Den 9 oktober delas Stora Psykologpriset ut vid en ceremoni på Berns salonger i Stockholm. Vinnaren får utöver priset 100 000 kronor. Socialminister Göran Hägglund är prisutdelare och psykologen Per Naroskin konferencier. Under kvällen kommer de tre utsedda finalisterna att presentera sitt arbete för några hundra psykologer och andra intresserade.  Juryn för Stora Psykologpriset har utsett följande finalister:

Kristin Hintze är en drivande kraft bakom Skolfam-modellen, som stödjer familjehemsplacerade barns skolgång. Modellen baseras på en tidig och noggrann kartläggning av barnets förutsättningar, följt av koordinerade insatser som involverar familj, skola och socialtjänst. Hon nomineras för arbetet med denna framgångsrika arbetsmodell, som är etablerad i tio svenska kommuner och på väg att införas i Norge och Finland.

Aniko Bartfai är pionjär inom svensk neuropsykologi. Hon har tagit fram behandlingsmetoder och hjälpmedel för hjärnskadade samt utvecklat skalor för att bedöma hjärnskadade patienters förmågor. Aniko är både grundare till och tidigare ordförande för Sveriges neuropsykologers förening och initiativtagare till Sveriges första universitetskurs i neuropsykologi. Hon nomineras för sitt outtröttliga arbete från 1970-talet och framåt med att sprida kunskap om hjärnans funktioner och dysfunktioner.

Börje Suvinen arbetar sedan drygt tio år som KBT-specialist på Affektiva mottagningen vid Huddinge sjukhus. Där har han bland annat etablerat mindfulness som behandlingsform och utvecklat ett gruppterapiprogram för patienter med bipolär sjukdom (typ 1). Börje Suvinen var Affektiva mottagningens första specialist utan medicinsk bakgrund. Han nomineras för sitt pionjärarbete inom detta fält, som dominerades helt av mediciner för bara 20 år sedan.

Jag har sedan 2009 roat mig med att tippa vinnare bland finalisterna och hittills haft rätt alla gånger. Jag tänke därför sticka ut hakan den här gången och blogga innan om vem som kommer vinna priset. För att tippa något om årets finalister (som jag faktiskt itne vet något om) måste man titta bakåt i historien.

2009 vann  Eva Håkanson, katastrofpsykologisk expert inom Stockholms läns landsting. Hon fick priset för att ha bidragit till att öka den psykologiska kunskapen kring kriser, katastrofer och sorgereaktioner. Det var ett sätt för juryn att visa på ett viktigt arbete för att lyfta fram pionjärer inom kris- och trauma och att synliggöra psykologisk kunskap. Ett rättvist val på många sätt. 2010 fick  Åsa Landberg, psykolog på Rädda Barnen priset för att hon gör de utsatta barnens röster hörda och för att ha ökat förståelsen för barnens rättigheter och behov. Priset uppmärksammade på många sätt en organisation som arbetar för barns bästa men som också en organisation som varit duktiga på att få genomslag i media- och samhällsdebatten. Att ge priset till Landberg och Rädda barnen uppmärksammande psykologins roll i samhället på ett tydligt sätt. 2011 fick föräldrapsykologen Malin Alfvén priset för att hon under 30 år hjälpt både barn och vuxna att förstå att man inte måste vara perfekt för att vara en god förälder. Alvéns arbete har varit mer publikt och medialt känt genom hennes arbete och via hennes böcker om barn och föräldrarskap. Inte minst Trotsboken. Med valet av Alvén visade juryn att man ville belöna de som arbetar med att sprida psykologin i samhället, till allmänheten bortom psykologins ibland inåtvända och akademiska position.

2012 tror jag att juryn kommer att belöna en annan gren inom psykologin. Barn och utvecklingspsykologin har stått i centrum de två senaste åren. Det gör att jag räknar bort Kristin Hintzes arbete. Inte för att det är dåligt eller oviktigt utan för att det är en annan gren inom psykologin som juryn kommer vilja lyfta fram. Hittills har ingen utpräglad psykologisk etod prisats. Det hade varit kontroversiellt men kanske är det dags för detta. Samtidigt tror jag det blir svårt för juryn att ge priset till Suvinen som bl.a. arbetat med att implementera mindfulness inom psykiatrin med bipolära patienter. Frågan är om det verkligen kan vara läge att belöna mindfulness, en metod som många fortfarande bedömer som lovande men ännu utan tillräckligt med forskningsstöd. För mig låter det vågat och jag tror inte juryn fattar ett sådant beslut när psykologåren är så upptagen av vetenskaplighet som man är idag. Då återstår Aniko Barfai, en av pionjärerna inom neuropsykologin i Sverige. Om priset går till neuropsykologin, en växande gren inom psykologin och en inriktning som idag sysselsätter många inom psykologkåren så skulle det vara ett sätt att uppmärksamma alla dem som hjälper människor dagligen inom vården och psykiatrin i samhället. Både i stort och smått. Neuropsykologin har en samhällsnyttig och bred ansats till människan som snarare inkluderar och integrerar olika perspektiv än stirrar sig blind på ett förhållningssätt. Med tanke på hur populärt det är med diagnoser, utredningar och tester  såväl i samhället som bland psykologer vore det naturligt at lyfta fram just denna gren. Så mitt tips går till Aniko Barfai och neuropsykologin. Inte för att jag har särskilt stor kunskap eller egentligen kan bedöma finalisternas prestationer, utan för attuteslutningsmetoden leder mig fram till det. Vad tror du, vem vinner ikväll? 

***

Om priset
Stora Psykologpriset delas årligen ut av Pearson Assessment för att uppmärksamma psykologer, som genom sitt arbete bidrar till att förbättra människors livskvalitet och utveckla mänskliga resurser. Juryn för Stora Psykologpriset består av ordförande Lars Ahlin, förbundsordförande för Sveriges Psykologförbund; Birgit Hansson, legitimerad psykolog och tidigare rektor för Polishögskolan i Stockholm; Örjan Salling, förbundsdirektör Sveriges Psykologförbund; Ing-Marie Wieselgren, överläkare i psykiatri vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och Catharina Mabon Tomic, vd Pearson Assessment. www.storapsykologpriset.se