Etikettarkiv: PerNaroskin

Psykologer läser böcker 7 maj analyserar Det osynliga barnet av Tove Jansson

9150104721

I år är det hundra år sedan Tove Jansson föddes och 69 år sedan den första boken om de stornästa Mumintrollen kom ut. Muminvärlden är vacker, exotisk, ja, nästan drömsk och Tove Jansson beskriver tryggheten i petroleumlampans sken över Muminfamiljens veranda, över deras snäckor i rabatten och inte minst i de täta familjebanden Mumintrollen emellan. Men samtidigt finns där också något hotfullt och skrämmande i Mumindalen, mitt i den lugna harmonin. En ständigt lurande känsla av katastrof, som en översvämning, en komet eller den hotfulla Mårran. Tove Janssons böcker om Mumindalen innehåller eviga existentiella teman som meningen med livet, frihet kontra kontroll, skapandets vedermödor och rädslan för det okända. Vi analyserar ångestdrivna Filifjonkor, bortkomna knytt, frihetslängtande Snusmumrikar, noggranna hemuler och iskalla, ensamma Mårror. Och givetvis: de mycket täta banden mellan Mumintrollet och hans föräldrar. Vi kommer framför allt att tala om novellsamlingen Det osynliga barnet, men kommer även att beröra andra böcker om Mumintrollen.

Gäster: skådespelaren Sissela Kyle läser högt ur valda delar. Per Naroskin, psykolog och författare samt Jenny Jägerfeld, psykolog och författare. Moderator: Jonas Mosskin, leg. psykolog.

7 maj, på Teater Brunnsgatan Fyra kl 19-21. Entré 140 kr, biljetter via Ticnet.

Psykologer läser böcker stöds av Psykologförbundet och Modern Psykologi. Gå gärna med i Psykologer läser böcker på Facebook. Varmt Välkomna!

Fler datum:

14 maj Expeditionen : min kärlekshistoria, av Bea Uusma. Till samtalet kommer Bea Uusma och Jenny Jägerfeld. Köp biljett här.

Psykologer läser böcker hösten 2012

Psykologer läser böcker är tillbaka med en ny säsong!

Psykologer läser böcker inleder hösten med ett samtal som vi kallar Psykologer skriver böcker. De senaste åren har allt fler psykologer tagit steget över och skrivit böcker. Vad handlar den här trenden om och hur kan vi förstå att så många psykologer vill bli författare? Det sägs att psykologyrket har status men kanske har författaryrket högre status än alla andra yrken? Är arbetet som psykolog så tråkigt och jobbigt att vissa ser skrivandet som en flyktväg till rampljuset? Eller är skrivandet ett sätt att slippa möta självupptagna klienter dagarna i ända? Och vad har egentligen författaryrket och psykologyrket gemensamt?

20 september samtalar psykologerna och författarna Kristina Sandberg, Per Naroskin och Jenny Jägerfeld om skrivande och psykologande. Kristina Sandberg kommer i höst ut med sina andra bok i en romansvit om kvinnor. Hennes första bok Att föda ett barn (2010) fick mycket bra kritik och nu komemr del 2 ”Sörja för de sina”. Per Naroskin är psykologen, kåsören och spanaren som nu gör debut som romanförfattare. Hans bok ”Fuskaren som försvann” handlar om två psykologer. Jenny Jägerfeld är psykolog och författare som 2010 fick Augustpriset för sin ungdomsroman ”Här ligger jag och blöder”, i år är hon aktuell med ”Het”, en antologi med erotiska noveller för ungdomar.

Moderator för samtalet är psykologen Jonas Mosskin. Samtalet äger rum på Biblioteket Plattan på Kulturhuset i Stockholm kl. 18-19.30. Fri entré. Psykologer läser böcker är ett samarbete med Psykologförbundet, Modern Psykologi och Norstedts. Gå gärna med i Psykologer läser böcker på Facebook.

Varmt välkomna!

