Bakgrund till filmaren Nanni Moretti

sonsroom2.jpg

Nanni Moretti är något av Italiens svar på Woody Allen. Moretti är född 1953 och bosatt sedan länge i Rom. Han är psykoanalytiker, vattenpolofantast och filmare. Han har både regisserat, producerat och varit skådespelare i en mängd filmer sedan 1970-talet. Sedan 1996 driver han en egen biograf, ”Cinema Nuovo Sacher” uppkallad efter sin favorittårta. Hans första långfilm Ecce Bombo (1978) blev en stor succé och anses fortfarande som en kultfilm i Italien. En annan film som brukar nämnas till Morettis främsta är Bianca (1984). Bianca handlar om en Michele (spelad av Moretti själv) som har flera olika syndrom och maniska sidor. I en berömd scen vaknar Michele mitt i natten och äter Nutella ur en gigantisk burk.

festival_moretti_bianca.jpg

Andra filmer som bör nämnas är Palombella rossa (1989). Där skildrar han sin passion för vattenpolo. Som ung på 1970-talet spelade han vattenpolo i Italiens högsta division. En annan film som blev mycket omtyckt är Kära dagbok (1993).

”Ett rum i våra hjärtan” (2001) eller La stanza del figlio som filmen heter på italienska, blev mycket uppskattad och tilldelades Guldpalmen i Cannes 2001. Så här säger Moretti själv om filmen.

”I wanted to tell this story in a more classical, but not conventional, style. I really care about it and feel it’s very close to me. The family’s deep pain doesn’t unite them, but tears them apart. For the figure of the psychoanalyst, I wanted the sessions with patients to be credible. American scriptwriters, afraid of boring the audience, are always taking him out of the office. I made two definte choices about the film: to set it in a small town and to put the doctor’s office on the same floor as his residence. The first was important because, not only have I shot Rome in every possible way, but away from Rome I have more concentration. And when you lose a son in a smaller community, you feel the warmth and solidarity around the family. The studio is on the same landing as Giovanni’s apartment to show that for him to do his job, he needed his family and vice versa. In his home, he can’t separate himself completely from the suffering he works with.”

I Film Comment från 2002, skriver Deborah Young en längre essä om Morettis filmskapande. I samma nummer kommenterar Moretti själv sina filmer. Dessutom en längre recension om filmen ”Ett rum i våra hjärtan” från The New York Observer.

Morettis senaste film Kajmanen – B-filmarens revansch (2006) är en skruvad metaberättelse om en excentrisk filmakare som under pågående skillsmässa börjar göra en film om Silvio Berlusconi. Kajmanen lanserades bara några veckor innan det senaste italienska valet som center-vänster koalitionen vann med knapp marginal. SR:s Korrespondent Titti Nylander fångar stämningen dagarna innan valet i det här radioklippet. Filmen kom att bli en märklig partsinlaga som inte ens vänstern riktigt visste om de skulle gilla. Berlusconi ville inte se filmen, men var inte sen att kalla sig själv kajmanen.

För en fullständig filmografi över Morettis filmproduktion se IMDb:s hemsida.