Freud om konst, litteratur och Moses

486px-michaelangelos_moses.jpg

Förra veckan var det Freudseminarium med anledning av att band 11 i översättningen av Freuds samlade skrifter kommit ut. Det elfte bandet behandlar Freuds texter om konst och litteratur och följdriktigt var semiariet av en högkulturell kaliber som bara JC på Forum slår. Cirka 300 personer hade samlats på ABF-huset i Stockholm. Sedan 1996 har Natur och Kultur gett ut band efter band. Nu återstår bara en sista volym med index och register.

Clarence Crafoord, Ebba Witt-Brattström, Jessica Kempe och Helena & Göran Friberg talade om Freud utifrån olika perspektiv. Witt-Brattströms analys av Freuds analys av romanen Gradiva av Wilhelm Jensens, var rapp och avväpnande. Clarence läste sömnigt innantill från sitt papper om Freuds tankar om diktande och fantiserande. Fribergs lanserade mest sin tes om att Shakespeare var greven Edward de Vere, som Freud också trodde. Jessica Kempe talade om Freuds konstanalyser. Särskilt fascinerande var hennes berättelser om hur han analyserade Mosesmonumentet av Michelangelo. Här följer en sammanfattning av Kempes föredrag.

486px-michaelangelos_moses.jpg

1912 gick Freud till botten med Moses. Han spenderade tre timmar om dagen i tre veckor betraktande Moses alla anletsdrag. Freud ogillade konstkritik samtidigt var han fascinerad över konsten. Kempe menade att Freuds konstanalys påminner om den fria asssociationstekniken i psykoanalysen. Freud betonar att han är en lekman och gissar sig till gåtor, som vars svar naturligtvis är riktiga. Kempe menar att det är ett gediget detektivarbete Freud ger sig i kast med. Monumentet skapades under av Michelangelo under sex perioder med långa avbrott emellan. Monumentet finns i en liten kyrka San Pietro in Vincoli i Rom.

Freud satt där i tre veckor. I sitt huvud hade han sällskap av femton andra samtida kritiker som han gick i dialog med. 1914 utkom hans bok. Kempe beskrev hur hon fascinerats av Freuds sätt att analysera konst. Hon menade att Freuds arbetsmetod kan jämföras med dagens kritik. I genomsnitt får en konstkritikerna tre dagar på sig att göra research, gå på utställning, göra intervjuer och skriva recension.

Freud kom fram till att statyn inte alls föreställde en ursinnig fader, den handlingskraftige ledaren (Moses) som just är på väg att brusa upp och straffa sitt folk för att de i extas avnjuter en guldkalv. Freud studerar skäggets rand och finner tre huvuddrag. Han menade att det monumentet föreställde en behärskad och handlingskraftig man. En man som ångrade sig när han skulle skälla ut sitt folk. Skäggets girlang tecknar spåret efter den rörelse som handen just gjorde. Freud menar att Moses föraktar sitt folk men behärskar sig och förlåter sitt folk. Hur skulle de se ut om Moses rusar upp i vrede om det är ett gravmonument, frågade sig Freud.

Kempe menar att det finns en likhet mellan de manliga hjältegestalterna Michelangelo, Moses, beställaren påven Julius och Freud själv i analysen av Moses. En slags manliga själsfränder på konstens världsaltare.