Tredje föreläsningen på Psykologstudent 08 hölls av Sandra Bates, leg. psykolog och leg. psykoterapeut och handledadare i KBT. Hon höll en personligen presentation om sitt yrkesliv och hur det är att arbeta som terapeut. Hon undrade vad det är för ett yrke när folk blir glada av att höra att man inte är psykolog? Bates tog upp några vanliga föreställningar om hur en terapeuten är:

1) Den skicklige terapeuten, tex som klarar av att hantera en gangster som Tony Soprano.

2) Den kloka terapeuten som har svar på allt.

3) den djupsinninge terapeuten som ser saker ingen annan ser.

Bates berättade om sin bakgrund i de ideologiska stridernas glansdagar i Uppsala på 1970-talet. Hon blev psykolog för att hon hade en önskan om att hjälpa andra människor. Hon kände en nyfikenhet om hur andra människor fungerar och har haft en ambition att sprida kunskap om beteendeterapi. Förutom att berätta hur förträffligt beteendeterapi är, tog Bates upp positiva och negativa aspekter med att vara terapeut:

++++

Att man får delta i en förändringsprocess.
Kul att växla fokus, format och rikedom i arbetsuppgifter.
Man utvecklar ständigt sina färdigheter.——

Det finns för få terapeuter.
Att man inte hittar gemensamma mål och behandlingar för alla klienter. Ibland misslyckas man.
Motstånd och misstro från kollegor på osakliga grunder.
Att kunskapsmängden växer exponentiellt så att det är omöjligt att hinna läsa allt som publiceras.
Det kan vara ensamt att arbeta terapeutiskt fem dagar i veckan, och i längden omöjligt att hålla en konstant hög nivå.Hon tog upp även upp hur en typisk arbetsdag ser ut på behandlingshemmet där hon är chef:

– Terapi 3-4 timmar per dag.
– Samtal med anhöriga.
– Mera telefonsamtal.
– Skriva journaler, intyg och utlåtanden.
– Möten med kollegor och uppdragsgivare.
– Läsa och förkovra sig.

Jag noterar att listan på problem och negativa aspekter med terapeutyrket är fler än de positiva. Kanske skulle lite positiv förstärkning kunna avhjälpa det förhållandet?