Etikettarkiv: självmord

Om faran med att gjuta cement över känslolivet

I gårdagens Aftonbladet (15/6) skrev jag en debattartikel om faran med att gjuta cement över känslolivet, med anledning av en stort uppslagen DN-intervju med Tina Nordström. Artikeln fick stort gensvar och har delats över 10 000 gånger på Facebook och hundratals gånger på Twitter. Många hundratals uppskattande kommentarer om gillande och personliga meddelande från när och fjärran. Uppenbarligen satte texten fingret på vår svårighet att prata om psykisk ohälsa. Just svårigheten att kunna prata med vänner, familj arbetskamrater, arbetsgivare är något som vi på Mind möter dagligen i vår stödverksamhet. Läs mer →

Självmordsupplysningen – ny sajt som ska förebygga självmord

Idag den 10 september är det internationella suicidpreventionsdagen. Idag lanserar så föreningen Psykisk Hälsa ett viktigt projekt för att förebygga självmord: Självmordsupplysningen.se ser dagens ljus. Det är en webbplats som i första hand via chatt ska vara en länk och ett stöd för den som har självmordstankar. Istället för att mötas av självmordsförhärligande sajter på nätet lanseras ett alternativ som förhoppningsvis kan fånga upp en del som mår dåligt. Varje vardag mellan 19-22 finns volontärer (socionom- och psykologstudenter) som chattar direkt med anhöriga eller med den som mår psykisk dåligt och har självmordsfunderingar. Det finns även möjlighet att maila frågor och få svar.

Det är glädjande att Psykisk Hälsa tagit detta initiativ på nätet något som jag och flera andra skrivit debattartiklar om tidigare. 1500 personer i Sverige tar livet av sig varje år. Det är 4ggr fler än i trafiken. Unga män är överrepresenterade i självmordsstatistiken. För män i åldersgruppen 15-44 år är det dessutom den vanligaste dödsorsaken!

Förhoppningsvis kan sajten bli ett komplement till psykiatrin och andra ideella projekt som bedrivs av olika organisationer. På sikt kan initiativ av det här slaget bli en integrerad del av primärvården och psykiatrin.

Jag har suttit med i referensgruppen för projektet som represenant från Sankt Lukas i Stockholm. Sankt Lukas kommer under en tid att stötta projektet och bidra med expertkunskap för att hantera mailfrågor som kommer in till självmordsupplysningen.se. Jag ser fram mot att följa projektet och är övertygad om att det är ett litet steg påväg mot färr självmord. Nedan saxar jag lite från pressmeddelandet om projektet:

På Självmordsupplysningen kan besökarna chatta, diskutera, maila frågor och läsa mer om självmord och psykisk hälsa. Sajten bemannas av volontärer som har fått utbildning i att hantera självmordsfrågor. Chatten kommer att vara öppen vardagar 19-22 och forumen vardagar 9-22.

Sajten riktar sig främst till unga vuxna, i synnerhet unga män, där självmord är den vanligaste dödsorsaken. Andra viktiga målgrupper är anhöriga till personer som överväger att begå självmord, samt personal på skolor och inom vården. Ett viktigt mål med webbplatsen är att minska tabuet kring att prata om självmord.

Självmordsupplysningen är ett långsiktigt projekt som drivs av föreningen Psykisk Hälsa. Sajten har utvecklats i nära samarbete med Fontänhuset Sköndal och RSMH (verksamheter för unga med erfarenhet av psykisk ohälsa). Andra viktiga partners i utvecklingsarbetet har varit KI/NASP (Nationellt Centrum för Suicidforskning och Prevention av Psykisk Ohälsa) anhörigföreningen SPES (Suicidprevention och Efterlevandestöd), S:t Lukasstiftelsen, reklambyrån Ruth och webbyrån Jirafa. Projektet finansieras av bl a Arvsfonden och stiftelsen Solstickan.

Besök gärna Självmordsupplysningen.se , sprid information om sajten, och gilla sajten på Facebook .

Seminarium om självmord och internet

Föreningen Psykisk Hälsa presenterar rapporten ”Du är ett troll tror jag” – om självmordshets och självmordsprevention på internet. Rapporten diskuteras på ett seminarium den 7 juni, i Stockholm. Rapporten ger förslag på hur samhället kan förhindra självmord via internet. Den har tagits fram av en arbetsgrupp bestående av experter inom psykiatri, kommunikation och juridik från Föreningen Psykisk Hälsa och NASP (Nationell Prevention av Suicid och Psykisk Ohälsa). Tråkigt nog är jag fortfarande i Berlin, men jag rekommenderar verkligen den som är intresserad att anmäla sig.

