlighet att gå i kbt. Har du särskild tur får du i samråd med din läkare/psykolog bestämma själv om du vill pröva andra psykologiska metoder som också har bra evidens, till exempel psykodynamisk terapi eller interpersonell terapi.
    Det är lika godtyckligt oavsett om du går till en privat eller offentligt driven vårdcentral. Lagstiftningen är för svag och tvingar inte vården att erbjuda en jämlik vård där klienten själv är delaktig. Det är ett problem i sjukvården överlag, men när det gäller psykologiska och psykiatriska problem är läget extra illa. Det framgår sällan vad just din vårdcentral har att erbjuda. Det lönar sig därför att kolla runt. Har du råd kan du vända dig till en privat praktik och kanske betala 800–1 200 kronor per session. Men det kräver förkunskap, för en del privata aktörer anpassar inte sin behandling till dig som klient. Du måste pröva dig fram på egen hand.
    Är man nedstämd, har ångest eller har råkat ut för en livskris är det jobbigt nog att lyfta telefonen, eller komma i väg till vårdcentralen. Att dessutom kräva att människor ska göra massor av research för att få rätt hjälp är orimligt. Att få psykologisk behandling är i dag en klassfråga. Pengar, kontakter och slumpen avgör vem som blir hjälpt. Det är en skam att människor inte får den behandling de behöver och det är samhällsekonomiskt olönsamt. Fler blir sjukskrivna och hamnar i psykiatrin, vilket kostar ännu mer pengar. Jag skäms varje dag jag går till jobbet över sakernas tillstånd i välfärdslandet Sverige.

Jonas Mosskin är psykolog, bloggare och skribent.

Psykologer tittar på film visar Slaget om Alger

Under våren visar Psykologer tittar på film tre filmer på Cinemateket som alla berör människor som under krig och svåra livsomständigheter för politisk kamp på olika sätt.

7 mars visas Gillo Pontecorvos klassiska film Slaget om Alger (ITA, 1966). Befrielsekriget mellan den algeriska guerillan FLN och den franska kolonialmakten trappas upp. I filmen får vi följa hur krigets brutalitet stegras när våldet går över i terror- och tortyrmetoder. Pontecorvos mästerverk har en dokumentär känsla som gör att människor psykologiska kval blir plågsamt smärtsamma för betraktaren.

Gäst är psykologen och forskaren Claes Wallenius, verksam vid Försvarshögskolan. Moderator: psykologen Jonas Mosskin. Varmt välkomna!

PS: Mer info på www.psykfilm.com samt på http://www.sfi.se/sv/Cinemateket/Stad/Stockholm.

Följ även Psykologer tittar på film på Facebook.

Ny säsong av Psykologer läser böcker

Första kvällen för säsongen av Psykologer läser böcker tar sig an ”Var det bra så?” av Lena Andersson – i samarbete med Stockholm läser

”Var det bra så?” kom ut 1999 och fick översvallande recensionerna. Uppsala Nya Tidning skrev: ”… som Ebba Grön fast i bokform. Den slår hårt och utan förvarning rakt i veka livet och får en att skruva på sig av skam inför den förljugna värld vi lever i.” Lena Anderssons debutroman handlar om Lotta Svensson och hennes klasskamrater som växer upp i den fiktiva förorten Stensby under 70- och 80-talet. Den sociala hackordningen på skolan är stenhård, alla vet vem som är populär och vem som inte är det. Dagligen utkämpas ett verbalt, socialt och till och med fysiskt krig mellan klasskamraterna. Allt för att förstärka den egna positionen eller för att åtminstone inte hamna ännu lägre än man redan befinner sig.

Journalister, lärare och politiker, alla talar de varmt om miljonprogramsförorten som ”härligt mångkulturell” men vägrar se den underliggande sociala och ekonomiska misären. ”Är det inte underbart med alla dofter här från hela världen, alla nya kryddor som piggar upp den urtrista svenska matkulturen” kvittrar en reporter som är ute för att dokumentera den härliga berikande mångfalden i Stensby, men som aldrig skulle drömma om att bo där.

Psykologer läser böcker vill bland annat undersöka det glapp som finns mellan dem som uttalar sig om mångfalden och de som lever i den. Boken är, fjorton år efter att den kom ut, fortfarande högst aktuell. Dessvärre.

Gäst är psykologen, psykoterapeuten och sexologen Linn Heed som bland annat svarar på frågor om kärlek och sex i Aftonbladet, men som också är arbetsledare på Viksjö Gård behandlingshem i Järfälla. Moderator är psykologen och författaren Jenny Jägerfeld.

Psykologer läser böcker sker i samarbete med Modern Psykologi och Psykologförbundet. Vid det här unika tillfället samarbetar vi även med Stockholm läser, vilket drivs av Författarcentrum i samarbete Stockholms stadsbibliotek. Evenemanget genomförs med stöd av Kulturrådet och
Stockholms stad.

Psykologiska perspektiv på städning

Idag är jag intervjuad i Sydsvenskan om psykologiska perspektiv på städning. Jag föreslår städkontrakt som ett sätt att komma vidare till exempel.

För vissa innebär lite stökighet avslappning och frihet. För andra är oreda och kaos förknippat med ångest. När många ska samsas är det nödvändigt att göra ett städkontrakt, råder psykologen Jonas Mosskin.

– Ett kollektiv går under om man inte kan hantera städning och diskning, hur ett gemensamt kök eller badrum ska skötas.

Vad avgör om man trivs bäst med stök eller ordning?

– Det finns ju inga biologiska städgener, utan det handlar oftast om vad man är van vid, om uppväxten. Och vad man lägger för värde i det rena och fräscha kontra det stökiga.

– För en del är rent och snyggt lika med ofritt, otillåtande. För andra är det först när det är rent som man kan ta itu med annat, då är sinnet fritt, säger Jonas Mosskin, psykolog på S:t Lukas psykoterapimottagning i Stockholm.

Städning är ett av de ämnen som vi tillåter oss att gräla om, fast irritationen ibland handlar om något annat i ett parförhållande eller kollektiv. På samma sätt som man klagar över chefen, vädret eller trafiken, menar Mosskin.

Och städning fungerar ofta ångestdämpande.

– Många mår bra av struktur och rutiner, att städa är ett sätt att få ordning och kontroll. Man ser också en snabb förbättring och blir nöjd med sitt arbete. I psykologiska termer talar man om beteendeaktivering; att sätta igång och göra något är ofta en väg ur nedstämdhet och depression.