Etikettarkiv: kultur

Intervjuad i Kobra om undergångsskildringar

Imorgon onsdag 10/10 handlar Kobra i SVT om Undergångsskildringar i fiktionens värld. Det är det andra programmet av två som uppmärksammar vår relation till undergången. Jag är intervjuad om hur vi människor förhåller oss psykologiskt till undergången och vad vår rädsla och fascination fyller för funktion. Utgångspunkten för samtalet är David Cronenbergs bioaktuella och skruvade framtidsskildring Cosmopolis. En deprimerande dystopi som har sina poänger men samtidigt bir väldigt svårtillgänglig. Såhär presenterar Kobra sitt program:

I kulturella skildringar av hur människan och civilisationen utplånas blandas livligt forskning och fantasi. Mayaindianernas profetia, feltolkad eller inte, har inspirerat en störtflod av böcker, teaterpjäser och filmer med undergångstema. Mer verklighetsförankrade teman som extremt väder varvas med zombies och arga aliens. Vilket syfte tjänar undergångsskildringarna – vad är det egentligen vi är så rädda för? Om detta berättar bland andra den hyllade romandebutanten Susanna Lundin, psykologen Jonas Mosskin och regissören Sally Palmquist Propocé, aktuell på Orionteatern i Stockholm.

Rapport från ett ateljébesök hos Anders Widoff

I Frihamnen håller Anders Widoff till i Jan Håfströms gamla ateljé, för övrigt vägg i vägg med Charlotte Gyllenhammar (som var föremål för det första ateljébesöket. En liten med intresserad skara hade letat sig hit. De fick lyssna till Widoffs tankar om varför man blir konstnär och hur det kom sig att han pånytt håller på med ett konstverk som han påbörjade för tjugo år sedan. Ett verk som han i perioder återkommer till. Det blev ett djupt, personligt samtal om konsten och dess brist på kommunikativ förmåga, men också om behovet att göra konstverk som inte är avsedd för ett gallleri eller är ett beställningsverk för en institution. Widoff är en ovanlig konstnär på så sätt att han är van att prata om konst och gör det på ett pedagogiskt och intressant sätt. Jag han få ner några Widoffcitat med uppenbar psykologisk koppling och som jag tänkte kunde vara kul att ta del av:

”Trygghet är ibland otydligt”

”De flesta av oss är högar av jord”.

”Vad finns det för känsla i varje bild.”

”Vi håller på att utarma språket på grund av att vi ska vara så kommunikativa nuförtiden.”

Psykologer ser på konst – sommaren 2012

Psykologer ser på konst – sommaren 2012

Ateljébesök hos Anders Widoff
Psykologer ser på konst genomför samtal om den kreativa och konstnärliga processen. Vi gör besök i ateljén hos intressanta konstnärer. Tanken är att en liten och intim krets av personer har möjlighet att lyssna och fördjupa sig i den enskilde konstnärens skapande process. Genom dialogen hoppas vi kunna kasta ljus över en unik och konstnärlig process. Första ateljébesöket ägde rum hos Charlotte Gyllenhammar 9 maj.

Nu fortsätter serien med ett besök den 28 maj hos konstnären Anders Widoff i hans ateljé i Frihamnen. Widoff har jobbat med film, skulptur och måleri. Han är bland annat verksam som professor på Konstfack och hade nyligen en utställning på Galleri Roger Björkholmen. Samtalet och ateljébesöket äger rum i Widoffs ateljé i Frihamnen, Hus B, alldeles intill busshållplatsen där 1:an och 76:an stannar. Gå två trappor högst upp i huset, och det står Anders Widoff på dörren. Samtalet börjar kl. 19-21. Kom i tid! Vi bjuder på vin och lite tilltugg. Antalet platser är begränsat till max 20 personer, så maila till jonas(at)mosskin.se och berätta om du kommer. Entré 200 kr.

Konstvandring på Wanås
17 juni gör psykologerna Jonas Mosskin och Malin Edlund en guidad konstvandring på Wanås i Skåne. Det blir psykologisk analys och samtal med publiken om några av Wanås alla intressanta konstverk. Konstvandringen börjar kl. 14.00 och pågår cirka 1,5h.

Psykologisk konstguidning på Bonnier Konsthall
27 juni gör Psykologer ser på konst ett gästspel på Bonnier Konsthall. Då gör Jonas Mosskin en psykologisk guidning av Klara Kristalovas utställning som pågår just nu. En drömsk och lekfull uställning där skulptur, keramik och djur står i centrum. Konstguidningen börjar kl. 18.00 och pågår cirka 45 minuter.

