Mosskin.se har haft en ökande läsekrets sedan starten i februari. Sommaren var stillsam trots att jag skrev fler och ambitiösare texter. Under andra delen av augusti började sommarlovet vara över och en försiktig ökning kunde märkas. Den trenden har hållit i sig under hösten. Septembersiffrorna pekar uppåt och oktober verkar forsätta i samma riktning. Det är kul att fler och fler hittar till bloggen och kommenterar det jag skriver. Jag vill utveckla bloggen och till det behövs ni läsare. Jag har en del planer för att förbättra mosskin.se. Men hittills har jag inte haft tid. Men håll ut. Någon typ av arkivfunktion börjar bli ett måste. Liksom en del andra funktioner. För den som vill se trafikstatiken i detalj…
Kategoriarkiv: Okategoriserad
Filmkrönikan: påväg mot avgrunden
Vad är det här för nånstans? Programledarna i Filmkrönikan pratar ju till mig som om jag vore nio bast. Det får ju vara någon motta. Aldrig har Orvar känns så saknad som nu. SVT har ändrat, stuvat om, bytt programledare så till den grad att programmet är journalistiskt bedrövligt. Tittartävlingar och interaktivt chattande kan aldrig ersätta vanlig decent filmkritik. Gör ett riktigt filmprogram, spela in programmet från biograf Zitas restaurang. Ta in Carl Johan De Geer, Johan Croneman och Lena Nyman och låt kameran gå. Jag fattar inte att det ska vara så svårt. Filmkrönikan just nu, är när Public Service är som sämst.
Läs även Cronemans kommentar i DN för en tid sedan, och Nils-Petter Sundgrens i Expressen.
Jesper Huor i Rastafariland
Ibland brukar jag riva ut intresssanta artiklar och notiser i tidningen. Ibland glömmer jag bort textern. Ibland läser jag dem. Nu hittade jag en artikel av Jesper Huor i SvD. Den publicerades 7 september. Där besöker han den lilla rastafarikolonin Shashamane, i Etiopien som består av jamaicaner. Tiden verkar stå stilla i rastafarirörelsen. Undrar om det är marijuanaröken som är orsaken till det?
Bokmässan är som en bal på slottet
Vad är en Bokmässa egentligen? Alldeles dötrist och tråkig, och alldeles underbar. Min erfarenhet (bokmässan 2005) är att det är ett gigantiskt jippo som alla som är där tycker är livsviktigt= jordens medelpunkt. De som inte är där distanserar sig från det perspektivet på alla tänkbara sätt. Ungefär som jag gör nu. Bokmässan är en enorm branschträff och som sådan fungerar den säkert utmärkt.
Större delen av tiden bland montrarna blev jag yr av alla människor. Men en eftermiddag råkade jag stöta ihop med Vilgot Sjöman. Vi var båda ensamma för tillfället och behövde sällskap. Det blev ett fint möte där vi diskuterade Sven Lindqvist, Der Untergang, Nyfiken Gul och gick på queerseminarium. En månad senare tog vi en pizza på Östermalm. Ett halvår senare gick Sjöman bort.
Röd t-shirt för Burma och bakgrunden till dagens konflikt
Jonas Morian fick precis som jag ett sms idag om att bära röd t-shirt för att visa vårt stöd till munkarna och folket i Burma. Protesterna mot militärregimen fortsätter trots att landet är isolerat och slutet sedan årtionden.
Militärregimen i Burma har alltid haft ett oförståeligt och mystiskt skimmer kring sig. I en essä i London Review of Books, med titeln ”What to do about Burma?” beskriver Thant Myint-U bakgrunden till dagens situation. På ett brilliant sätt skildrar han Burmas 1900-tals historia. En historia om konflikter, kolonialmakter, världskrig, etnisk splittring, kommunister, militärer och förhistorien till frihetskämpen Aung San Suu Kyi. Hur det kommer sig att alla avgudar henne och mycket mer får man klart för sig i denna text. Essän bygger delvis på Thant Myint-Us bok The River of Lost Footsteps: Histories of Burma. Författaren kommer själv från den politiska eliten, hans farfar var bland annat Burma FN-sändebud på 1960-talet.
Sokratiskt café 6 oktober
Bokhandeln Mareld har tidigare haft sokratiskt café under våren och tar upp tråden igen. Lördagen den 6 oktober kl. 15-16.30 sker den första caféträffen. Fritt inträde. Så här beskriver Mareld arrangemanget:
”Vad bär du för frågor inom dig? Kom och dela med dig av dina funderingar. Man behöver inte vara filosof för att diskutera viktiga frågor. Eller så upptäcker du filosofen inom dig när du väl börjar diskutera! Inga förkunskaper behövs, bara ett genuint intresse för att samtala kring såväl vardagliga som viktiga frågor.
Det viktigaste är inte svaren utan frågorna. Frågor som kan leda till nya frågor, öppna andra sinnen, belysa ett problem från olika håll. Detta var en av Sokrates idéer i samtalen med sin omgivning. Vi vill plocka upp den tråden och inbjuda till en stund av nyfiket utforskande, där vi tillsammans jobbar fram en frågeställning som vi känner kan diskuteras på ett meningsfullt sätt.”
