I slutet på mars besökte jag vi Wanås under en helg med strålande vårväder. Under besökte blev vi intervjuade av Kristianstadsbladets Sune Johanesson om vårt kommande samarbete med Wanås. Här är några utdrag från intervjun som publicerades 20 april.

Konstvandring med psykologens glasögon

– Jag var här förra sommaren med min familj och blev jättefascinerad. Det var mitt första besök på Wanås, och fann allt så inbjudande, lättillgängligt och generöst samtidigt som det visades bra konst. Det blev ett passionerat möte. När jag kom hem skrev jag ett brev till Wanås och berättade att jag ville göra psykologer ser på konst just här.

Inför det kommande mötet med konstpubliken är både han och Edlund mer undrande; konstverken är ju inte lika konkreta som en film eller roman.

– Konst är mer flytande, mer tillåtande. Det är till exempel inte så tydligt vad ett stort betongblock i skogen betyder, säger Malin Edlund.

– Vår tanke är att göra en gemensam tur ut i parken och stanna framför några utvalda konstverk för att diskutera vad vi får för associationer och vad dessa kan betyda. Antingen blir du berörd av ett konstverk eller inte, och det är intressant att fundera kring varför vi reagerar olika och vilka känslor som aktiveras. Just det att vi inte i grunden är konstmänniskor är intressant, det gör hela mötet mer öppet.

Under promenaderna i Wanås har Jonas Mosskin kommit att tänka mycket på speglar. Hur vi som betraktare kan projicera våra känslor och tankar på konstverken, och hur de speglar tillbaka på oss.

För honom och Malin Edlund ligger det också en utmaning i att mäta sitt yrke med konstnärens. Där deras mål är att vara korrekt, neutral och aldrig överglänsa klienten, är konstnärens roll den motsatta, att vara subjektiv fullt ut och ta så mycket plats som möjligt. En intressant clash, som Mosskin formulerar det.

– Men, säger Malin Edlund, även i en terapeutisk relation är det ofta ett rambrott som leder till ett genombrott.

Kombinationen av folkbildning och avantgarde är för mig kärnan i Wanås speciella dragningskraft. Svårigheterna att gemensamt närma sig konsten tror jag är en av nycklarna för att ta sig an konst ur ett psykologiskt perspektiv. Å ena sidan allas rätt att tolka som man vill, å andra sidan behovet av att bli känslomässigt berörd av bra konst. Och att bli berörd blir man oftast på ett psykologiskt plan.