Medverkande är
Socialminister Göran Hägglund
Per-Anders Rydelius, professor i barn- och ungdomspsykiatri, ordf Föreningen Psykisk Hälsa
Danuta Wasserman, professor i suicidologi, verksamhetschef NASP
Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt
Michael Westerlund, fil dr., forskare inom självmord och internet
Olav Bengtsson, chef för BUP Stockholm
Carl von Essen, Generalsekreterare Föreningen Psykisk Hälsa

Tid: 7 juni kl 9.00 – 10.30, Plats: ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm. Pris: 100 kr (50 kr för medlemmar i Föreningen Psykisk Hälsa). Seminariet sänds via www.psykiskhalsa.se och bambuser.com

PS: Läs mer on internet och självmord som jag skrivit om här och här.

Facebook lanserar samarbete mot självmord

En kväll i januari tog 42-årige Simone Black livet av sig i England. Hon postade på Facebook att hon hade överdoserat sömntabletter:

‘Took all my pills be dead soon so bye bye every one.”

Många av hennes vänner trodde hon hittade på och några skrev nedlåtande kommentarer. Ingen hörde av sig till polisen, först på eftermiddagen dagen efter kom polisen förbi, då var hon redan död. Trots att Black hade 1082 personliga kontakter på Facebook var det ingen som reagerade. Den här historien ledde till mycket diskussioner liknande de vi hade i Sverige i oktober efter det direktsända självmordet på forumsajten Flashback. Efter mycket kritik och tryck från allmänheten lanserade Facebook nyligen ett samarbete med hjälporganisationen Samaritans i England. Förutom att Facebook Helpcenter tipsar om organisationer att ta kontakt med om man misstänker självmordsförsök så gör man själv efterforskningar efter personer som folk är oroliga för. Det här försöket är i sin linda men det visar på allvaret i den värld som utspelas på sociala nätverk.

Flashback har inte vidtagit liknande åtgärder och det var kanske inte heller att vänta. Att Facebook nu gör ett försök att förebygga självmord är glädjande. Man behöver inte vara cynisk och ta upp att detta görs enbart för att företaget inte vill få dålig image. Det är bra att man förstår vidden av den påverkan och räckvidd som ett socialt nätverk med 600 miljoner användare innebär.

Fenomenet att människor inte ingriper vid fara eller brott brukar kallas för åskådareffekten (bystander effect). Socialpsykologisk forskning har visat att ju fler som bevittnar en händelse desto mindre sannolikt är det att någon ingriper. Alla tror att någon annan ska göra det och känner inte samma ansvar som om man är ensam eller bara ett fåtal individer, vid händelsen.

PS: I Sverige har vi hittills inte sett så mycket av den här problematiken. I Japan däremot verkar det enligt den här artikeln, vara en växande problem med tiotals unga tjejer som tar livet av sig och berättar om det på chatsajter och sociala nätverk.

Nytt misstänkt självmordsförsök på Flashback

DN rapporterade igår om ett nytt fall där en ung person aviserat att denne tänkte ta livet av sig. Rikskriminalens nätspanare fick nys om detta och försökte spåra personen. De kontaktade Flashback för att få hjälp att identifiera personen men organisationen svarade aldrig. Polisen lyckades dock spåra personen på annat sätt och fick kontakt med den självmordsbenägne personen.

Att Flashback fortsätter att köra sitt eget race trots händelsen för två månader sedan när en ung kille tog livet av sig, är ingen överraskning. Men kanske vore det på sin plats att fundera över rimligheten i Flashbacks inställning till människor som är en fara för sig själv.

Läs även min tidigare debattartikel på Newsmill med anledning av självmordet på nätet.

PS: Jack Werner berättar om ett tidigare självmordsförsök på Flashback som några användare lyckades avstyra.

Hur kan Flashback förebygga självmord?

Självmordet på Flashback fick stort genomslag i media. Inte minst på Newsmill där jag skrev en debattartikel var diskussionen livlig. Sfph (Svenska Föreningen för Psykisk Hälsa) anordnar ett seminarium i nästa vecka (onsdag 27 oktober) med rubriken: ”Hur kan Flashback förebygga självmord?” på ABF-huset i Stockholm. Kul och vaket av Sfph att arrangera ett offentligt samtal kring detta. För hur ska vi förebygga självmord på nätet? Är det dags att psykakuten på allvar flyttar ut på Internet eller är det bara en naiv idé? Saxat från programmet:

Hur förebygger vi självmord på nätet?

För en vecka sedan hängde sig en 21-åring i direktsändning på Internet. Mannen startade en diskussionstråd på sajten Flashback och länkade till en webbkamera som filmade förloppet. Den tragiska händelsen väcker många frågor: Hur kan vi främja psykisk hälsa och arbeta med suicidprevention på nätet? Kan sajter som Flashback ta ett ökat ansvar? Finns det erfarenheter att hämta från utlandet?

