Det är vår andra dag i Bulgarien och vi sitter på ett café. Ivailo är och postar ett brev. Nä, sannerligen, det verkar inte finnas någon diskussion om vad som är äkta eller inte i Bulgarien. Man bygger om, renoverar, lappar och lagar. Så billigt som möjligt och gärna grällt och gällt. Färg är bra. Smaklösheten breder ut sig. Det sticker i ögonen för en nordbo itutad minimalistiska dogmer sedan barnsben. Men vad beror det på att fake inte anses fult i Bulgarien? I slutet av 1989 föll kommunismen och med den slutade samhällets kulturella nedfrysning. Sedan dess har de forna kommunistländerna förgäves försökt komma i kapp ekonomiskt och kulturellt. Ekonomiskt spottar man upp sig framför allt i Baltikum och och Centraleuropa. På Balkan tar det längre tid. Men eftersläpningen på det ekonomiska planet är hyfsat lätt att ta igen. Värre är det med den kulturella och intellektuella handikappet. Man har missat så mycket av det kulturella samtalet som har utspelat sig ivärlden mellan 1945-1990. Under kommunismen frystes mycket av den kulturella förståelsen av samtiden. Den utvecklades inte med tiden. Den var stelnad.

När Bulgarien försöker kasta sig in i moderniteten på 1990- och 2000-talet så har Västeuropa gått in i en annan fas. En mogen ekonomi och ett kulturliv som till stor del är postmodernt. Det postmoderna syns inte direkt, även om det gör det ibland. Det postmoderna är inte iögonfallande, men kan vara det. Det postmoderna är subtilt men inte alltid. Det står inte med gälla bokstäver, även om det kan göra det. Allt denna relativsm och lek med ord, begrepp och symboler är förvirrande för oss fastvi tvingas ständigt lära oss att förhålla oss till det. För en ung bulgar som Ivailo blir det här en svär nöt att knäcka. Han kan resa till England och USA och inte se annat än bensinmackar, köpcentrum och nya bilmärken. Allt detta finns ju i Bulgarien fast överflödet är större i Västeuropa. Det är fler som har allt det här. Men det han inte ser är att jag skrattar åt att Varna är fullt av fake-korsvirkeshus utanpå gamla sekelskifteshus. Fake-gammalt, fake-nytt, allt i en salig blandning. Som postmodern svensk ser jag att det inte finns någon ironisk intention bakom detta. Det är bara vanlig fake. Det ser inte Ivailo. Gång på gång framkommer det hur olika våra verkligheter är fast vi till ytan är i samma. Ivailo vill visa upp det moderna Bulgarien. Jag vill se det genuint bulgariska. På ett sätt är det genuint bulgariska att tycka om nya moderna shoppinggallerior. I missförstånden och oförmågan att kommunicera med varandra inser jag hur skillda våra mentala kartor är. Och de kommer så att förbli under en lång tid framöver.

PS: Sedan tror jag att den ortodoxa kristendomen har andra estetiska ideal än protestantismen och katolicismen. Det spelar säkert in men jag vet alldeles för lite om det. Någon som vet?