Nu finns det uppe en inspelning från vårt samtal på Kulturhuset 29/11. Psykologer läser Tomas Tranströmer. Medverkande är psykologerna Ulf Karl Olov Nilsson, Anna Kåver och Per Naroskin, samt skådespelaren Samuel Fröler.
[vimeo http://www.vimeo.com/33542927 w=400&h=300]
Psykologer läser Tranströmer from Kulturhuset on Vimeo.
Som jag berättat tidigare kommer jag den 28 april till Alumniträffen på Psykologiska Institutionen på Stockholm Universitet. Tillsammans med Malin Edlund och Anna Kåver kommer jag att diskutera om hur det är att möta media som psykolog. Rubriken för samtalet är Hur når vi ut med vår psykologikunskap till allmänhet och media? Moderator för samtalet är professor Ann-Charlotte Smedler. Samtalet börjar kl. 19 med förmingel och macka. Jag tror det blir ett bra samtal, då båda Anna och Malin är intressanta personer med mycket kloka tankar.
Om du har lust att komma och lyssna på oss samt träffa andra psykologer bör du anmäla dig till Bo Heffler bhr(at)psychology.su.se senast den 18 april. Ange om du vill beställa en smörgås och/eller öl till självkostnadspris.
Kanske ses vi där?
@researchdigest (The Brittish Psychological Society) har ett utmärkt twitterflöde i form av chefredaktören Christian Jarrett. De tipsade nyligen om engelsktalande psykologer som twittrar. De anger även hur många följare varje psykolog har, så det blir som en lista över psykologpopularitet på sociala medier. Flera kända namn, men de flesta är för mig okända. Värt att kolla in, då de listar psykologer efter kategorier och ämnen.
En motsvarande lista över svenska psykologer/psykologstudenter som twittrar har Minnia G skapat. Den är än så länge väldigt kort. Kanske kan den fyllas på med fler namn?
Linda Hellquist gör sin PTP-tjänst som psykolog på St. Lukas i Uppsala. Sedan några månader bloggar hon bra och intressant om psykologi på Lukaspsykologen. Det är få psykologibloggar som håller stinget och kvalitén över tid men Hellquist är definitivt en av dem. Med anledning av den senaste tidens fokus på arabvärlden skriver hon om fallet Khaddafi och forskning om psykopater. Hoppas kunna återkomma själv i ämnet inom kort.
Onormal dag heter ett evenemang på Psykologiska institutionen på Stockholms Universitetet. Måndag 14 februari anordnas en temadag om normer, makt & förändring inom psykologiskt arbete. Det är hbtq-psykologerna som bjuder in till en onormal dag med workhops, föreläsningar och diskussioner. Målet med dagen är enligt arrangörerna att de som deltar ska få verktyg för att syna vilka normer som styr psykologiskt arbete, forskning och undervisning. Samt perspektiv på hur normer påverkar oss själva och människor omkring oss i våra vardagliga liv. Saxat från programmet:
Program:
10-12 PERSPEKTIVBYRÅN – En interaktiv introduktion till normkritik
13-15 TIINA ROSENBERG – Glödande föreläsning kring normers samverkan.
15-17 SKAPA NYA MÖJLIGHETER TILLSAMMANS – Hur ser det ut på institutionen, i forskningen och i det kliniska arbetet? Hur kan vi förändra?
Temadagen kommer att äga rum på Psykologiska institutionen, Frescati Hagväg 8, i sal U31. Alla på SU som är intresserade av normkritik eller psykologiskt arbete och kunskap är varmt välkomna! Föranmäl dig gärna genom att maila agnes.strander@gmail.com, då det finns ett begränsat antal platser. Dagen anordnas av HBTQ-Psykologerna och Psykologernas Ämnesråd Pär, med stöd av Stockholms Universitets Studentkår och Psykologiska institutionen vid SU. Arrangörerna skriver såhär om varför en onormal dag behövs:
Varför behöver vi prata om det här?
Med ett normkritiskt perspektiv på till exempel etnicitet, funktionalitet, klass, sexuell läggning och kön kan vi ifrågasätta normer och dess konsekvenser. Målet är att lära oss att se hur föreställningen om det normala begränsar, istället för att fokusera på det avvikande. När Unga Synskadade tittade på varför 50 % av alla unga med synnedsättningar är arbetslösa kom de fram till att det handlade om självförtroende hos de synskadade unga vilket kan kopplas till normer och utanförskap.