Svenska föreningen för psykisk hälsa (Sfph) ordnar ett seminarium med flera ledande experter: Michael Westerlund, forskare i självmord och Internet knuten till NASP (Nationell Prevention av Suicid och Psykisk ohälsa), Per-Anders Rydelius, professor i barn och ungdomspsykiatri, KI, ordförande Svenska Föreningen för Psykisk Hälsa, Elza Dunkels, forskare i nätkulturer vid Umeå Universitet, Maria Soares-Lindberg, verksamhetschef Nätvandrarna. Moderator är Carl von Essen, Sfph.

Plats: ABF-huset, Sveavägen 41
Tid: onsdag 27 oktober kl 16.30 – 18.00

Fritt inträde. Anmälan till info@sfph.se. Begränsat antal platser. Seminariet sänds även via bambuser.com.

Välkommen!

Jag ska gå. Vi ses kanske där?

Dags att öppna psykakut på nätet

Jag har skrivit en debattartikel på Newsmill med anledning av den tragiska hängningen på Flashback. Här är hela texten i sin helhet.

Så har det alltså hänt, det första direktsända svenska självmordet på Internet. En djupt tragisk händelse. Jag lider verkligen med de anhöriga. Innan vi vet alla omständigheter i det enskilda fallet och letar syndabockar är det värt att för alla oss som vistas på sociala medier att fundera över det som skett. Kanske är det dags för polisen, psykiatrin, psykologkåren och andra som jobbar med folkhälsoarbete att fundera på om vi inte måste ut på nätet med mobila team. Händelsen visar att sociala medier är en del av verkligheten och inte en skyddad verkstad.

För oss som följt Internet under en lång tid är det egentligen inte överraskande. Allt fler privata händelser som bröllop och begravningar sänds på nätet. Men när nu någon tar sig liv framför en kamera är det likafullt chockerande.

I måndags vid lunchtid pågick i 80 minuter en diskussionstråd på ett anonymt Internetforum Flashback, där användaren lurifaxFlux, en ung 21-årig kille skrev:

Har bestämt mig nu för att ta livet av mig genom att hänga mig. Har testat lite att strypa mig själv och hur det känns. Tog lite smärtstillande för några minuter sedan (100mg dexofen och 1500mg paracetamol), väntar just nu på att det ska börja verka. Har satt på min webcam med ett program som gör en dump varannan sekund och slängt upp en ftp där bilderna hamnar, kommer posta IP:Port och inloggningsuppgifter innan jag genomför det.

Därefter vidtog en märklig diskussion där en del hejade på honom att genomföra självmordet medan andra försökte få honom på andra tankar. De flesta läste förmodligen nyfiket men gjorde ingenting. Någon ringde polisen, men det var försent. Polisen hann inte fram i tid. På en videolänk kunde folk följa självmordet och ta del av chockerande bilder. Såväl den efterföljande diskussionstråden som bilderna i sig är upprörande.

Händelsen väcker en del frågor kring det egna individuella ansvaret hos oss var och en. Vi lever i en föreställning att internet och sociala medier är en låtsasvärld skild från verkligheten. Många användare och besökare på Flashback tycks bekymmerslöst sprida skvaller och rykten. När en så allvarlig situation som ett självmord är under uppsegling tar folk det inte på allvar. Inom socialpsykologin har forskningen gång på gång visat att ju fler människor som bevittnar ett brott eller en olycka desto mindre troligt är det att någon faktiskt ingriper. Det som sker på Flashback och andra sociala forum kan förstås som att alla tror att någon annan ska ingripa. Att det inte rör mig. Det är dags att vi börjar betrakta sociala medier som en del av verkligheten och inte som något artificiellt om liknande händelser ska kunna stoppas i framtiden.

För oss som jobbar med psykiska problem är det dags att fundera om vi inte måste utveckla våra arbetsmetoder. Sedan länge finns psykiatriska akutmottagningar och psykiatrin har mobila team. På vårdcentraler inom primärvården jobbar allt fler psykologer och det finns frivilliga föräldrar som nattvandrar. Men kanske är det dags att psykologer och andra som jobbar med människors psykiska hälsa tänker om. Kanske borde vi skapa mobila team som bedriver uppsökande verksamhet på sociala medier, forumsajter, Facebook etc. Synas och höras där människor befinner sig. För allt fler människor är Internet en naturlig mötesplats. Särskilt för ungdomar. På Fryshuset i Stockholm är Nätvandrarna ett intressant projekt där man utbildat vuxna för att möta ungdomar på forum och sajter. Det är idag ett problem att få unga vet vart man ska vända sig när man mår dåligt och behöver hjälp. En tydlig närvaro på Internet och på sociala medier skulle kunna vara ett sätt att möta och fånga upp psykiska problem. Jag tror att något liknande behövs inom psykiatrin. Det som krävs är i första hand ett ändrat förhållningssätt till det egna arbetet.