Psykologer ser på konst gör inspiraitonshelg om kreativitet på Wanås
24-26 augusti gör Jonas Mosskin och Malin Edlund en inspirationshelg om hur kreativitet och skapande kan inspirera psykologer, organisationskonsulter och kreatörer. Wanås är en unik plats och ett unikt möte mellan psykologi och konst. All information om helgen hittar du på www.psykkonst.se

Varmt välkommen!

PS: Mer om Psykologer ser på konst hittar du på www.psykkonst.se eller på Facebook.

Psykologer ser på konst – ateljébesök hos Charlotte Gyllenhammar

Psykologer ser på konst – ateljébesök hos Charlotte Gyllenhammar

Psykologer ser på konst genomför samtal om den kreativa konstnärliga processen. Vi kommer göra flera besök i ateljén hos intressanta konstnärer framöver. Tanken är att en liten och intim krets av personer får möjlighet att lyssna och fördjupa sig i en enskild konstnärs skapande process. Genom dialogen hoppas vi kunna kasta ljus över kreativitet och hur den gestaltas.

9 maj gör vi ett besök i konstnären Charlotte Gyllenhammars ateljé på Konstakademin, på Fredsgatan 12 i Stockholm. Hon har gjort ett större konstverk på Wanås där hon i en jordkällare sprängt ut ett rum som är en exakt kopia av hennes ateljé, fast upp och ned. Gyllenhammar jobbar mycket med video, installationer och skulptur. Hon hade en större retrospektiv utställning på Wanås i konsthallen 2011. Samtalet börjar kl. 18.30-20.30. Vi bjuder på lite vin. Kostnad 200kr. Moderator: Jonas Mosskin

Vill du komma på ateljébesökek hos maila i så fall jonas(at)mosskin.se Viktigt! Om du skulle få förhinder måste du avboka innan så att vi kan ge platsen till någon annan.

Varmt välkommen!

Övrigt
Mer om Psykologer ser på konst hittar du på: www.psykkonst.se eller på Facebook. 28 maj hälsar vi på konstnären Anders Widoff i hans ateljé, också det i Stockholm. Widoff har jobbat med film, skulptur och måleri bland annat.

Intervju om Psykologer ser på konst i Kristianstadsbladet

I slutet på mars besökte jag vi Wanås under en helg med strålande vårväder. Under besökte blev vi intervjuade av Kristianstadsbladets Sune Johanesson om vårt kommande samarbete med Wanås. Här är några utdrag från intervjun som publicerades 20 april.

Konstvandring med psykologens glasögon

– Jag var här förra sommaren med min familj och blev jättefascinerad. Det var mitt första besök på Wanås, och fann allt så inbjudande, lättillgängligt och generöst samtidigt som det visades bra konst. Det blev ett passionerat möte. När jag kom hem skrev jag ett brev till Wanås och berättade att jag ville göra psykologer ser på konst just här.

Inför det kommande mötet med konstpubliken är både han och Edlund mer undrande; konstverken är ju inte lika konkreta som en film eller roman.

– Konst är mer flytande, mer tillåtande. Det är till exempel inte så tydligt vad ett stort betongblock i skogen betyder, säger Malin Edlund.

– Vår tanke är att göra en gemensam tur ut i parken och stanna framför några utvalda konstverk för att diskutera vad vi får för associationer och vad dessa kan betyda. Antingen blir du berörd av ett konstverk eller inte, och det är intressant att fundera kring varför vi reagerar olika och vilka känslor som aktiveras. Just det att vi inte i grunden är konstmänniskor är intressant, det gör hela mötet mer öppet.

Under promenaderna i Wanås har Jonas Mosskin kommit att tänka mycket på speglar. Hur vi som betraktare kan projicera våra känslor och tankar på konstverken, och hur de speglar tillbaka på oss.

För honom och Malin Edlund ligger det också en utmaning i att mäta sitt yrke med konstnärens. Där deras mål är att vara korrekt, neutral och aldrig överglänsa klienten, är konstnärens roll den motsatta, att vara subjektiv fullt ut och ta så mycket plats som möjligt. En intressant clash, som Mosskin formulerar det.

– Men, säger Malin Edlund, även i en terapeutisk relation är det ofta ett rambrott som leder till ett genombrott.