Folkhälsoinstitutets rapport ”Homosexuella, bisexuella och transpersoners hälsosituation” visar att hbt-personer har sämre psykisk hälsa än genomsnittsbefolkningen och att unga transpersoner mår allra sämst. Psykologer måste kunna bemöta människor med ett perspektiv som inte återupprepar de maktstrukturer som ofta är skälet till den psykiska ohälsan från början.
Vi vill också prata om vilka det är som läser på psykologprogrammet. Hur tillgängligt är psykologprogrammet och yrket psykolog för olika grupper? Hur påverkar det utbildning, forskning och behandling att det i huvudsak är personer från en vit medelklass som utför dessa? Vilka är fördelarna med mer mångfald inom psykologkåren och hur kan vi nå dit?
Jag har skrivit en debattartikel på Newsmill med anledning av den tragiska hängningen på Flashback. Här är hela texten i sin helhet.
Så har det alltså hänt, det första direktsända svenska självmordet på Internet. En djupt tragisk händelse. Jag lider verkligen med de anhöriga. Innan vi vet alla omständigheter i det enskilda fallet och letar syndabockar är det värt att för alla oss som vistas på sociala medier att fundera över det som skett. Kanske är det dags för polisen, psykiatrin, psykologkåren och andra som jobbar med folkhälsoarbete att fundera på om vi inte måste ut på nätet med mobila team. Händelsen visar att sociala medier är en del av verkligheten och inte en skyddad verkstad.
För oss som följt Internet under en lång tid är det egentligen inte överraskande. Allt fler privata händelser som bröllop och begravningar sänds på nätet. Men när nu någon tar sig liv framför en kamera är det likafullt chockerande.
I måndags vid lunchtid pågick i 80 minuter en diskussionstråd på ett anonymt Internetforum Flashback, där användaren lurifaxFlux, en ung 21-årig kille skrev:
Har bestämt mig nu för att ta livet av mig genom att hänga mig. Har testat lite att strypa mig själv och hur det känns. Tog lite smärtstillande för några minuter sedan (100mg dexofen och 1500mg paracetamol), väntar just nu på att det ska börja verka. Har satt på min webcam med ett program som gör en dump varannan sekund och slängt upp en ftp där bilderna hamnar, kommer posta IP:Port och inloggningsuppgifter innan jag genomför det.
Därefter vidtog en märklig diskussion där en del hejade på honom att genomföra självmordet medan andra försökte få honom på andra tankar. De flesta läste förmodligen nyfiket men gjorde ingenting. Någon ringde polisen, men det var försent. Polisen hann inte fram i tid. På en videolänk kunde folk följa självmordet och ta del av chockerande bilder. Såväl den efterföljande diskussionstråden som bilderna i sig är upprörande.
Händelsen väcker en del frågor kring det egna individuella ansvaret hos oss var och en. Vi lever i en föreställning att internet och sociala medier är en låtsasvärld skild från verkligheten. Många användare och besökare på Flashback tycks bekymmerslöst sprida skvaller och rykten. När en så allvarlig situation som ett självmord är under uppsegling tar folk det inte på allvar. Inom socialpsykologin har forskningen gång på gång visat att ju fler människor som bevittnar ett brott eller en olycka desto mindre troligt är det att någon faktiskt ingriper. Det som sker på Flashback och andra sociala forum kan förstås som att alla tror att någon annan ska ingripa. Att det inte rör mig. Det är dags att vi börjar betrakta sociala medier som en del av verkligheten och inte som något artificiellt om liknande händelser ska kunna stoppas i framtiden.
För oss som jobbar med psykiska problem är det dags att fundera om vi inte måste utveckla våra arbetsmetoder. Sedan länge finns psykiatriska akutmottagningar och psykiatrin har mobila team. På vårdcentraler inom primärvården jobbar allt fler psykologer och det finns frivilliga föräldrar som nattvandrar. Men kanske är det dags att psykologer och andra som jobbar med människors psykiska hälsa tänker om. Kanske borde vi skapa mobila team som bedriver uppsökande verksamhet på sociala medier, forumsajter, Facebook etc. Synas och höras där människor befinner sig. För allt fler människor är Internet en naturlig mötesplats. Särskilt för ungdomar. På Fryshuset i Stockholm är Nätvandrarna ett intressant projekt där man utbildat vuxna för att möta ungdomar på forum och sajter. Det är idag ett problem att få unga vet vart man ska vända sig när man mår dåligt och behöver hjälp. En tydlig närvaro på Internet och på sociala medier skulle kunna vara ett sätt att möta och fånga upp psykiska problem. Jag tror att något liknande behövs inom psykiatrin. Det som krävs är i första hand ett ändrat förhållningssätt till det egna arbetet.