Jonas Mosskin & Jenny Jägerfeld

PS: 25 oktober analyserar vi Augustprisvinnaren 2011, Korparna av Thomas Bannerhed. 8 november läser vi Skaparkriser av Johan Cullberg och pratar om Strindberg och 4 december blir det premiär för Psykologer läser Bibeln i samarbete med Seglora Smedja i Sofia Kyrka.

Missa inte heller Psykologer ser på konst som gör ett ateljébesök hos konstnären Jon Brunberg 26 september.

PS 12 i Umeå – en konferens för psykologstudenter

4-6 maj är det PS 12, en konferens för psykologstudenter i Umeå. Det är femte året i rad som psykologstudentkonferensen äger rum. Det blir fjärde året som jag är med som deltagare och tredje gången som jag uppträder. 500 psykologstudenter väntas till Umeå och kommer få höra mängder av föreläsningar och mindre workshops/seminarier. Det ska bli kul att träffa alla studenter och möta andra kollegor från olika håll i landet. Årets tema är: ”KOM OCH KÖP!- Är psykologyrket ett kall eller en produkt att sälja?

På fredagen är jag moderator för ett invigningssamtal mellan psykologerna Per Naroskin och Malin Edlund. De försöker att svara på frågor som: Vem är frisk och vem är sjuk? Hur kommer psykologens roll att förändras, och hur gör vi för att göra yrket populärt utan att förenkla för mycket? Samtalet pågår mellan kl. 15-17.

18.00 på Fredagkväll är det dags för ett gästspel av Psykologer tittar på film. Då visas För dig naken av Sara Broos. Gäst och dialogpartner med publiken är Malin Edlund. Mer om filmen här.

På lördagen förmiddag slutligen håller jag ett seminarie om sociala medier och hur det påverkar psykologrollen. Vi ses i Umeå.

Videoinspelning från Psykologer läser Tomas Tranströmer

Nu finns det uppe en inspelning från vårt samtal på Kulturhuset 29/11. Psykologer läser Tomas Tranströmer. Medverkande är psykologerna Ulf Karl Olov Nilsson, Anna Kåver och Per Naroskin, samt skådespelaren Samuel Fröler.

[vimeo http://www.vimeo.com/33542927 w=400&h=300]

Psykologer läser Tranströmer from Kulturhuset on Vimeo.

Inför Nobelpriset: Psykologer läser Tomas Tranströmer

Inför Nobelpriset: Psykologer läser Tomas Tranströmer

Med anledning av att författaren och psykologen Tomas Tranströmer tilldelats Nobelpriset i litteratur arrangerar Psykologer läser böcker en Tomas Tranströmer-special på Kulturhuset i Stockholm.

Tomas Tranströmer uppmärksammas ofta för sin skildring av naturen och existensen. Men få känner till att Tranströmer under stora delar av sitt författarliv även varit verksam som psykolog. Fragment av hans psykologiska yrkesliv vävs på ett skickligt vis in i många av hans verk. Anstalter, mottagningsrum och möten passerar med en uppenbar känsla för närvaro.

När Psykologer läser Tomas Tranströmer arrangeras i Hörsalen på Kulturhuset står det psykologiska perspektivet i centrum. Vi har bjudit in några välkända psykologer för att diskutera och analysera Tranströmers verk. Vad händer när man läser Tranströmer ur ett psykologiskt perspektiv? Kan man få tröst och hjälp av hans poesi? Eller bota sin ångest och uppnå mindfulness?

Kvällen inleds med uppläsning av Samuel Fröler. Därefter följer ett samtal mellan poeten och psykologen Ulf Karl Olov Nilsson, psykologen och författaren Anna Kåver samt Per Naroskin, psykolog som även är känd från Spanarna i P1. Moderator är Jonas Mosskin, frilansskribent och blivande psykolog.

Tid: Kl. 19.00, 29 november, Plats: Kulturhuset, Hörsalen

Entré 120 kr och biljetter köper du på Kulturhusets webbplats, i biljettkassan på våning 0 eller på telefon 08-508 315 08. Psykologer läser böcker genomförs i samarbete med Psykologförbundet och tidningen Modern Psykologi.

Varmt Välkomna!

