Etikettarkiv: NewYork

Psykologer tittar på film visar Catfish

Så var det dags för säsongens sista Psykologer titar på film. Torsdag 6 december visar vi Catfish av Joost och Schulman (USA, 2010). I filmen får vi följa några unga hippa New York-killar träffar över Facebook en mystisk ung flicka som visar sig vara en fantastisk tecknare från en liten by i Michigan. En av dem inleder en intensiv relation över sociala medier och telefon med flickans äldre syster. Snart är hela familjen involverad, samtidigt som en obehaglig fråga kryper på. Finns den här familjen i Michigan överhuvudtaget? Och är hela filmen egentligen en låtsasdokumentär?

Filmen skildrar en generation uppvuxen med nätets sociala koder och avvägar. Den ställer viktiga frågor om vad är egentligen en relation?

Gäst är psykologen och psykoterapeuten Peter Lilliengren. Han har en inriktad mot anknytning, relationer och affektfokuserad psykodynamisk terapi och är doktorand på Stockholm Universitet. Moderator är Jonas Mosskin, psykolog.

Filmen visas på Cinemateket, Filmhuset, Borgvägen, kl 18.00.

Varmt Välkomna!

PS: Gå gärna med i Psykologer tittar på film på Facebook.

Psykologer läser böcker analyserar Glaskupan av Sylvia Plath

Psykologer läser böcker fortsätter höstens program den 20 oktober. Då är det dags för den feministiska klassikern Glaskupan av Sylvia Plath. Glaskupan handlar om den begåvade collegestudenten Esther Greenberg. När vi kommer in i handlingen praktiserar Esther på en modetidning i New York, ett pris hon vunnit i en novelltävling. Esther och de andra praktikanterna lever ett glamouröst liv, ständigt utbjudna på middagar och partyn. Esther tänker att hon borde vara glad och tacksam, men känner sig bara likgiltig och tom. Vännerna omkring henne talar om att gifta sig och skaffa barn. Esther ser ingen lockelse i detta alls, allt hon vill är att skriva. När Esther inte kommer in på den skrivarkurs hon hängt upp sin sommarledighet på, brister det som redan innan varit skört, och Esther mår allt sämre. Glaskupan är en delvis självbiografisk roman som sägs ligga mycket nära författarens Sylvia Plaths eget liv. För den som inte hinner läsa hela boken kan man läsa en längre sammanfattning av Glaskupan här.

Gäst är psykologen och författaren Kristina Sandberg, moderator är psykologen och författaren Jenny Jägerfeld. Psykologer läser böcker äger rum på Kulturhusets Bibliotek Plattan, torsdagar kl. 19-20.30. Samtalen har fri entré. Psykologer läser böcker genomförs i samarbete med tidningen Modern Psykologi och Psykologförbundet.

Varmt välkomna!

***

Psykologer läser böcker under hösten:

3 november analyseras Kerstin Thorvalls skandalomsusade bok Det mest förbjudna. Gäster är Alexandra Billinghurst, psykolog och psykoanalytiker samt Ola Jameson psykolog med KBT-inriktning.

1 december avslutas säsongen med Luke Rhinehearts kultbok Tärningsspelaren. Gäst är psykoanalytikern och författaren Tomas Böhm.

Psychic Reader in New York

psychicreader

1:a New York-rapporten

Ett slående inslag i New Yorks gatubild är alla psychic readers. Den här andliga rådgivaren lovar till och med bredare än många psykoterapeuter.”Has succeeded where all others have failed”, står det på skylten. Jag antar att såväl psykodynamiker som KBT-are och livscoacher har gått bet. Som svensk är det lätt att slå bort företeelsen men faktum är att jag såg åtminstone ett dussintal psychic readers i New York och då var jag bara där en dryg vecka. Jag har en vän som provat och tyckte det var bra. Själv vågade jag inte. Tröskeln är ungefär likastor för mig som att på ett gympapass på Friskis & Svettis. Vore kul att höra om någon annan blivit analyserade av en ”gypsy woman”.

Jag har skymtat en artikel i DN om det här fenomenet men glömde i vilket sammanhang. Någon?

Praktik i New York

2232171063_df9636e124

”Jonas, kan du åka till New York om en vecka? Vi skulle behöva hjälp att administrera allt runt i kring resan och alla tester och personbedömningar.”

”Ja, det kan jag göra. Det funkar för mig.”

Det gjorde att jag fick lite ändrade Valborgsmässoplaner och det gjorde plötsligt att jag fick väldigt lite tid att blogga. Så sedan i söndags är jag på Manhattan och gör praktik i tio dagar. Det är 25 grader varmt och jag är fortfarande jetlaggad. Två joggingturer i Central Park samt längs Hudsonfloden ner till Battery Park har jag hunnit med. Samt att jag fått känna på en fantastisk icke-service från hotellet på 39:e gatan. Amerikaner är verkligen värdelösa på service. När jag frågade om vi kunde få kaffe till vårt konferensrum blev svaret: ”We don’t do catering for less than ten people”. Vad svarar man på det?

PS: På bilden syns Empire State Building, som jag ser från mitt hotellfönster där jag bor på 27:e våningen.

Jan Gradvall om diskofejk

I DN 27 april skriver Jan Gradvall en intressant artikel om den stora diskofejken. Där berättar han historien om musikjournalisten Nick Cohn och hur han fabulerade ihop ett reportage om den spirande diskoscenen. Artikeln publicerades i juni 1976 i New York Magazine och blev en succé som senare ledde fram till filmen ”Saturday night fever” från 1977. Men allt var bara fejk. ”Saturday night fever” hör inte till någon av mina favoriter i musikalgenrén, men Gradvalls text är verkligen läsvärd. Så här säger Nick Cohn om det hela:

Det var min idé att göra ett reportage om den verkliga discoscenen ute i New Yorks förorter, något jag tyckte Manhattan-journalisterna helt hade missat, säger Nik Cohn. En vän tipsade mig om diskoteket Disco 2000 i Bay Ridge. Jag åkte dit, såg alla som hängde utanför, men kände mig plötsligt väldigt utanför och osäker. Jag insåg att jag visste ingenting om de här människorna. Jag pallade därför inte ens gå in.

– När deadline närmade sig, och jag var tvungen att skriva klart, baserade jag i stället reportaget på mods jag träffat i London under tidigt sextiotal. Jag brukade hänga på en klubb på Goldhawk Road i Shepherds Bush där The Who gjorde tidiga spelningar. De ledande modsen, som verkligen levde för att visa upp sig, kallades ”faces”, en term jag i artikeln överförde till discoscenen.

– Huvudpersonen,Travolta i filmen, var en sammansättning av flera olika personer. Utanför discoteket i Brooklyn såg jag en kille som stod ute i kylan i bara skjortärmarna. Det var uppenbart att han hellre skulle frysa ihjäl än att göra avkall på sin stil. I honom kände jag igen den attityd jag observerat hos flera engelska mods.

Det är fantastiskt vad man kan svänga ihop som skribent om man har lite fantasi. Tydligen lyckades Nick Cohn fånga ett fenomen bara på känn.