I bästa fall kan den här tragiska händelsen bli en väckarklocka för myndigheter och organisationer att uppdatera sitt arbetssätt för att förebygga psykisk ohälsa. Annars riskerar vi att få fler uppseendeväckande fall där desperata människor direktsänder sina rop på hjälp.
Jonas Mosskin är psykologstudent med intresse för sociala medier och bloggar om psykologi på www.mosskin.se
Uppdatering: Läs även på Sydsvenskan om incidenten samt en artikeln Internet är inte någon låtsasvärld på DN Insidan, som är i linje med min. Läs även Mårtens Lhd:s artikel om kulturkonflikter på nätet eller Studio Etts samtal om självmodet på nätet.
Idag bär det av till Bokmässan i Göteborg. Ikväll ska jag gå på Natur & Kulturs middag men imorgon är det ett hektiskt program. Så här ser det ut:
Fredag 24 september
12.30-12.50 föreläser jag om Psykologi och sociala medier – Hur påverkar sociala medier och internet förhållandet mellan klient och behandlare? (i sal F5, seminariekort krävs)
14.00-14.20 Psykologer läser böcker – en snabbanalys av Nalle Puh tillsammans med psykologen och författaren Jenny Jägerfeld (Psykologiguidens monter C04:30)
15:30-15:50 Facebook – så påverkas vi av sociala medier. Tillsammans med psykologen Mattias Lundberg. (Psykologiguidens monter C04:30)
17.00-18.00 Terapi i radio? Möt Radiopsykologen Malin Edlund och hör henne berätta om varför hon vill öppna det slutna terapirummet. Finns det en risk med att låta människor öppna sitt hjärta och berätta om sitt innersta i radion? Hör även personerna bakom kulisserna – psykologen Jenny Jägerfeld och blivande psykologen och trendspanaren Jonas Mosskin berätta hur de resonerar. Programledare: Anna Ivemark. (Sveriges Radios monter B08:40)
Lördag 25 september
10.30-11.00 Terapi i radio? Möt Radiopsykologen Malin Edlund och hör henne berätta om varför hon vill öppna det slutna terapirummet. Finns det en risk med att låta människor öppna sitt hjärta och berätta om sitt innersta i radion? Hör även personerna bakom kulisserna – psykologen Jenny Jägerfeld och blivande psykologen och trendspanaren Jonas Mosskin berätta hur de resonerar. Programledare: Anna Ivemark. (Sveriges Radios monter B08:40)
Psykologer Läser Böcker fortsätter. På tisdag 31 augusti analyseras Christine Falkenlands senaste roman Vinterträdgården (Wahlström & Widstrand, 2008), tillsammans med författaren.
I boken får vi följa Laura, en 40-årig dagisfröken i Skövde som bor hemma med sin gamla far. När Laura inleder ett förhållande med den yppiga iranska Shahrzad, mamma till en av barnen på dagis blir allt en smula komplicerat. Lesbisk kärlek i en småstad eller kanske en desperat kvinnas försök att slita sig loss från föräldrahemmet.
Plats: Kulturhuset, Bibliotek Plattan. Fri entré.
Obs! Tiden är 18-19.30.
Gå även med i Psykologer läser böcker på Facebook.
Varmt välkomna!
PS: 21 september lägger vi klassikern Maken (1974, Bonniers) av Gun-britt Sundström under lupp. Där får vi följa det unga intellektuella paret Martina och Gustav som kämpar med sitt förhållande. Relationen blir alltmer ansträngd i takt med att förhållandet blir friare och friare. Tillsammans med psykologer från olika generationer: Lotta Landerholm och Jenny Jägerfeld reder vi ut om boken bara är hopplöst daterad eller om den har något att säga 2010-talets relationer. Samtalet pågår från 19-20.30.
Så är det äntligen dags för Psykologer Läser Böcker. Bokklubben där vi analyserar romaner utifrån ett psykologiskt perspektiv. För dig som tycker att författare och verk hänger ihop och att språk bara handlar om psykologisk gestaltning. På Kulturhusets nya Plattanscen blir det tre kvällar i augusti och september där publiken får träffa författare och analysera böcker tillsammans med mig.