PS: Gå med i Psykologer läser böcker på Facebook. 1 december avslutas säsongen med Luke Rhinehearts kultbok Tärningsspelaren. Gäst då är psykoanalytikern och författaren Tomas Böhm. Missa inte heller Psykologer tittar på film 22 november. Då visas Dolt Hot, av Michael Haneke. Du kan redan nu köpa biljetter till filmvisingen.

Per Naroskin om humorpsykologi

banner_PN_skrattar_v2_w210

Naroskin har skrivit en krönika på Psykologiguiden som handlar om psykologi och humor i största allmänhet. Han skriver:

Men humor är ju inte bara en egenskap man har eller inte har, den är något som utspelar sig mellan människor. Därför kan man använda den både konstruktivt och destruktivt. Den kan skapa gemenskap, driva med fördomar och fungera som en säkerhetsventil i belastade lägen. Men humor kan lika gärna stänga ute, bekräfta gamla ingrodda fördomar och bagatellisera problem. Allt beror på avsikt och sammanhang.Visst kommer man ihåg från skolan hur både gapflabbande killar och fnittrande tjejer kunde krossa en bra stämning. Och alla som har haft ett jobb vet hur flytande gränsen är mellan den där råa, hjärtliga stämningen och en cynisk jargong.

Det får mig att minnas diskussionen med Naroskin efter visningen av Borat på Psykologer tittar på film. Då sade Naroskin att han inte tyckte det var passande att skämta om sådant som folk inte kan göra något åt t.ex tjocka eller förståndshandikappade personer. Minuten senare berättade han om hur vidrig Snor-Johan hade varit i högstadiet eftersom det hann alltid snorade, alla skrattade i publiken. Jag tyckte det var inkonsekvent och förde istället fram åsikten att man får skämta om allt fast göra det med varsamhet och omdöme. För mig är det viktigt att tänka på i vilket position man skämtar ifrån. Det är mer okej att driva med statsministern, makten och etablissemanget än med den arbetslöse förståndshandikappade tjockisen. Vad tycker ni?

Hur tänker och gör psykodynamiska psykoterapeuter?

Jävligt olika tror jag. Nåväl.

Hur tänker och gör psykodynamiska psykoterapeuter är rubriken på ett seminarium som anordnas av Svenska Psykoanalytiska Föreningen på ABF-huset på tisdag 26 maj. Med utgångspunkt i tv-serien In Treatment blir det föredrag och diskussion om hur psykoterapeuter gör. Jag ska försöka klyva mig själv och både spela fotboll och lyssna på det här intressanta samtalet.

Medverkande är Tomas Böhm, läkare & psykoanalytiker och Per Naroskin, psykolog & psykoterapeut. Moderator för samtalet är Sonja Härdelin, psykolog & psykoanaytiker.

Plats. Tisdag 26 maj, kl 19.00-21.00, ABF-Huset, Z-salen, Sveavägen 41, Entré 50 kr.

Samtal om Carl Johan De Geers nya bok

9789100118174.jpg

Tabu, det var rubriken på en diskusison om Carl Johan de Geers nya bok ”Jakten mot nollpunkten – en bok om mig själv”. De Geer är en allkonstnär som åtminstone inte jag förknippar med böcker. Trots det har 70-åringen skrivit 14 böcker och jobbat i offentligheten med konst sedan mitten av 60-talet (som han uttryckte det själv).

Han citerade Mao som sagt att ”ingen ocean är så djup som klasskänslan”. Sin egen bok ville han beskriva som en ny version av Bourdieus kulturteori, från 1977. ”2008 är kanske mitt genombrottsår”, funderade de Geer som också klagade på att det är svårt att vara kulturentreprenör. De Geer avvek från ämnet gång på gång, enligt moderatorn Ulrika Knutson, men ”att ständigt avvika från ämnet, är min grej” menade de Geer.

De Geer växte uppt med sina farfar och farmor på ett skånskt gods, ”där man parkerade alla barn medan man gjorde karriär”, som han själv sade. ”Farmor ville hindra vår pubertetsutveckling. I vår släkt fanns det inte pubertet ansåg hon”, fortsatte han.