Kombinationen av folkbildning och avantgarde är för mig kärnan i Wanås speciella dragningskraft. Svårigheterna att gemensamt närma sig konsten tror jag är en av nycklarna för att ta sig an konst ur ett psykologiskt perspektiv. Å ena sidan allas rätt att tolka som man vill, å andra sidan behovet av att bli känslomässigt berörd av bra konst. Och att bli berörd blir man oftast på ett psykologiskt plan.

Vådan av att göra dramatik av Utöyamassakern

Idag inleddes rättegången mot Anders Behring Breivik och Utöyamassakern. SVT Kulturnyheterna sände ett inslag där jag och Stina Oscarsson, chef för Radioteatern. Själv tycker jag det är märkligt att flera dramatiker är igång och skrivit pjäser om händelserna vid Utöya. Att göra detta innan rättegången är avklarad känns magstarkt och det riskerar att göra att man går Breiviks ärenden. Som jag ser det är det omöjligt att säga om en pjäs, film, bok eller ett konstverk passerar etiska gränser. Det kommer an på HUR man gör detta. Jag är glad över att jag inte är dramatikerchef och tvingas fatta beslut om man ska sätta upp pjäser eller inte. Från min psykologhorisont känns Breivikdramatik som en smula förhastat, ogenomtänkt och sensationslystet.

Kulturpolitikens kollaps – var ska jag visa min film?

Jag har fått förtroendet att leda ett samtal om film- och kulturpolitik på Tempofestivalen som börjar nästa vecka. På onsdag 7 mars, kl. 18.30-20.30 debatteras och minglas det. Oberoende Filmares Förbund har tagit initiativ till debatten och skriver så här om bakgrunden till debatten:

I december 2011 fick monopolaktören SF Bio avtalet att ta över driften av Klarabion i Stockholms kulturhus. Det var den sista kommunala biografen i Stocholms och en av få alternativa biografer i staden. Utifrån detta aktuella exempel på ett kulturpolitiskt beslut bjuder Oberoende Filmares Förbund in till en större diskussion kring film- och kulturpolitik i Sverige.

Kulturpolitiken är till för att säkra mångfald inom kulturområdet. Om den inte gör det vad ska vi då ha den till?

Vi vill även diskutera distribution och behovet av alternativa biografer. Oberoende Filmares Förbund har aktivt arbetat för att fler dokumentärer ska upp på bio, också genom att de sätts upp direkt av produktionsbolagen. Inte minst uppmärksammades detta på och efter Vårpresentationen på Filmhuset i januari då Oberoende Filmares Förbund tog initiativet till att fler filmer utan traditionell biodistributör skulle presenteras.

Samtalet äger rum på Pet Sounds Bar, onsdag 7 mars. Förutom jag, medverkar även Anna Serner, VD på Svenska Filminstitutet, Ann Marie Engel, Komunalråd Sthlm, (V), Hynek Pallas, filmkritiker och dr. i filmvetenskap samt
Erik Kristow, (M), politiskt sakkunnig på Kulturdepartementet. Varmt välkomna!

SF Bio tar över Klarabiografen på Kulturhuset- uppsamling av alla kommentarer

Det blev ett stort mediapådrag med anledning av vår debattartikel i DN Kultur i tisdags där 20 filmare/filmorganisationer om att SF Bio tar över driften av Klarabiografen på Kulturhuset. Expressens filmkritiker Jonas Holmberg, skrev samma dag en bra kommentar med rubriken Monopol på Sergels Torg. I samma tidning skrev deras ledarskribent Malin Siwe en raljerande artikel som mest visade på hennes egen okunnighet i kultur och filmfrågor. Kulturhusets eget pressmeddelande om ”Nystart för Klarabiografen” kan läsas här i sin helhet.

På Twitter gick diskussionen varm mellan mig, filmaren Svante Tidholm, Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt och S-debattören Helle Klein. Kolla in hastaggen #Klarabiografen för en uppsamling av alla twitterkommentarer.

Samma dag medverkade jag i en debatt i P4 Radio Stockholm med Kulturhuschefen Eric Sjöström. Man kan lugnt säga att han fick sina fiskar varma.

Flera av oss som skrev under uppropet däribland Suzanne Osten, Unga Klara, Mia Engberg och Camilla Ahlgren på Dramatikerförbundet intervjuades i SVT Kulturnyheterna om Klarabiografen. Programledaren frågade dessutom ut Eric Sjöström i samma inslag.

På tisdagen hade även DN Kultur en kritisk artikel på nyhetsplats av reportern Fredrik Söderling. SvD nöjde sig med en kort notis i samma ärende, där jag intervjuades. P1:s Kulturnytt noterade också vårt filmupprop.