I bästa fall kan den här tragiska händelsen bli en väckarklocka för myndigheter och organisationer att uppdatera sitt arbetssätt för att förebygga psykisk ohälsa. Annars riskerar vi att få fler uppseendeväckande fall där desperata människor direktsänder sina rop på hjälp.

Jonas Mosskin är psykologstudent med intresse för sociala medier och bloggar om psykologi på www.mosskin.se

Uppdatering: Läs även på Sydsvenskan om incidenten samt en artikeln Internet är inte någon låtsasvärld på DN Insidan, som är i linje med min. Läs även Mårtens Lhd:s artikel om kulturkonflikter på nätet eller Studio Etts samtal om självmodet på nätet.

Psykologer tittar på film visar The Bridge

Torsdag 22 april visar Psykologer tittar på film The Bridge (USA, 2006) av Eric Steel. Det är en dokumentär över självmordsbron Golden Gate i Kalifornien. Varje år begår ett tjugotal personer självmord på den mytomspunna bron. Regissören skildrar en vacker bro från alla möjliga vinklar. Samtidigt söker han upp anhöriga och intervjuar dem om deras upplevelser.

Efter filmen blir det ett samtal med publiken. Gäst är David Titelman, psykolog, psykoanalytiker och verksam vid NASP, (Nationellt Centrum för Suicidprevention) vid KI i Stockholm. Filmen är cirka 90 minuter lång och visningen börjar kl. 19.00. Filmen är på engelska och har engelsk textning. Biljetter köper du som vanligt i infokassan på Kulturhuset vån 0, på telefon 508 315 08 eller på nätet:

Varmt välkomna!

PS: Det här är sista ordinarie Psykologer tittar på film för säsongen. Dock kommer Psykfilm att göra ett gästspel på Psykoterapimässan i Stockholm lördag 8 maj på Norra Latin. Eventet är öppet för alla. Då visas Behandlingen (SWE, 2009) av Johan Jonason. Mer om det inom kort.

Gå med i Psykfilm på Facebook.

Danska veteransoldater tar också livet av sig

Jag har flera gånger tidigare skrivit om det tvivelaktiga i att militären skickar iväg unga människor som är illa rustade psykiskt att klara av de påfrestningar som krig och lidande medför. Psykologisk forskning är ganska entydig på området. Äldre personer med mer utbildning och erfarenhet hanterar de psykiska svårigheterna bättre. Särskilt när det handlar om återgången till vardagen som krigsveteran. DN rapporterar om Danmark och en studie som visar att elva personer tagit livet av sig efter tjänstgöring i krig utomlands, under de 2,5 år som undersökningen pågått. Det bygger på siffror från ett projekt; Livlinan, men enligt specialkonsulent Yvonne Tönnesen har inte alla varit i kontakt med Livlinan så det kan vara ännu fler självmord än så. I rapporten sägs även att det troligen är fler som tagit livet av sig sedan 1992 än de 49 soldater som stupat i strid. Det här är förhållanden som militären undanhållit för politiker och rekryter i många länder. Det är i själva verket så att risken att dö är ganska stor som soldat om man räknar in alla självmord. Lägg därtill alla självmordsförsök.Danmarks försvarsminister lovar att se över sin veteranpolitik. Fast det här borde vara försvarets skyldighet att fixa på ett tillfredsställande sätt.

Det är dags att försvarsmakten i de flesta länder börjar ta det här på allvar och att man slutar skicka ut nyexaminerade officerare som är 21-22 år och istället låter erfarna soldater åtminstone över 25 ta sig an dessa uppgifter.

Läs även ett äldre inlägg som handlar om krigsveteranerna i USA efter t.ex. Vietnamkriget.

Självmordsvåg på France Telecom

714952_366_271

PI-morgon hade ytterligare ett mycket intressant inslag. Det handlade om en självmordsvåg på France Telecom. Det franska telebolaget skakas av att 23 anställda tagit sitt liv de senaste 18 månaderna och dessutom många fler självmordsförsök . I Alice Petréns inslag framkom att en av förklaringarna verkar vara de ständiga omorganiseringarna på företaget där anställda ideligen får byta arbetsuppgifter. Det har gjorts i ett försök att få ordning på företagets kostnadsproblem men verkar ha lett galet. Ett av de mer makabra självmordsförsöken var en man som stack ner sig själv med kniv mitt på ett möte. Det är känt sedan länge att beteenden ”smittar” och sprider sig från person till person, så också självmord. Men intressant tycker jag är att just organisationsfrågor hamnar i fokus. Många förändringar som genomförs slutar illa på grund av bristande psykologiska kunskaper. Jämför till exempel med alla hockeytränare som blir sparkade varje säsong trots att studier visar att det går sämre för lagen som sparkar tränaren än för de som behållit sin tränare när det är kris.