”Pappa och jag”, hette en antologi där 14 författare skrev om sina fäder. 30 stycken var tillfrågade men det var endast de vars föräldrar som hade dött som ville medverka. Åsa Linderborg konstaterade att  ”Om min mamma hade varit död hade min bok blivit bättre”. Det folk reagerat mest på i hennes bok ”Mig äger ingen” var den bristande hygienen enligt henne. ”Ni sov i en säng utan lakan”, är en vanligt kommentar från folk som illustrerar att vikten av att vara hel och ren alltid varit en dygd inom arbetarklassen.

De Geer beskriver sin egen adelssläkt som en familj på dekis. De hade hål på armbågarna, var schaskiga och gick med gummistövlar på parketten. De hade ungefär samma bordsskick och var lika excentriska som 1960 – och 70-tals vänstern. Hans farmor var sjukpensionär som fick sociala myndigheter att bekosta en våning på 270 kvm. Hon behövde socialbidrag till en stor våning eftersom hon hade klaustrofobi. Hennes självförtroende var ogrundat och bisarrt enligt de Geer. ”Dagens friherrarinnor skulle inte lyckas med det”, sade en imponerad Ulrika Knutson. ”Men de skulle däremot mina exfruar”, trodde de Geer och fick auditoriet att gapskratta. Vid 48 års ålder gifte han sig för övrigt för fjärde gången.

Att släktbanden var komplicerade underlättades inte av att de Geers mormor var en övertygad nazist enda in på 1970-talet. Hans bror lär också ha sagt att mammans begravning var den lyckligaste dagen i mitt liv.

Psykologen Per Naroskin var den fjärde panelhönan. Han tyckte boken liknade att gå i terapi. Flödet i boken och glidningarna påminner om den terapeutiska processen.

Linderborg tyckte att de politiska dimensionerna försvunnit i diskussionen om boken. En kommentar som åtminstone jag har hört henne säga ett dussintals gånger om olika företeelser. Avslutningsvis konstaterade de Geer att han var ett rött skynke för Svenska Dagbladets ledarredaktion, eftersom han sagt att vänstern har rätt i sina två grundläggande påståenden: ”Att vi lever i en orättvis värld och att det borde göras något åt detta.”Carl Johan de Geer är väl ingen arbetare” hade en ledare i SvD snäst. De Geer har också blivit attackerad för sin stöddiga ateism. Enligt honom ”finns det ingen gud och det vet alla innerst inne, även om de inte vill erkänna det”. Då blev han uppläxad av Knutson som tyckte han skulle läsa Steven Pinker, för att som hon uttryckte det: ”det skulle du nog få ut mycket av”.

Eftersnack till Borat

3491647391.jpg

Så är det bevisat: Psykologer kan skratta åt Borat. För säkerhets skull var jag tvungen att att påpeka innan filmen att det är helt okej att skratta på ”Psykologer tittar på film”. Det skrattade folk åt. Det är ju som bekant ont om psykologer i humorbranschen. Rättare sagt så det finns bara Per Naroskin. Som tur var hade norrmännen slutat strejka så att han hann fram i tid och kunde vara med och kommentera filmen.

När diskussionen tog vid, bländades vi rejält på scenen. Naroskin satt och duckade bakom mig med en svart keps och mörka solbrillor. Det såg ganska festligt ut.

Nåväl. Det blev en livlig och blandad diskussion efter filmen. Vi kom att tala en del om det är okej att skämta om judar, bögar, romer, kazaker och andra minoriteter. Åsikterna gick i sär. Naroskin och flera med honom var inne på att det är mer okej att slå underifrån. Att med humorns hjälp slå uppåt är mer tacksamt och moraliskt. Sammanhanget, kontext och tajming är viktigt för att skämt ska falla väl ut.