Allt sedan tisdagens uppståndelse har det trillat in kommentarer i frågan. I onsdags skrev filmskribenten Jeanette Gentele i SvD: SF på Klarabiografen en skandal. Dagen efter skrev DN Kulturs filmchef Helena Lindblad en kommentar, där hon sågar Kulturhusets agerande med fotknölarna: ”Bullshit om Kulturhusets biograf”.

Filmtidningen FLM, tittade lite närmare på SF Bio:s kvalitétsfilmsatsning som de kallar för Smultronstället. Föga förvånande visade det sig vara främst anglosaxiska smultron med kända filmstjärnor i huvudrollen.

I torsdags skrev även Stockholms Fria Tidning en artikel om Klarabiografen. De granskar hyreavtalet och rapporterar att SF Bio betalar 420 000kr/år för kontraktet att driva Klarabiografen på Kulturhuset. Kontraktet löper på tre år. Gunno Sandahl chef på Folkets Hus och Parker säger att de ska låta jurister titta på hyresavtalet, vilket även Västerpartiets Annmari Engel tänker göra.

Gunno Sandahl har på sin blogg kommenterat Klarabiografen. Han kallar det för en kulturpolitisk kollaps
och Kulturhusets förfall. Stockholmsvänstern har kommenterat Klarabiografen flera gånger bland annat här i ett pressmeddelande. Socialdemokraterna med gruppledaren Anna-Greta Leijon, gick i torsdags ut med ett pressmeddelande, där de kräver att man inte Kommersialiserar Kulturhuset.

Anna Serner, vd på Svenska Filminstitutet, kommenterar Klarabiografen på sin blogg. En smula kryptiskt och ljum kritik, utan särskilt mycket tyngd bakom orden vilket skapat en liten diskussion i kommentarsfältet. Se även Jens Lanestrands blogg, verksamhetsledare på Biografcentralen (som skrev under vår debattartikel), men som också granskat hanteringen av Klarabiografen sedan en tid tillbaka.

Debatten om Klarabiografen, kulturpolitik och Kulturhuset lär fortsätta.

Debatt i P4 Radio Stockholm om Klarabiografen

Idag debatterade jag Klarabiografens framtid med Kulturhusets chef Eric Sjöström i P4 radio Stockholm. Sjöström hade svårt att argumentera för varför det var bra att monopolet SF breder ut sig även på Sergels Torg. Lyssna på klippet här. Debatten börjar cirka 13 minuter in i sändningen.

Unga läser Slas

Unga läser Slas är rubriken på ett samtal på lördag den 3 september där jag är en av gästerna. Kulturhuset har under sommaren visat en stor retrospektiv utställning: Slas. Jag minns dig nog, över Stig Claessons konstnärskap. Det är en sevärd utställning som pågår ytterligare två veckor. Vårt samtal äger rum i Klarabiografen kl. 15 och har fritt inträde. Förmodligen kommer jag bli nostalgisk över min egen läsning av Slas, som liftande tonåring, påväg mot Jugoslavien. När Claesson dog 2008 bloggade jag lite och tipsar om lite matnyttiga länkar om synen på denne särling till författare. Och här en bloggtext från 2008 om min egen romantiska relation till Slas.

Saxat ur programmet:

Vad har Stig Claesson för aktualitet hos den yngre generationen idag? Och för framtidens unga?

Som en av våra mest folkkära konstnärer och författare skildrade Stig Claesson staden och landsbygden. För en yngre generation som idag växer upp, ständigt uppkopplade mot webben och med tekniken som en självklar del i sin vardag, kan Stig Claessons författarskap te sig som en långsam om än slagfärdig röst från en svunnen tid.

Vi har samlat några av den yngre generationens skribenter, författare, konstnärer. En del av dem födda i brytpunkten mellan 1970- och 1980-talet, som läser Stig Claesson. Vissa plöjer bok efter bok eller letar förstautgåvor på antikvariat. Andra har ett par böcker de ständigt återkommer till. Vad är det som lockar med Stig Claessons författarskap idag hos denna generation?

Finns det en särskild 80-talsnostalgi (minnet av en värld före Facebook och mobiltelefoner) som denna generation hittar hos Stig Claesson? En generation som var sist med att bli förälskade utan sms och chattforum?

Medverkande är Joanna Ekström, illustratör, Erik Nises, journalist på Aftonbladet och Jonas Mosskin, psykolog initiativtagare till Psykologer läser böcker. Moderator: Daniel Suhonen, chefredaktör för Tvärdrag.