10 augusti kommer Stephan Mendel-Enk och pratar om sin hyllade romandebut Tre Apor (Atlas, 2010). Vi får följa en judisk familj i 80-talets Göteborg. Familjen lever i en snäv krets av släkt och församlingsmedlemmar. I centrum står 13-årige Jacob som blir Bar Mitzva och gillar sport. Sakta glider hans föräldrars äktenskap iväg mot en skilsmässa som också skakar den lilla församlingen. Inget blir som vanligt. Relationer trasas sönder och vi rör oss mot en obehaglig upplösning.
31 augusti analyseras Christine Falkenlands senaste roman Vinterträdgården (Wahlström & Widstrand, 2008), tillsammans med författaren. I boken får vi följa Laura, en medelålders dagisfröken i Skövde som bor hemma med sin gamla far. När Laura inleder ett förhållande med den yppiga iranska Shahrzad, mamma till en av barnen på dagis blir allt en smula komplicerat. Lesbisk kärlek i en småstad eller kanske en desperat kvinnas försök att slita sig loss från föräldrahemmet. (Obs! börjar kl. 18)
21 september lägger vi klassikern Maken (1974, Bonniers) av Gun-britt Sundström under lupp. Där får vi följa det unga intellektuella paret Martina och Gustav som kämpar med sitt förhållande. Relationen blir alltmer ansträngd i takt med att förhållandet blir friare och friare. Tillsammans med psykologer från olika generationer: Lotta Landerholm och Jenny Jägerfeld reder vi ut om boken bara är hopplöst daterad eller om den har något att säga 2010-talets relationer.
Plats: Kulturhuset, Bibliotek Plattan. Gratis inträde. Samtalet pågår från 19-20.30. Mer info om författare och böcker på mosskin.se och på Facebook.
Varmt välkomna!
För alla som följer psykologins utveckling och det ökande intresset i samhället på alla fronter måste det komma som en överraskning att Skolverket föreslagit att psykologiämnet på gymnasiet marginaliseras. Det finns inte med som obligatorisk ämne för estetiska, humanistiska eller naturvetenskapliga programmet (däremot finns det med på ekonomiprogrammet). I regeringsförslaget (som finns att ladda ner som pdf) till ny gymnasieskola från 2011 har psykologin fått stryka på foten.
Alla vetenskapliga områden värnar såklart om sina discipliner men jag kan inte låta bli att undra över hur Skolverket resonerar. 30-40 % av alla läkarbesök handlar om psykiska besvär. Kurserna till psykologi och psykolog på universitet hör till de populäraste. Inom ekonomi och politik talar man allt oftare om beteendeekonomi och psykologiska förklaringsmodeller letar sig in både här och där. Neuropsykologin och hjärnforskningen har de senaste decennierna gett oss nya kunskaper om hur vi människor psykologiskt fungerar. Det borde vara en självklarhet att naturvetare, esteter och humanister får lära sig om grundläggande psykologi. Dels för allmänbildningen skull men också för att det faktiskt kommer att påverka elevernas framtida yrkesval nästan oavsett vad man gör senare i livet.
När flera personer undrat över vart psykologiämnet tagit vägen på Skolverkets diskussionsforum kan man läsa detta kryptiska meddelande från Johan Linder, undervisningsråd:
Psykologiämnet är kopplat till ekonomiprogrammet. Ännu finns inget färdigt ukast till ämnesplan men eventuellt kommer ett utkast att läggas ut 2 mars. Kontakta ansvarig för ekonomiprogrammet om du vill veta mer.
Psykologförbundets Lars Ahlin och psykologiprofessorn Lars-Göran Nilsson skriver i en uppmaning i GP: ”ta inte bort psykologin från skolschemat”. Det är bara att instämma i deras slutkläm:
Det är därför utomordentligt överraskande att den grupp som utarbetat Skolverkets förslag till Samhällsvetenskapsprogrammet i stort sett helt tycks ha förbisett psykologiämnet. Det förekommer bara i en av de så kallade inriktningarna med 50 lektionstimmar av de ca 2 500 som en treårig gymnasieutbildning omfattar!
Förbryllade drar vi slutsatsen att det är möjligt för en elev att gå igenom Samhällsvetarprogrammet utan en enda lektion i psykologi! Hur man då skall kunna utveckla elevernas kunskaper om människor som individer, och om samspelet mellan individ och samhälle är minst sagt gåtfullt.
Vi konstaterar att det stora intresset för och behovet av psykologiska kunskaper som finns ute i samhället inte återspeglas i det nya förslaget. Ta chansen, Skolverket, och gör psykologi till ett programgemensamt karaktärsämne på alla teoretiska program!
Andra som diskuterat detta är Filosofi- och psykologilärarnas förening Sophia.