Vi på scen fick frågan om det är okej att skämta om allt. Min inställning är att det måste vara okej att skämta om allt för den motsatta ståndpunkten förefaller orimlig. Vem ska avgöra när man inte får skämta om något? Samtidigt är det lätt att hamna i en relativistiskt och postmodern återvändsgränd med det resonemanget. Ett sätt att komma ur dilemmat är att granska skämtets uppsåt. Naroskin och flera i publiken menade att avsikten med skämt och humor säger mycket om det moraliskt berättigade i själva skämtet. Cohen har ett försprång att driva om judar eftersom han själv är judisk.

En del tycker inte att man ska dra judeskämt när det finns judar i närheten, eller bögskämt med bögar närvarande. Naroskin påtalade det lustiga i denna ståndpunkt. Det är ju samma skämt med samma innebörd, vari ligger skillnaden? Så länge man inte medvetet vill förlöjliga eller skada någon annan så borde man väl kunna skämta även om judar och bögar?

Mitt försök att få Naroskin att ställa en narcisistiskt/exhibitionistisk diagnos på Borat Sagdiyev och Sacha Baron Cohen avspistes snabbt. Det låter sig inte göras tyckte. Inte heller ville han gå med på att Borat hade olöst anala och orala konflikter. Något som åtminstone jag tycker är uppenbart.

Det blev mycket prat om minoritets och etnicitetsaspekten av Borat. När, var och hur är det okej? I publiken visade det sig finnas en ung psykolog som bott i Tadsjikistan och Centralasien under två år. Hon hade inte träffats särskilt många där som uppskattade filmen. Det påminner mig om forna Jugoslavien där jag inte träffade någon som var förtjust i Emir Kusturicas filmer. Där framställs jugoslaver (för att inte tala om romer) i en vulgär dager som inte folk på gatan i Belgrad gillade.

Det blev inte så mycket sagt om Borat och bilden av USA. Naroskin tyckte att de flesta amerikaner verkade hjälpsamma och tillmötesgående, vilket jag kan hålla med om. Men rätt ofta skymtar de fram amerikanska nyllen som uttalar sig på ett sätt som åtminstone får mig att tänka att amerikaner är ett korkat släkte.

Inte blev det heller någon diskussion om kvinnosynen och alla skämt om det. Det blev också en sedvanlig diskussion om huruvida filmen verkligen har några autentiska scener överhuvudtaget. Någon som är Boratexpert kanske kan fylla i men en del scener verkar inte uppgjorda på förhand. Wikipedias artikel om Borat innehåller mängder med stoff, bakgrundsfakta och referenser till filmen.

Naroskin tyckte inte att man skulle skämta om folks utseende. Korta och tjocka personer till exempel. Den principen motsade han direkt genom att berätta om Snor-Johan som vi alla skrattade glatt åt.

Stort tack till alla i publiken och till er som ställde frågor och bidrog med egna tankar. Jag vill passa på att tacka producenterna Hanna Karlsson och Lars Åkesson som släppt in psykologer i Kulturhuset. Det här var sista Psykfilm för säsongen. Vi ses igen efter sommaren!

Kuriosa om filmen: polisen tvingades göra 91 ingripanden.

PS: Fyll gärna på med fler tanakr från diskussionen. Det här var min subjektiva version av vad som sades. Läs även Eric Sjöströms rapport från kvällen på 100kulturhusdagar.

DN på Stan uppmärksammar Borat

borat2_01.jpg

Med anledning av morgondagens visning av ”Borat””Psykologer tittar på film” har Calle Pauli gjort en intervju med Per Naroskin i DN På Stan. Eftersom rubriken på artikeln var ”Psykologer ska kolla om Borats humor är rumsren” så blir vi så illa tvungna att leverera en sådan analys. Pauli skriver:

Mötet sker i säsongens sista ”Psykologer tittar på film” på Klarabiografen i Kulturhuset och vad som kommer ut ur detta möte kan Per Naroskin inte sia om än.

– Själv har jag känt mig väldigt skeptisk mot den här filmen, det är ingen slump att jag inte sett den än, säger han.

Jag vet inte heller vad som kommer att komma ut av det här mötet och samtalet. Jag känner igen Naroskins reaktion inför många filmer. En psykfilm som jag undvek in i det längsta var Hanekes ”Pianisten”.