Hynek Pallas om Aki Kaurismäki
För fem år sedan körde Cinemateket hela Aki Kaurismäkis filmproduktion i ett svep. Jag var på Sture flera gånger i veckan och hann med ett tiotal filmer den gången. En statistiktenta kom i vägen annars hade jag gått på seminariet om Kaurismäki på Filmhuset i tisdags. Idag skriver Hynek Pallas en Understreckare i SvD om Kaurismäki med anledning av Peter von Baghs intervjubok Aki om Kaurismäki.
Pallas essä är en bra ingång till filmaren och människan Kaurismäki. Några citat:
”Vore Kaurismäkiland en temapark skulle den ligga i ett anonymt industriområde nära en hamn. Handlingen i Kaurismäkis filmer tar plats i industriförorter, kala rum och på tomma bakgator.”…
”De flesta av filmerna saknar också tidsmarkörer som gör att man ”vet” när i tiden man befinner sig. Det kan lika gärna vara 60-tal som 90-tal, vilket ökar känslan av isolering, men också budskapets allmängiltighet.”
Pallas tar även upp hur Kaurismäki skildrat gränslandet och skarven mellan öst och väst och jämför med sina erfarenheter från Tjeckien. Jag brukar ibland säga att Finland och Bosnien är lika varandra och det är utifrån samma känsla av östvästligt krockmöte. Vi svenskar har svårt att förhålla oss till den finska moderna historien eftersom den är så skilld från vår. Det blir jag påmind om varje gång jag besöker Finland.
Akademibokhandeln startar konceptbutik i Skatteskrapan
Imorgon öppnar Akademibokhandeln sin nya butik i Skatteskrapan på Södermalm. Man fortsätter på så sätt trenden att lösa upp gränserna för vad en bokhandel får vara. De här är inget nytt. Det har prövats med framgång i USA och Tyskland under en längre tid. Akademibokhandelns egen butik på Mäster Samuelsgatan i City, kan sägas vara ett steg i den riktningen, med café, föredrag, författarsignering, pockethörna etc.
Målet är på sikt att bli ett slags ”privata offentliga rum” där mänskliga möten äger rum. Egentligen är det obegripligt att Akademibokhandeln inte haft en butik på Söder tidigare. 100 000 medelklassmänniskor med kulturintresse bor ju här och ännu fler traskar runt på gatorna varje dag. Det ska bli intressant att se om de stora målsättningarna kan infrias. Mitt intryck från butiken på Mäster Samuelsgatan är att det mest är signering av deckare vilket inte lockar kultureliten, utan istället den vanlige bokköparen (läs kvinnor 40+). Men målgruppen på Söder är annorlunda än i City och frågan är om kultureliten kommer till butiken på Skatteskrapan. Det krävs exklusivitet för det. Vågar Akademibokhandeln sticka ut?
Öppningens program känns igen. Paolo Coelho kommer till butiken och signerar böcker kl. 19.00. Läs hela höstens program.
En annan intressant iaktagelse är att ABC-staden (arbete-bostad-centrum) är på väg tillbaka om än i mindre format. Skatteskrapan kommer innehålla både galleria, kontor och studentlägenheter. Fler ABC-enheter i mindre skala kommer förmodligen dyka upp framöver.
Pr-folk hade rundabordssamtal om sociala nätverk
Kommunkationsbyrån JMW som nyligen presenterade sin undersökning om sociala nätverk, bjöd in till rundabordssamtal om sociala medier och Facebook. På JMW:s blogg kan man läsa en bra och utförlig rapport av mötet. Det verkar ha varit en intressant diskussionen som jag gärna deltagit i. Bland andra diskuterades om Facebook finns kvar om ett år, där vissa hävdade att Facebook är döende.De flesta på mötet var konkurrenter från andra pr-byråer. Schysst att JMW delar med sig av diskussionen, något som inte alls är givet.
Som man frågar får man svar
DN och Synnovate gör stor sak av att 48 % vill bevara Slussen och bara 44 % vill riva och bygga nytt. I undersökningen ställdes frågan:
”Sedan en lång tid tillbaka har Slussens framtid diskuterats. Nu har det presenterats två huvudförslag för Slussens framtid. Förslagen är Nya Slussen som innebär rivning och nybyggnad och Nybyggt bevarande som innebär bevarande och restaurering. Vad föredrar du att man gör med Slussen?”
Men vad det egentligen handlar om är att Slussen rostar och sjunker ihop. Att allt måste rivas och byggas upp från grunden igen. Det blir åtminstone lika kostsamt som att förändra Slussen mer genomgripande. Så frågeställningen borde istället lyda:
”Tycker du att Slussen som är anpassat för 1930-talets trafikflöde ska restaurerars till samma kostnad som att skapa en modern trafiklösning som passar Stockholms nutida behov?”
För det är vad det handlar om. Jag är övertygad om att folk inte förstått vidden av Slussens problem. Politiker, arkitekter och ekonomer har misslyckats med att förmedla en korrekt bild. Olyckligtvis har inget av de nya förslagen på Slussen varit riktigt lyckade, varför vi hamnat i en moment 22-situation. Men sjunker gör Slussen och vi borde samla oss i den här staden och göra något konstruktivt av det. DN borde ägna sig åt att berätta för stockholmarna om för- och nackdelar med olika alternativ istället för oseriösa opinionsundersökningar.